Lotis vår underbara Lotis har en kopia, kopian har tagit sig hit och har bott här i huset i natt. Ja inte själv men utan med matte och mattes andra aussie.

Om ni glömt hur Lotis ser ut kommer här en bild:

Kopian har inte svans men annars är teckningen helt lik. Kusligt lik om du frågar mig. Men det finns vissa olikheter: Kopian är inte lika självsäker som Lotis, kanske beror på att Lotis har mer erfarenhet men också att insidan är mycket olik! Kopian är en mer osäker hund, är starkt skottberörd till exempel. Denna osäkerhet gör att kopian inte gillar Lotis och Sussie. Hon tycker inte om dessa starka tjejer, eller är det kanske så att hon inte gillar Lotis och att se sig i spegeln och se en starkare kopia av sig själv?

Det sägs att alla har en kopia, men jag tror att det är som i detta fallet bara på utsidan det är likheter för tänk om det fanns helt lika individer? Hum men det finns en hel del som är lika på insidan. Sussie och dottern Trolla till exempel. Ganska lika på insidan, men oj så olika till utseendet.

Detta är Trolla och på sidan av bloggen ser ni svarta faran Sussie. Vilda och vackra är de mor och dotter. Kopior men inte till utseendet!

Ja vi planerar nu inför nyår.

Här blir det kalkonmiddag och sedan dopp i badtunnan. Tror att det blir toppluva på.

Jag satt och funderade på begravningar igår och alla olika begravningar som utförs.

Det finns ju de som inte hittas, men man "begraver" endå. För att de efterlevande skall få ett avslut. Då känner jag att hela begravningen är för de som lever kvar inte för de som har dött. Visst man skall hedra den bortgångne, men det finns ju många sätt att göra det på. Ta en öl på puben och skåla är ett sätt.

Men så finns det de som inte har varit trevliga i livet, de skall man också hedra fast de som lever kvar innerst inne tänker: skönt att den jäveln inte lever längre och pinar oss mer. Så får de dåligt samvete och gråter en skvätt. Det måste ju vara höjden av hykleri.

Sedan då de som levt ett bra liv som lämnar efter sig massor med sörjande. De skall man följa till sista vilan och ta ett sorgset farväl av. Ett farväl som är fullt av sorg trotts att personen har levt ett bra liv och vi borde fira det istället för att sörja. För åter igen är det väl så att begravningen är till för de efterlevande då.

Men så finns det de som vill att det skall vara festligt när de dör. De vill inte ha svarta kläder, sorglig musik och poesi som är hjärtskärande. Utan de vill ha den musik som gjort dem glada. Sedan inte svart utan gladare färger och en middag i glädjens tecken istället. Det låter mer som att fira det liv som den döde har haft.

O när jag nu är inne på ämnet hur är det då med var man blir begravd?

Kremerad och strödd i en minneslund.

Begravd med en traditionell gravsten på en traditionell kyrkogård.

Kremerad och strödd i havet.

Men vänta vad finns det mer? Det finns visst inte något mer väl? Inte får man dumpa den döde i havet så att den blir fiskmat om den ville. Inte får man elda upp den på ett bål och dansa villt omkring. Inte får man balsamera och bygga en pyramid runt.

Nej skulle man vilja göra något mer radikalt med sin begravning är det bäst att se till att dö i ett annat land.

Jag gillar själv detta med en pyramid, pampigt värre. Men passar inte min personlighet direkt. Ett bål kanske och dans i natten, det låter mer som att fira än att sörja.

Hum, undrar nu vad detta med begravningar har med nyårsplanerande att göra. Men jag ser faktiskt döden som något nytt. Se det så här: när ett träd eller djur dör, så återanvänds den näring som finns lagrad och der liv åt flera arter. Så nytt år och nytt liv, är för mig knutet till döden i ett kretslopp.

Julafton är ju och förblir barnens högtid och vi hade en 7 åring en 17 åring och en 84 åring som alla var som barn. Ja och så Magne, han lever upp och blir lite barnslig så där när det är jul.

Magne hämtade Moster med yngsta dotter vid 12 tiden och så åkte de och hämtade Mormor eller Momo som Jonas kallar henne. Mormor är 84 och kommer inte ihåg det som precis hände men hon är grym på att komma ihåg saker som hände för 20 år sedan, men det var kanske hennes guldtid det.

Så såg vi till att äta ett dignande julbord, med svenska och norska delikatesser. Underbart gott. Sedan blev det litre glögg i väntan på att Tomten kanske skulle hinna titta förbi. Så när jag tittar ut kommer den rödklädde gående och vinkar och Jonas får möta honom ute på verandan. Jonas tror och han blir bara lite distraherad av att tomten verkar ha likadan skjorta som Magne. Men så var ju bara Magne på toaletten... Eller luras bara Tomten och låssas se ut lite som pappa Magne? Tja, Jonas han tror ännu ett år det är säkert, han planerade igår om nästa år och vad han skulle säga till tomten... Det är så urgulligt med en liten naiv pojke i familjen!

Så var det klapper högt och lågt och som det skall så fick Jonas som var yngst flest julklappar. Mormor var go och glad och förvånad av att hon fick så många för hon hade ju inte hunnit med att fixat något i år. Jag har accepterat henne nu, det tog ett tag att acceptera att hon inte är som hon var för 5 år sedan när jag kunde lämna Jonas till henne och hon hade honom över natten utan problem. den kvinnan finns inte mer. Men hon är så go endå, fast det är så sorgligt när hon efter en stund inte kommer ihåg vem min mosters dotter är - den där flickan kallar hon henne. Jag får vara glad att hon kommer ihåg Jonas och mig, men jag undrar hur länge.

Men julen flöt utan några missöden, mormor undrade bara var hon var en gång på natten när hon skulle på toa. Men hon gick och la sig igen och sov länge. Så vi hade en fin avslutning på julen tillsammans och Jonas är så lycklig över att han fick ha Momo hos sig. Han är så skön med det han inte dömer henne för att hon inte kan eller inte kommer ihåg. Utan han tar henne så bra och hjälper henne med det som behövs.

Ja det var en riktigt fin första jul här i Gråbo!

Här i huset kommer det idag att bli en traditionsenlig jul, fast på både Svenskt och Norskt vis.

Dagen började med Norsk julgröt på morgonen för Jonas och Magne.

Fortsätter med julstök där vi förbereder:

Svenskt: Julkinka, Sill, Jansson, Vörtbröd, Köttbullar och Prinskorv.

Norskt: Pinnekött, Rotmos.

Kanske behöver Pinnekött ha sin förklaring. Det ör torkat och saltat lammrevben som har legat i blöt över natten och så ångkokas det nu i flera timmar. Det doftar juvligt och juligt här hemma. Kanske inte alla tycker det, men jag tycker detta är grymt gott!

Så får vi se om Tomten kommer med några paket till stora som små.

God Jul på er alla!

Detta har jag fått från två underbara valpköpare:

Min beskrivning av Leo:

Alltid glad och arbetsvillig, extremt lättmotiverad, orädd och nyfiken.Vill vara till lags och väldigt ihärdig.Ibland kan han få mig att känna mig som om jag ligger steget efter honom, han är så snabb i tanke och handling, speciellt i agilityn.Jag brukar säga att min hund är för bra för mig!Nåja, jag blir väl bättre allt eftersom, det tar lite tid att lära sig handla en så snabb hund.Han är så himla förig, jag måste ha sådan timing och vara superkoncentrerad!

Träning, träning, de gånger det blir fel är det 100% pga mig, Leo gör allt rätt.

Försöker komma på någon dålig egenskap hos Leo men det finns nog ingen?Klart att det vore enklare om jaktlusten var lägre så han kunde vara lös i skog och mark, det fungerar bra med hundförarbältet på långpromenaderna föresten.

Övriga hundar i kullen som vi träffat är också trevliga, friska och fina (inte lika fina som Leo, men nästan!).Tycker jag fått väldigt bra hjälp, tips och råd från dig och skulle inte tveka att rekommendera kenneln till någon!
Kram Anna-Karin

Ja vad ska man säga om denna kull
Något i stil med !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag har i alla fall aldrig varit med om en sådan jämnhet i kullen alla verkar ha samma sprudlande energie över att lära sig nya saker hela tiden och som jag förstått det så otroligt kärvänliga och trogna sina hussar och mattar. Om Cindy någon gång skall paras så är det precis dessa egenskaper som jag vill se att hennes kull skall få.
 
Kenneln som sådan kan man ju inte annat än ge topp betyg till
 
Paula & Magne är guld värda alltid lika glada och possitiva när man ringer ställer alltid upp med tipps och ideer.
Den första tiden efter att Sussie valpat var kanon hela tiden kom det uppdateringar om kullen vad det gäller vikt och bilder, det var något som jag uppskattade väldigt mycket och det kändes nästan som man hade lilla valpen i knät.
 
Dom är vekligen måna om sina valpar och hela tiden kommer det uppmaningar om vad man bör tänka på i valpens olika stadier i livet.
 
Sedan tycker jag det är mycket possitivt att dom annordnar kennelträffar där vi tränar och umgås.
 
Så kommer då detta mad bra och dåliga egenskaper  hos Cindy
 
Bra egenskaper
Cindy är enligt mitt tycke en otroligt lättlärd och lyhörd hund med mkt bra motor som alltid är på hugget för att träna oavsett väder och vind dag som natt och vad det än gäller.
Hon kopplar snabbt om från aktivitet till passivitet och tvärt om en mycket bra egenskap tycker jag.
Sedan så är hon en otroligt gosig och social  vovve som älskar människor och att ligga och mysa i soffan och då helst på rygg på husses mage.
vi brukar även vara hundvakt åt två andra hundar och det är alldrig några problem dom släpps utan minsta tvekan in i flocken.
 
Dåliga egenskaper
Kan väl tycka att Cindy börjar bli lite väl bitchig mot andra hundar när hon är tillsammans med mig.
Lyhördheten som till 99% är en bra egenskap kan för mig ibland bli ett problem man får absolut inte höja rösten om man är missnöjd med något i träningen utan bara lugnt och stilla göra om det.
Sedan så är hon något för ljudkänslig.
 
Detta var väl i stort vad jag tycker om denna kull
 
Till sist vill jag bara av hela mitt hjärta tacka er Paula och Magne för att jag fick den mjukaste skönaste tuffaste underbaraste lilla valpen av dom alla Nämligen  Cindy

Hälsningar
Roger

Nu har julledigheten infunnit sig och jag skall koppla av med ett glas vin idag. Men så smyger sig en helt annan stress fram - vad gör man på jul och nyår?

Ja julen kanske inte så mycket. Den skall firas hemma, det är mer fixa till så att Jonas får det riktigt bra.

Men nyår? Jag vill hellst ha fest hemma och dricka och äta gott med vänner. Bada badtunna i toppluva och må riktigt riktigt bra. Men så har jag ju inte helt hunnit med att bjuda de jag vill. Mycket för att jag tycker liksom inte att man skall börja med det förän nu. Men då kanske alla är upptagna?

Hoppas att det finns någon annan som inte har allt minituöst planerat redan.

Igår lagade Magne korvstroganoff - krämig god, helt underbar!

Åt gjorde jag så att jag kände mig fyrkantig - Magne han somnade en strund på soffan. Utmattad.

I helgen så hade Magne ordnat en födelsedagsfest för mig. Mycket trevligt. Johanna tyckte att jag skulle skriva så här i bloggen: Tack ni som kom ni är underbara. Tack ni som inte kom, vilken tur att ni höll er borta, vi hade inte haft lika kul om ni varit med.

Men nja så vill jag inte uttrycka mig. Nu var det jätteskoj. Maten som Magne gjorde var jättegod. De som kom var en bra mix och alla hade trevligt (tror jag, ingen flydde). Det var en mycket lyckad kväll.

Men till viss del har ju Johanna rätt, det går inte riktigt att mixa alla som man känner och tro att det blir lika bra. För då kan det bli konfliketer, eller att någon blir utanför och det är inte så kul. Vi har ju några som vi känner som inte trivs ihop och när man dricker lite så kan inte alla uppträda civiliserat.

Å vad jag tycker om er!

Idag har jag inte lust att gå ut. Jag vill lägga mig i sängen och läsa ut min bok. Jag har bytt böcker med en kollega, kan jag varmt rekommendera. Hon och jag gillar deckare båda två, så vi bytte lite. Så nu har jag två nya författare som jag aldrig läst något från och hon likadant.

Men ja varför gör vi inte sådant mer? För att vi lever i ett slit och släng samhälle? Jag har en vänninna som städar ur hos sin son och kommer och lämnar en påse till Jonas då och då. Det är jättebra! Han blir så glad över att ha fler kläder att välja mellan!

Men det finns ju annat som man kan byta eller ge bort. Men vi det gör för sällan i min mening.