Idag har jag och Jonas bakat kladdkaka. Han står just nu och och slickar skålen som vilken bra hund som hellst. Kakan är i ugnen och är färdig om 20 minuter.

Men det är jättehärligt att stå och baka lite med en pojke som är så go och glad som han är. Göra något tillsammans och mysa sedan när det hela är klart.

Annars är jag lite sur över att vi på västkusten inte har fått något oväder. Jag gillar att spy lite galla över alla idioter som åker omkring utan vinterdäck. Är det kanske så att de sparar in vinterdäcken för att de inte tycker att det är värt att investera i? Tja vad kan man säga, kan vara skillnad på liv och död och inte bara sitt eget utan andras också om man sladdar omkring och krockar. Men jag gillas snö så jag är lite avundsjuk på östsidan som har en del nu.

Det är ju bara så härligt att gå ut och gå på åkrarna med hundarna och se dem rusa runt och bara vara glada över att få lov att rejsa runt.

I år fick vi inte någon rapportering av Tjabo på Nordiska. Jag brukar sitta klistrad vid hans rapportering och känna det som om man nästan nästan är där. Men iår fick man gå in på Jan-Egil Eides blogg och få en minst lika bra uppdatering, men det känndes endå fel liksom. Varför varför kunde inte Tjabo få ha kvar sin sida? Jag kommer aldrig att förstå det spelet som stoppade det. Tja, den var inte "officiell" men det är väl fler sidor som inte var "officiella" eller hur. Den enda som i så fall är officiell är SBK:s egen sida och för att få minut för minut uppdatering där  så får väl både ett och annat frysa till is!

Nej folket, skall det vara officiella sidor som skall rapportera så tror jag att det behöver till ett maktskifte. En helomvändning. Men vem vet det kanske kommer en dag, en dag som vi sent skall glömma då de i toppen fattar vad IT är och att det är på plats det händer och att man kan använda IT för att få både stilpoäng och goodwill - Ja det kanske är dax att vi gör som Obama? Få folket att bilda en rörelse som använder sin kunskap för att föra budskapet vidare - för folket dvs ni  - vi - vi tillsammans har makten att få till en förändring om vi vill.

Jag har de senaste dagarna varit upptagen med att försöka hålla stegen uppe för vi är i mål med laget på jobbet antingen idag eller imorgon. Jag har gått i mål som nummer två i laget men de andra är lite slöare.

Jag har funderat ut många blogginlägg när jag varit ute och gått. Som när vi satte upp en trädgårdstomte på en sten i trädgården. Fixa sprang ut intet ont anande, och så upptäckte hon den hemska saken som hade invaderas hennes plats – så hon rusar fram villt skällande. Så mycket skällde hon att Sussie kom farande för att se vad lillan behövde hjälp med. Men Sussie hittade ju inget farligt så hon såg lite vilsen ut, och då gick Fixa väldigt lågt fram och luktade på den stackars utskällda tomten. Så var det lugnt… Ända tills Fixa släptes ut när det var mörkt, då hade vi ju tänt ljus som lyste upp fanskapet, då var hon ju tvungen att skälla ut den en gång till. Sussie kom ännu en gång springande för att se vad det var. Men Sussie är åtminstone tyst när hon kommer springande för att hjälpa till, men Fixa fortsatta att skälla ända tills Sussie klart berättade hur pinsam hon var – skälla på nått som står still vilken idioti! Så idag när solen lös så helt plötsligt hade Fixa glömt att den stakars tomten stod där på sin sten så hon skällde ut den igen. Ja, en sak är säker hon har inte så bra minne den goda Fixa. Men idag så slängde bara Sussie en blick på henne och konstaterade att det var inget att bry sig om – hon är ju bara löjlig!

Sedan funderade jag på att blogga om barnuppfostran – eller vad man skall göra åt sura tv-slavar. Men så kändes det inte kul alls att blogga om, för man får ju helt enkelt ta en annan approach. Jag såg till att stänga av TV:n och oj vilken trevlig pojke vi hade.

Sedan har det hänt en massa med Sussies barn, men hur intressant är det för er? Flera har klarat lydnads ettan nu och en har klarat lydnads tvåan. Ja det är riktigt bra tävlingshundar som Sussie bus har fått, men jag är inte förvånad – hon är själv kanon som tävlingshund när hon har förstått vad jag vill.

Sedan att jag har varit ute och sågat – igen förvånad numera eller hur? Nu har vi förlorat vårt insynsskydd, men herre gud vad mycket finare det är. Det var så mycket intrasslade grenar och bara vildvuxet så det såg ut som törnet runt Törnrosas slott. Vi får ta och köpa en tuja eller buxbomshäck eller nått istället – någon som har ett förslag på vintergrön häck? Vi får frakta bort vår gigantiska rishög sedan eller ta en oljetunna och elda upp allt efter som. Vi får väl se vad vi gör nu ser man i alla fall att det är på väg att bli en fin trädgård, innan såg man inte huset från vägen för det var 3-4 m högt törne som var minst 6 meter brett.

Att få beröm för nått man tycker är kul är bara så skönt.

I helgen var vi och höll kurs i Norge.  Det var klass tre förare där många hade varit eller är i norska landslaget. Vi riktade in oss på handling för att gynna fart. Pushig handling som gör att föraren aktivt jobbar med hunden från start till mål.

I Norge är hundarna mycket tekniskt kunniga, men där som över allt annars så jobbar hundarna inte gratis. Om inte föraren jobbar så jobbar inte hunden med sämre fart som resultat. Motivation och fart får man inte gratis, utan något man måste träna och hela tiden förtjäna och underhålla. Vad jag menar med förtjäna är att om du som förare inte är sjyst och tränar bra med rätt belöning så är det få hundar som jobbar med den högsta fart som de kan.

Så sagt och gjort, tretton personer fick verkligen jobba och vi är säkra på att de är trötta idag. Agility är en sport där det går på tid och att vara lat passar inte för den som vill vinna.

Vi hade också besök av en svensk, och hon sa följande innan hon åkte hem: tack för en fantastisk kurs i offensiv handling. Det värmer. En annan sa: jag har en ny hund.

Det vi gjorde var att hitta ON- knappen på några av de hundar som inte gick för fullt. Det är lättast att hitta ON-knappen på de hundar som har lite jävlar anamma, som kan kampa, vill komma först, har matbegär och andra trevliga instinkter. Svårast är de hundar som mest är gulliga, som är mycket försiktiga och som är veka. Men den sista gruppen kan överraska och det speciellt om det är så att försiktigheten egentligen beror på föraren. Många förare behandlar sin hund som en ömtålig porslinsfigur och då uppför de sig ofta så också, men då man kan hitta triggern på hundarna och förvåna föraren rejält. När det händer är det så kul att vara instruktör!

Vi hade kurs och igår frågade de om vi kunde hitta nya datum för en kurs i februari/mars, ja vad skall man säga – det är helt fantastiskt härligt att bli så uppskattad.

Lycka till på Nordiska!

Magne fyller år på fredag.

Men vad skjutton skall man köpa?

Har ni några förslag?

Har ni tänkt på hur utmärkta orden ”sitt” och ”hopp” är? Inte? Vi använder de nog ganska slentrianmässigt och tänker inte på hur förstklassiga de orden är. Vi kan säga var så god och sitt eller – SITT!!! Artigt eller som ett kommando utan krusiduller.  Kanske inte fungerar så bra på barn och åkta hälft men prova, man kan bli lite förvånad!

Hopp är också ett bra ord, jag hade gärna velat ha det så att om jag sa hopp, sa andra – hur högt? Hade varit lite trevligt att vara en auktoritet av en sådan kaliber. Men vänta lite nu, jag har ju tre stycken som bara väntar på ett så vältalande ord som ”hopp”. De älskar det ordet. Det går lika bra med framåt, men jag tror ändå favoritordet är ”hopp” näst efter ”mat”. Ja som ni säkert listat ut så är det ju Lotis, Sussie och Fixa som jag tänker på som gärna vill ha ett litet ”hopp”-kommando,  och en matte eller husse som springer bredvid.

Undrar ni nu om jag har blivit helt snurrig och dessutom dötråkig? Ja kanske, man det var så att jag igår fick en liten tankeställare om hur användbara just orden ”sitt” och ”hopp” var, och att man har lärt hundarna vad de betyder. De är användbara i så många sammanhang.

Igår gick jag förbi en lång rad av taxibilar, och längst fram såg jag en kvinna stå med två Husky och en schäfer och de visste helt klart inte att ”hopp” innebar att de skulle hoppa in i taxibilens backlucka. De snodde runt hennes ben och jag hörde att hon blev arg och stressad. Så jag gick fram och frågade om hon ville ha hjälp och tog två av kopplen så att hon kunde ägna sig åt den ena Huskyn. Jag gick fram mot bakluckan och sa ”hopp” lugnt och den andra Huskyn hoppade in. Så var det bara Schäfern kvar och den lyfte hon in.

Om nu hon hade behållit lugnet och kunnat säga ”sitt” till två av hundarna och sedan ”hopp”, så hade hon inte haft något problem att klara detta själv.

När jag sedan gick därifrån tänkte jag på hur jag skulle ha klarat situationen med mina tre om jag behövde ha in dem i en taxi. Och de är nyfikna så de hoppar ju in i alla bilar, så det är enkelt. Ibland lite pinsamt. Sussie har tex hoppat upp i en elbil, med en vaktmästare i när han öppnade dörren bredvid oss. Han blev lite förvånad, men glad över att få en Sussie-puss. Sussie har också i ett obevakat ögonblick satt sig i förarsätet på en öppen bil, ägaren tittade sedan in och blev lite förvånad… Ja oj, Sussie har undersökt lite väl mycket som unghund, och hon är så snabb att man inte riktigt hinner stoppa henne. Lotis hoppar gärna in för att undersöka bak i alla bilar hon kommer åt på jakt efter mat och godis.

Men hur har de tre vi har blivit så lätta att få in i och upp på allt? Funderade jag vidare. Ja, jag har ju inte körkort så jag åker ju med i många olika bilar, men sedan har vi medvetet tränat ”hopp” i så många olika sammanhang som möjligt. ”Hopp” upp på lastbilsflak, upp på murar, träd, in i bilar så fort de får hoppa, och de har blivit belönade för att de hoppar. Sedan innebär det att man inte kan säga ”hopp” hur som helst, för ”hopp” betyder hoppa över inte bara sätta tassarna på. Och säger man det om en mur utan att kolla hur det ser ut på andra sidan, så vet man inte hur det går. Våra hundar hoppar nämligen, de litar på oss.

Så ”sitt” och ”hopp” träning fick därmed en liten ny innebörd för mig och jag tänkte att det kanske inte är så självklart för alla att man tränar in det. Men samtidigt Varför inte? ”Sitt” och ”hopp” är lätt att träna och herre gud vad användbart det är. Jag har lite ”hopp” träning med Jonas också ibland och det är nyttigt. ”Sitt” träningen har däremot gått vidare till ”sitt kvar” träning med Jonas, speciellt tränas det vid matbordet. Jag känner att ibland så tar tålamodet slut och då känner jag hur inkonsekvent man kan vara tyvärr. För ”sitt” träningen med barn är i grunden samma sak som med hundar, det gäller att vara konsekvent för att de skall fatta vilka regler som finns!

Förr uppskattades följande av en fru:

Lagar god mat som finns på bordet när mannen kommer hem.

Uppfostrar barnen så att de finns men inte hörs.

Är ekonomisk och händig och lagar, syr och pysslar om hemmet så att det lyser ombonat och varmt.

Sedan värmde hon sängen och födde mannen många starka söner, utan att klaga.

Är det då fult att ha några av de egenskaperna idag?

Jag gillar att laga mat, jag kan sy och måla och piffa upp hemmet. Visserligen så tycker jag inte om att städa, diska och de där tråkiga bitarna - då föredrar jag att ta ner ett regält träd och såga upp det så mycket. Men är jag en bra kvinna eller är det omodernt att vara bra på saker som är lite gammalmodiga?

Det är ju inte så att jag är den enda som lagar mat och pysslar här hemma. Magne är guld på att stå vid spisen, han lagade en superb fredagsmåltid idag tex. Och är det då Ok att vara lite huslig när mannen är modern och hjälper till?

Men vänta nu varför använder man orden mannen hjälper till föresten? Är inte det en självklarhet? Delat arbete - jag hjälper till? Men så är de ju hela tiden mannen hjälper till i hemmet, och underförstått så tar kvinnan hand om det - eller hur?

Hur är det då i andra förfållanden, man och man och kvinna och kvinna? är det där så att ena partnern bara hjälper till och den andra har hand om hemmet? Eller är det ännu mer jamnställt?

Ja ni läsare ni kanske har en insyn i den saken - för jag har ingen aning. Jag känner mig omodern, förlegad och förtappad. Av den enkla anledningen att det skall vara jämnställdhet i hemmet för att vara modernt och endå så använder man helt ojamnständiga beskrivningar av sådant som borde vara  lika fördelning.

Så där nu fick jag nästan skrivkramp i förskräckelsen - här går jag och tror att jag och Magne är moderna och jämnställda, och så kanske det inte alls är. Men vad spelar det för roll egentligen? Vi har vår fördelning, vi gillar den, frivillig eller ofrivillig så har den blivit vår.

Magne min ängel du är bara bäst, du tar hand om oss alla och vare sig det är jag eller du som hjälper till så är ett säkert: vi hjälps åt! Och det tror jag är det viktiga, att man gör det man kan för att ta hand om hem och familj!

Men hur var det sedan med älskerinnebiten? Ja jag har fött en som, men ser det inte som att jag har fött den åt Magne - utan åt oss. Inget trevligt minne födseln alltså, resutatet älskar jag - Jonas är bara underbar. Men allt detta men förlossningen när man känner sig som ett djur för allmän beskådan där ingen tar hänsyn till vad vi som blivande föräldrar tycker. För vi vet ju inget, de vet ju så mycket bättre de är proffs på detta med barnafödande... Nej, usch! Men det är säkert olika var man föder, men ett stort sjukhus, och en stor son som inte kan komma ut för huvudet är för stort... Men men nog dryftat om det - älskarinna var det. Ja det kan man fantisera lite om - om jag inte var fru utan älskarinna vad hände då? Man kan ju leka lite med tanken - se om någon mer nappar på den leken, sedan om någon timme när lilleman sover...

Hon byggdes 1861 i Nova Scotia i Kanada och seglade de första åren under namnet Amazon hon var en brigantin på 100 fot (~31m). 1967 strandade hon under en storm vid Nova Scotia, men hon bergades och såldes till en amerikan som döpte om henne till Mary Celeste.

Den 7 november 1872 seglade Mary Celeste iväg från New York med en last av råsprit, hon skulle segla till Genua. Men Mary Celeste kom aldrig fram, utan hon hittades först 5 december utanför Gibraltar. Lasten med sprit fanns ombord men besättningen var borta. Men Mary Celeste hade en historia redan före detta.

Många rykten finns om att det hittats ett blodigt svärd under kaptetens säng och att besättningens sista måltid ännu stod framdukad när hon hittades, men inget av detta är sannt.

Det som dock är sannt är att den sista ankringsplatsen var den 25 november på ön Santa Maria i Azorerna enligt skeppets loggbok och att en livbåt och en sextant saknades. Ni vet väl vad en sextant är? Malena Ivarsson hade program om sex på TV - en Sextant? Eller Olle Wallner från Fråga Olle? Nej En Sextant är ett navigationsinstrument som vi använde innan vi hade GPS och andra fina elektroniska instrument.

Mary Celestes historia var inte slut med att de bergade henne utan hon seglade under många år efter denna mystiska historia. Hon hade flera ägare under de sista åren och den siste ägaren överlastade henne med skrot och tog ut en för hög försäkring därefter seglade han henne till ett rev utanbför Haiti och tänkte begära ersättning för haveriet. Men Mary Celeste ville inte ge upp utan en fight så hon sjönk inte med en gång som det var tänkt vilket resulerade i att kaptenen blev fast för bedrägeri.

Så kan det gå ett annat år men samma datum.

idag var jag på en tur till Stockholm. Då börjar dagen med att man går upp innan klockan blivit 5 och taxin kommer kl 5.15 De som känner mig vet att jag inte gillar tidiga morgnar.

Så 2 h och 45 minuters tågresa och så är man uppe för ett lite hektiskt möte. Så är det resa hem igen, och så är man hemma först kl 21. En arbetsdag på 16 h, det är hårt och jag är trött idag. Men det finns fördelar med att åka och träffa kollegorna, man får en inblick i hur de tänker och känner som man inte får om man bara pratar i telefon.

Stockholm har blivit kallt är en rad in låt, och Stockholm var ganska kallt igår. Orup som sjunger känner till Stockholm och har sin familj där. Jag känner inte till Stockholm speciellt väl, jag hittar inte i Stockholm. Men jag känner några stycken i Stockholm, arbetskollegor som blivit vänner, valpköpare som blivit vänner och medtävlande som jag lärt känna lite mer.

Men hur kallt är det i Stockholm? Vi göteborgare säger ofta att vår stad är varm, som en småstad i storförpackning. Men att Stockholm är stressigt och kallt, där ingen bryr sig om någon annan. Men jag ser inte att det är så stor skillnad, man ser kanske fler kavajer i Stockholm men kallt och ogästvänligt?

Imoegon är en dag med mycket möten för min del, jag tänker ta dem hemma. Det känns viktigt för mig att tillbringa lite mer tid hemma nu. Har ju två våningsplan att hålla reda på, ja inte menar jag att det bara är jag som städar för det är inte sant. Men det är mer hemma nu när det är vårt hus. Känns roligare att laga mat, pyssla och fixa.