Alla inlägg under september 2007

Av Paula - 22 september 2007 18:09


* Jonas har fått en kompis i Frövi->Adam . De har lekt hela dagen medan jag och Magne har haft kurs.

* Det öste ner hela vägen hit igår, men idag skiner solen på oss!

* Det är lätt att skratta åt det senare när man åkt många mil fel, men en GPS är underbar för då slipper man!

* Fixa var dålig i magen i natt, men sa till så ingen olycka att torka upp. Men idag mår hon bra.

* Det tar på krafterna att hålla kurs, men å andra sidan är det ingen som höjer på ögonbrynen om vi borstar tänderna och går och lägger oss kl halv nio ikväll.

* Lotis mår finfint igen, och har sådant tryck att Magne inte hinner med. Hon har kommit ur en svacka och är tiptop!

* Sussie är som vanligt terrierkantig - men underbar! Nåja hon är inte sur - bara glad - svansen vaggar från sida till sida!

* Fixa är alltid på helgott humör och skäller glatt som en sheltie - undrar om uppväxten med så många sheltie fått henne att tro att man skall skälla på det viset - bjäff bjäff! Glad som få!

Av Paula - 21 september 2007 15:58

 

Jag skall ju byta tjänst och har fått massor med positiva bevis på att det är många som ville se just mig på den posten. Å vad det känns bra!

 

De tycker att min kunskap och mina egenskaper gör att jag passar jättebra. Så skönt det är att höra. Jag har också fått veta att det är mer än en person som har talat om att just jag skulle passa innan jag sökte.

 

Så inte nog med att jag får ny tjänst med högre lön, jag får också veta hur attraktiv jag är på arbetsmarknaden – finfint!

 

Så idag mår jag som en kung – eller skall jag skriva drottning.

 

Lalalalalalala

Av Paula - 20 september 2007 18:45

 

Genom åren har man mött många duktiga agilityförare som nått mycket bra resultat med sina hundar. Sedan när de får en ny så är det inte alltid att det går lika bra med en gång. Här är ett exempel. Vi kände en person som nått jättebra resultat med en hund och så får han en ny. Första starten så går det ganska bra men det var en av de sista gångerna som bordet var med.

Det som hände var att hunden inte förstod vad han skulle göra med bordet utan dök under det. Dvs en vägran men föraren blev rasande! Hunden som inte förstod stod som en fågelholk. Den föraren som satsade på en ny hund för att komma till toppen slutade med en gång. Det var sista tävlingen som vi såg dem på.

 

Sedan finns det de som slutar tävla med en hund som blir för stressad av agility som fungerar i andra sporter och det kan jag förstå. Om hunden stressar upp sig så att den i princip skadar sig hela tiden och föraren inte hittar ett sätt att få ner hunden i lagom stressnivå. Nu är jag inte någon som jagar stressade hundar, för det är sällan som jag ser för stressade hundar i agilityn. Vissa hundar har en stil som kan se stressad ut tex många terrier men det är för den skull inget skadligt för dem. Deras stil är bara lite annorlunda och mer fysisk än andra hundars.

 

Men det är ofta som man ser att unga hundar har forcerats fram, det kanske man kan tycka om Magnes nya Fixa. Men vi har alltid sagt att om hon inte är tävlingsklar när hon är 18 mån så är hon inte och får vänta till hon är. Nu var hon det och det tog inte lång tid innan hon tog första pinnen. Men vi har inte börjat kräva någon fart med henne ännu, den fart hon har nu är den fart hon självmant har valt. Om man börjar tänka fart, fart, fart med för unga hundar tror jag att det kan resultera i skadlig stress. Därmed inte sagt att vi låter henne söla sig fram över varje hinder. Utan vi lär in ett effektivt sätt att ta varje hinder, för tas hinder effektivt så går det snabbt. Sedan passagen mellan hindren går så fort som Fixa väljer.

 

Det finns förare som tar ut sina hundar på första tävlingen lång innan de är klara, de kan inte hindren och förstår inte handlingen. Detta även förare som har haft hundar innan, och jag förstår inte varför. Då tycker jag det är bättre att låta det ta tid och börja tävla senare så att det känns riktigt bra första tävlingen. Vi startar inte själva en hund om det inte finns en chans att man kan vinna. Definitivt inte om hunden inte kan hindren och inte om det är risk att hunden får tidsfel i klass 1.

 

Nu finns det ju många anledningar till att tävla och jag klandrar inte dem som tävlar för att det är kul och som inte har som mål att komma till SM, NM och VM. Men de som har det som mål som ändå startar för tidigt?

 

Ja för mig är det som att starta i lydnad utan att ha som mål att få 10 på alla moment, för mig finns inte det. Jag tycker att en som har mål med sitt tränande och tävlande bör vara noggrann från början och inte slarva med inlärningen och tänka att jaja det är inte perfekt men går det så går det. Sedan att man vet att på den unga hunden så kanske inte tex kontaktfält och slalomingångar sitter som på den gamla erfarna hunden det är en annan sak. För de som är 18 månader och där allt är perfekt från början ja där undrar jag när man började träna och hur många timmar i veckan som den unga hunden har tränat.

 

För börjar man för tidigt och tränar för hårt  ummm det kan vara hundplågeri i vissa fall. Ja nu stack jag väl ut hakan så att jag får arga kommentarer, men det är min åsikt. Vi börjar lite lätt med träningen med lite tunnlar när de är ett halvår. Lägger på lite slalom på skoj. Först när de börjar närma sig året får de hoppa höga hinder, och samtidigt lägger vi på kontaktfälten försiktigt. Men jag har sett 6 månaders hundar köra kombinationer med många hinder på hög höjd. Och då förstår jag varför – nej jag förstår inte varför. För valpen måste få vara valp också. Inga krav så tidigt och definitivt inte höga höjder för att den belastningen är inte bra!

Av Paula - 19 september 2007 23:37

 

När Jonas var ung 2 veckor så var vi med på ett agilityläger, som Magne gick med Lotis. Lärare var Petter Nordlien och Lotis var ung 1 år. Lägret var på Tångahed i Vårgårda.

Samtidigt var det lydnadsläger för Git Jering, båda dessa instruktörer säger vad de tycker vilket jag tycker är bra.

 

Dag ett så är det övningar jag går omkring och tittar mest på agilityn men också på lydnaden, för jag tycker det är intressant. Jag hör at det är diskussioner på lydnaden om hur noggrann man skall vara i de olika delarna i ett moment innan man går ut och tävlar. Att satsa på en 10 på träning gör att man har lite felmarginal på tävling. Jag håller med för fullt, men det kräver mycket av föraren. Föraren måste träna för en 10 hela tiden och inte tillåta sneda sittanden och positionsväxlingar. En person i den gruppen får rejält på pälsen för att hon tillåter alldeles för mycket slarv av hunden.

 

I agilityn jobbar Petter med förarna mycket metodiskt, och gör dem medvetna om sina förbättringspotentialer. Mycket tålamod har Petter med dem som är med för det är mycket varierad kunskap hos förare och hundar. Men Magne är nöjd för han får veta sådant som att Lotis reagerar på hans röstläge och att hon måste få hoppa färdigt innan han ger nya kommandon eftersom hon är så känslig. Just detta att se vad en förare och en hund kan förbättra är Petters stora fördel. Han är så positiv!

 

På kvällen är det fest, jag och Jonas är med en stund, men sedan går vi och lägger oss. Men det är inte lätt att sova för en hund står och skäller/ylar hela tiden. Magne går och säger till ägaren, som skiter i det! Jonas är alltså 2 veckor!!! Tala om ohyfsad! Men, men efter ett tag går hon ut med hunden (1-2 på natten).

 

På morgonen efter så är den där personen med på agilityn istället. Hon klarade inte av att höra vad Git tyckte. Jag har senare talat med Git om just detta. Det som var hela poängen var att Git tyckte att man måste satsa på en 10 på träning. Det gör att man måste vara mycket noggrann, är man inte noggrann i de lägre klasserna i lydnaden får man sota för det i de högre! Köper jag helt och hållet! Personen som fick höra detta klarar dock inte att ta att hon är slarvig och måste vara mer noggrann. Hon anser att det räcker med att satsa på en 8 i lydnaden. Men att satsa på en 8, gör att man har inga marginaler, gör man det man tränat dvs snittar 8 på tävling så klarar man sig. Men man behöver ju marginaler på tävling. Dessutom anser jag att man skall satsa på att vinna alltså på att snitta 10.

 

Nåja personen som inte klarar av Git tar alltså sonika och byter grupp, men hunden har aldrig sett ett agilityhinder. Här får jag åter beundra Petters tålmodighet. Han tar situationen som den är och lär ut hinder för det ekipaget, medan alla andra står och tittar och tycker att allt är konstigt.

 

När jag många år senare läser denna persons blogg står det följande: synd att jag inte var mer noggrann i början av träningen för då hade varit mycket lättare i de högre klasserna.

 

Haha – precis som både jag, Magne och då även Git diskuterat med henne. Ja för vissa trillar tioörngen ner flera år senare.

Av Paula - 18 september 2007 19:51

 

Ett föredöme är en person som är en bra förebild för andra dvs att göra bra saker. Jag tycker att alla som hållit på att tävla ett tag skall vara det. Men är alla det?

 

Om alla var vänliga och visade hänsyn så:

 

Domarna skulle inte bli utskällda för att de gjort dåliga banor, dömt dåligt eller sett fel. Utan de hade alltid fått konstruktiv kritik som hade gjort att de hade känt att de gör ett bra jobb och att det enda folk vill berätta är hur de skall bli ännu bättre.

 

Arrangörer skulle inte bli utskällda för att de har dåliga funktionärer, dåliga hinder eller har dåliga arrangemang. Utan om de tävlande på ett trevligt sätt gav tips så skulle alla vilja fortsätta hålla tävlingar och förbättra sina arrangemang.

 

Hundar skulle kanske inte bli påhoppade av andra hundar om alla såg till att lämna plats och inte gå för nära andra hundar. Inga hundar hade legat lösa eller gått lösa ”för att de är snälla” för ägaren hade insett att andra hundar kan bli rejält upprörda och tycka att det är otrevligt för att de tex är rädda. Om de som har aggressiva hundar skulle ta sitt ansvar och antingen ha stenkoll (?) på dem eller låta bli att tävla, så hade kanske inte någon hund blivit biten av någon annan.

 

På banvandringen så hade ingen trängt sig eller sprungit på medtävlande och de hade inte gått på mer än en banvandring så att det blir extra folk på alla. Ingen hade begärt extra banvandring för sin andra eller tredje hund för att ”man har rätt” till att gå banvandring speciellt för varje enskild hund.

 

På banan hade ingen tränat på sekvenser om och om igen så att det tar lång tid, bara för att ingen har sagt: ingen träning på plan.

 

Inget hade blivit stulet utan man hade kunnat lämna saker framme utan att vara orolig. Inte som det har varit detta år att man sett sig om mer än en gång, så att man inte glömt något av värde framme.

 

Man hade från medtävlande hört trevliga saker som: vad snyggt du gjorde det eller det, inte hur tänkte du människa klart att du inte hann dit. Synd att på rivningen där, inte jaja det är bara att inse ni är inte redo för nästa klass.

 

Förarna hade insett att det är samma hund som man går in på tävlingen med som de går hem med, och att hundarna gör det de blivit lärda och vad föraren visar. Vi hade då sluppit att se hundar som kryper för sina förare när det blivit fel, och som inte vågar komma fram till föraren. Domare och andra funktionärer hade sluppit rapportera förare som tar tag i, slår och behandlar sina hundar illa.

 

Men Agility är en tävling vilket gör att vissa människor blir rejält tävlinginriktade, så mycket att det går ut över andra människor, andras eller egna hundar. Detta gäller inte alla långtifrån men de som blir sådana är tyvärr inte speciellt trevliga, men det hade de nog inte varit i en annan sport heller. Alla har vi hört om fotbollsfäder som driver sina barn hårt och som är otrevliga mot domare, coacher och andra barn. Men som tur var blir inte alla sådana som har en liten tävlingsdjävul i sig. De som bara har en lagom tävlingsdjävul tar bara fram lite lagom med armbågar vid banvandring tex – ja sådana som jag.

 

Av Paula - 17 september 2007 21:27

 

Var iväg och gick en tur med hundarna nära räddningstjänstens område. Det såg lite kul ut när vi kom, en massa skrotbilar och en stor kran. En massa karlar gick omkring i blåställ och en del med sådana där illgula. Ja faktiskt flera av dem hade platsat i sådana där kalendrar för kvinnor om de varit lite mer lättklädda. Alltså inte någon kvinna i sikte så långt ögat kunde se.

 

Vi gick en tur med hundarna och när vi gått en bit såg vi hur de firade upp en bil i kranen i bakaxeln. Sedan släpper de bilen med ett brak! Jaha, undrar vad de gör. Turen blev kortare än beräknat, inte bara för att jag hade fel skor utan för att nyfikenheten tog över. Jonas som satt kvar i bilen, var naturligtvis ute och tittade.

 

Så de släpper bil efter bil och tar kort hela tiden. Det blir inte mycket kvar av de bilar som de släpper utan de blir rejält intryckta fram. Ja vissa underreden och bakaxlar fick ordentligt med stryk också. Men det är ju inte så konstigt de släppte flera av bilarna på 10 meters höjd, andra på 6-7 meter.

 

När vi stått där och tittat ett tag så kommer de lite mer folk som vi känner, de berättar att räddningstjänsten har fått ett nytt verktyg där de drar ut bilen istället för att klippa upp den. Då för att testa detta verktyg så behöver de ju frontalkrockade bilar.

 

Jag måste säga att det känns skönt att veta att räddningstjänsten verkligen tränar för att rädda oss och gör dessa krocktester.

Men skrämmande var att det var flera av de gamla bilarna som blev rejält tilltygade och andra märken klarade sig bättre. Så skall man till att krocka så kan det vara bra att ha en nyare ganska stor bil.

 

Undrar varför det är så lite kvinnor där? I räddningstjänsten? Att krocka bilar på det sättet verkade roligt. Men det är säkert fysiskt krävande, för det ar en del muskler under blåställen där.

 

De erbjöd sig att krocka en av bilarna som stod där men hon som hade den ville inte. Hennes bil var dock i likadant skick som de som de släppte, men hon ville inte släppa den ändå. Jag tror hon gillade sina rosa blommor och prickar som hon omsorgsfullt satt mellan rostfläckarna på den lilla Toyata Corollan. Fast hon blev lite sugen ändå men jag vet inte om det var musklerna och de snaggade frisyrerna som lockade mest.

Av Paula - 16 september 2007 12:16

 

Vinden viner runt knuten,

vågar jag sticka ut truten?

Regnet strilar sakta,

på besökare vakta.

Löven lossnar från träden,

cirklar iväg, sakta går färden.

 

Hundarna vill ändå ut,

En drill ligger på lut.

De är busiga som få,

Ja de går på tå.

Ute på allt de vill lukta,

Nästan så att de flukta.

 

Sedan antagonisten de ser,

Sussie hon nästan ler.

Om den bara kom lös,

Skulle den skrika som en tös.

Nej inte slåss hon då,

Även om hon skulle få.

 

Men att en annan säga till,

Så att den uppföra sig vill.

Kan det vara så svårt,

Få ordning i reviret vårt.

Av Paula - 15 september 2007 13:58

 

Efter att ha sett många olika stilar utföras av många olika ekipage så har jag börjat fundera på detta med handling. För nybörjare så handlar det inte så mycket om handlingstil utan att jobba sig igenom banan med hunden. Sedan efter att ha gått lite kurser så anammar de som fortsätter mer eller mindre en stil. Antingen så bildar de en egen stil genom att gå många kurser och ta det som passar dem, eller så kopierar de en stil av någon.

 

Det kan vara lite intressant att stå vid sidan av banan och titta och ofta så ser man tydligt från vem föraren har fått sina influenser. Men ibland är det verkligen inte något som passar ekipaget, tex kan det vara så att stilen man har valt gör att man är framme och trycker hunden och hunden är vek och klarar inte av trycket. Eller så kräver stilen att hunden kan mer grundläggande moment och de är inte genomtränade. För vissa stilar kräver att man har tränat grundövningar länge innan och att det finns ett genuint samförstånd mellan hund och förare. Sedan kan man också se att vissa stilar kräver mycket fysiskt av föraren, som kanske inte finns där.

 

Det finns de förare som medvetet vill att det skall se snyggt ut, de visar upp sin hund som skall klara en mängd saker självständigt. Sedan så finns det de som kastar sig in i banan och med vild energi är med hela tiden och med en kraftfull och effektiv handling tar sig runt banan.

 

De som ”stilar” och visar upp sig med en självständig hund, tycker jag ofta ser slarviga ut. De förväntar sig att deras duktiga hund skall klara allt så de tar inte det extra steget som hade gjort att svängen blivit snävare och mer effektiv. Vissa av dessa förare kommer ändå långt för att de har en bra genomtränad hund.

 

De som kastar sig in själva och jobbar allt de har tycker jag är mycket roligare att se. Även om de också kan se ut som det bara flyter så kan det tränade ögat se att föraren är där på rätt plats hela tiden vilket gör att hunden bara flyter fram på banan. Ibland ser det nästan ut som om föraren bara springer bredvid utan att göra något.

 

Sedan de som är vilda som skriker sig fram på banan och trycker sin hund framåt med röst och rörelser och ser helt ohämmade ut. Det är en vinna eller försvinna attityd som jag tycker är helkul, så länge det fungerar för hunden. För om hunden inte gillar stilen så skippa den!

 

Det syns ibland att förarna har fått riktigt dåliga förslag på hur de skall handla sin hund, för det stämmer inte mellan dem. Det kan vara så att föraren har gått för en instruktör som har en egen handlingsstil som de lär ut. Denna handling kan då vara mycket olik den handling som ekipaget haft hittills, så de byter för instruktören är ju så framgångsrik. Men det som då händer är att de får inte ihop det, de är osynkade helt enkelt eftersom det är helt nytt för dem. Då får man ta att det inte går bra ett tag och träna, träna, träna eller så får man helt enkelt inse att detta inte passar och ta de delar som fungerar och backa tillbaka och göra mindre ändringar.

 

Det är ju så att vilken stil det än blir, så måste ekipaget vara samspelta och genomtränade för att komma riktigt långt.

 

Jag tycker att en kopia är en kopia och inget går upp mot ett original! Gör handlingen till din egen – ta det som är bra och passar dig från andra, men var dig själv!

Presentation

Omröstning

Vilken typ av reklam faller du för?
 Reklamfilm
 Erbjudande som 2 för 1
 Reklamblad
 Rekomendationer från en vän

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13
14 15 16
17 18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Hälsningar


Skapa flashcards