Den 29-30 mars skall vi ha kennelläger sök & agility.  Det finns en plats kvar om någon vill träna agility hela helgen. Sökdelen är dock full.

Agility är för mig och Magne, nivån i agilityn är det nybörjare till klass 1.

Vill ni gå kontakta mig på paula(a)lotis.se

Lägret kommer att hållas i Lerum nära Göteborg. Deltagarna kommer att vara 9 aussie och en malle.

Läste en artikel för ett litet tag sedan där det stod att vi kvinnor skulle sluta att curla våra män. Tja man har ju hört om curlingföräldrar som inte låter barnen ta ansvar för sina handlingar. Men att man curlade männen - ja det kanske inte är så tokigt tänkt. Men då kanske inte så extremt som den kvinna som författat texten hon hade aldrig varit på ett föräldramöte, visste inte namnet på barnens lärare och så vidare.

Oj nu började jag tänka till, Magne är den som gått på föräldramötet, jag tror att en av lärarna kanske heter Lena (vild gissning), men det beror ju på att jag har jobbat det sista. För det har hänt lite här hemma jag har minst lika bra lön som Magne nu, vilket i och för sig innebär att jag reser lite mer. Hum, ja den som får ta mer ansvar här hemma är ju Magne.

Ja det innebär ju att vi har det ganska jämnlikt - intressant!

En annan undersökning gav att kvinnor vars män diskar och fejar mer hemma har mer lust - det är intressant!

Hjälper det till om vi kvinnor byter däck och hjälper till med bilen blir det ännu bättre eller skall vi tro att det ligger i generna, detta med att meka med bilar? Just nu är Magne iväg och försöker få sålt den gamla bilen till någon som kommer från Karlstad för att titta på den. Jag hade gärna gjort det sådant är skoj, men jag har ju inte körkort så det skiter sig på den punkten.

Vem tror ni har stått för budgivningen vid våra försök till husköp? Har vi tagit en var eller är det något som ligger för Magne eller mig?

Jag och Magne letar hus, vi har nu kommit ganska långt. Vi har varit med om en budgivning som vi förlorade och nu har vi lagt bud på ett annat. Det är lite spännande men samtidigt så är det lite läskigt. Tänk om man köper ett hus som har stora fel som vi inte upptäcker? Tänk om man inte trivs i området? Men samtidigt kan det vara precis tvärt om ett bra hus som är ljuvligt att bo i.

Det finns ju många anledningar till att ha ett eget hus, men det är både skrämmande och spännande att planera att köpa ett.

Men på vägen har vi tittat på lite speciella hus och lärt oss att vissa saker skall man undvika.

• Grovplanerad trädgård: betyder ägaren har inte gjort ett skit med trädgården och stubbar och rotvältor ligger fortfarande kvar flera år efter inflyttning.
• Naturtomt: betyder ingen gräsmatta överhuvud taget, endast berg och sly.
• Lätt renoveringsbehov: betyder riv skiten, heltäckningsmattor, hängande innertak och läckande i källare och tak gör att det är för mycket att göra för att man skall kunna renovera så att det blir beboligt för en överkomlig summa.
• Enskilt läge: betyder mycket långt från kommunikationer och svårt att ta sig fram om det blir väta eller mycket snö.
• Avskilt läge: betyder, ägaren har byggt ett staket runt om som är 3 meter högt och har taggtråd på toppen.
• Ligger i en vacker dalgång: betyder risk för översvämning i källaren. Bara kakla källaren kommer antagligen inte att hjälpa.
• Pitoresk stuga: betyder trångt och endast 1.75 i höjd.
• Stor potential: betyder, här är inget gjort sedan 70-talet, så det är heltäckningsmattor på alla golv, medaljongtapeter och kök och badrum måste bytas. Dessutom är det likadant med varmvattenberedare och elledningar - byte är nödvändigt.
• Underbar utsikt: betyder, inrökt, sprickor i muren, men titta inte lukta inte utan se den f-annade utsikten!

Jag tittade precis på TV och i ett reklaminslag så visade de hur bra CillitBang är. Man sprutar det bara på ugnsluckan så försvinner det inbrända – någon som inte tror på det?

Jag undrar vad som skulle hända om man köpte det och provade och sedan inte var nöjd med resultatet – kan man få pengarna tillbaka och en förklaring till varför reklamen inte stämmer?

Jag tycker egentligen att det är underligt att dessa produkter får visa fram vad som helst och det händer inget även om det inte stämmer. Är inte det falsk marknadsföring?

Men det finns ju falsk marknadsföring inom allt – men skall man tåla allt?

Å märker ni jag börjar må lite bättre stundtals – men rösten håller fortfarande inte. Jag orkar liksom bara göra lite i taget. Men å vad frustrerande detta är!

Jag har funderat på detta med att Carola och Andreas åkte ur melodifestivalen, är det verkligen en skräll? Jag tror att Nordnamn gjorde ett smart drag och tog upp de extrema åsikter som Carola har uttalat och därmed så blev Nordman för många det enda alternativet. Men en skräll? Ja jag kan bara säga att jag trodde att Carola och Andreas skulle vinna – inte för att låten var bra utan att det var de två. Men det är så skönt att man kan ha fel! Jag tyckte inte att Nordmans låt var bättre men den hade definitivt ett mer effektfullt scenframträdande.

Jag blev dessutom positivt överraskad över att Lilla Sibell kunde slå ut Ola som jag trodde var en flickfavorit i stora mått. Sedan att E-Type och Pudlarna åkte ut, ja jag tyckte inte att låten var så bra.

Så den stora skrällen för i år är väl faktiskt att det spelar ingen roll vad du har för namn – allt måste klaffa för att du skall ta dig vidare i melodifestivalen. Fantastiskt! Får hoppas att det är likadant i finalen för där är det några som jag inte vill skall ta sig vidare – Christer Sjögren tex det är ju inte ens en bra dansbandslåt.

Undrar om det är något vi kan ta lärdom av till agilityn?

Tja om man tittar på instruktörer så kan det se ut så här:

• Den unga instruktören som med liv och lust går in för den nya uppgiften men som inte alltid har rätt grunder att stå på, vilket gör att viss inlärning blir fel.
• Instruktören som går på gamla meriter som inte lär in något nytt, som patetiskt jagar uppmärksamhet och närmast förnedrar sig för att fortsätta hålla kurser.
• Instruktören som sakta har lärt mer och mer och som har hittat sin egen stil, som ser alla som individer och anpassar sig därefter, som gärna försöker hjälpa andra att bli så bra de kan.
• Instruktören som kör sitt race, det finns bara ett rätt sätt och det är deras, passar det inte har man tränat fel. De har bara haft en och samma typ av hund, och kan inte se att deras handling skulle ha några som helst brister.

Vilket skulle göra att om man tänker efter så skulle det kunna finnas skrällar inom agilityn exempel på sådant som kan inträffa:

• Instruktören behandlar inte alla lika utan favoriserar vissa som är duktiga, de som inte är så bra skrattar de åt och diskuterar högt med de andra deltagarna så att de känner sig mycket illa till mods.
• Instruktören kör sin grej som gör att deltagare kopierar och totalt ändrar sin handling så att hunden blir förvirrad och undrar vad som händer.
• Instruktören kan inte se vad de behöver träna, så när det är motivation som saknas så tränas svår handling vilket inte gör att det går fortare.
• Instruktören väljer ett sätt att lära in som inte passar hunden vilket gör att den blir rädd för gungan och flera andra hinder.

Funderar då på vad som hade hänt om det hade pratats ännu mer om de kurser man har gått. Eftersom det inte alltid är så att man klaffar med en instruktör kan det blir att de får oförtjänt dåligt rykte samtidigt som det kan vara så att de även kan få oförtjänt bra rykte. Allt beroende på hur väl instruktören och deltagarna passar ihop. Personkemi - ja personkemi är viktigt. Och just nu har nog svenska folket ingen personkemi med Carola. Intressant!

Det sägs ju att karlar inte klarar att vara det minsta förkylda för då beter de sig som de håller på att dö, så oerhört synd är det om dem.

Men jag måste säga att detta med förkylning inte bara är tråkigt för man orkar ju ingenting utan jag blir grinig också. Igår skulle jag vara trevlig och följa med Magne ut och gå en liten kvällsrunda med hundarna, jag blev hur trött som helst. Och när man blir så trött jo, då blir man grinig också.

Jag dricker därför KanJang, te och allt annat jag kan tänka mig skall pigga upp och minska antalet tråkiga dagar.

Det måste ju finnas fler kvinnor som inte orkar nått när förkylning och feber sätter in? Men i min släkt så finns det en hel hög med kvinnor som med feber får en massa energi och tar och städar och fejar hela dagen. Medan jag knappt orkar hålla i en bok.

Undrar om det är fler kvinnor än jag som tycker synd om sig själva när de har feber och förkylning eller är alla superkvinnor som bara biter ihop och fortsätter jobba?

Helgen har varit jättebra men samtidigt en av de värsta på länge.

Jag blev genomförkyld i torsdags och är det fortfarande så för att kunna hålla kursen som lovat så har jag gått på painkillers, nässpray och halstabletter. Inte blir man bra i magen heller av den kombinationen.

Vi kom upp vid halv tio på fredagkväll och jag frös i den kyliga klubbstugan, men det var bara att ta på sig och krypa ner och sova så att jag förhoppningsvis var piggare på lördagen.

Tja det var ju för mycket begärt, så efter lite mer mediciner så var det ut och ta tag i kursen tillsammans med Magne.

Nästan det första jag gjorde var att skälla lite på dem, för de kom indroppande lite då och då inte kl 9 som var den tid då kursen skulle starta.

Jag var ju grinig eftersom jag inte mådde bra men så är jag själv mycket noga med tider så jag gillar inte att någon är sen.

Men med hjälp av Magne fick vi förklarat att om någon är sen eller flera som det var så spräcker de vårt tidsschema och de som  blir lidande är ju de själva.

Men jag är inte långsint så när vi kommit igång så försökte jag vara den solstråle jag inte var. Men det är mycket svårt att vara solstråle när man har ont överallt, feber, ont i halsen och näsa som rinner. Men jag gjorde mitt bästa och jag hoppas inte jag omedvetet snäste av någon, men säker kan jag inte vara.

Deltagarna fick starta med att springa en klass 1 bana så att vi kunde se vad vi skulle inrikta kursen mot mest. Genomgående var det motivation som behövdes, de som hade motivation hade däremot problemet att hantera motivationen.

Jag kan konstatera att här var det så att det såg ut som de ofta hade tränat på svåra banor med mycket svängar för flera av hundarna hade problem med att släppa sin förare och dra frammåt.

En sak som var skön med detta gäng var att de var engagerade och brydde sig om varandra, de gick att skämta med och det blev en riktigt rolig kurs. Jonas hade också riktigt roligt med tvillingarna som han lärde känna och han var sur en lång stund när vi skulle åka hem.

Här är banor som vi använt nyligen - de är ganska snabba och roliga.