Så var det dags för en tur till Stockholm igen. Idag var det upp tidigt vaknade liksom mitt i drömmen. En dröm om varmt famntag och en varm kropp, å så härligt just då ringer naturligtvis klockan och Taxin kommer sedan kl 5.05 För första gången fick jag en chaufför som visste var gaspedalen var så det tog inte ens 20 minuter in till Centralen. Jaha vad gör man då en halvtimme innan tåget går?

Tåget var sedan låst ända till 5 minuter innan avgång, trist att stå där och frysa men jag hade ju mycket att fundera på så det gjorde inget. Så hittar jag snabbt min plats och sitter där lugnt tills den bakom kommer. Han slänger sig ner i sitt säte och trixar en del med sitt baggage. I sin iver att komma upp fort tar han tag i min stolsrygg och samtidigt i mitt hår och drar till. Jag skriker helt ofrivilligt till – vad göra när man helt oförberett får en rejäl luggning? Han ser förvånad ut och mumlar fram en ursäkt.

Nu börjar tågvärdinnan klippa biljetterna, det är lite härligt att se att de fortfarande använder klippapparaterna som lämnar små fina hål. Tåget börjar ta fart och det6 blir dags för frukost, och precis när jag fått frukosten börjar tåget att kränga så man måste hålla i sig och frukosten för att det inte skall gå i golvet. Men många frukostar flyger i golvet. Ja det är lite som att åka lisebergsbanan med frukost. Intressant, men förbaskat svårt att få i sig något i matväg. Så för vi då veta att det är fel på tåget, han kör inte bara fort utan det är något fel så det blir ett kort stopp i Falköping.

Ja det är lite vad som kan hända så här i ottan innan klockan slår 7. Det är faktiskt lite fantastiskt om man tänker på det så är livet fullt av saker att berätta om.

Som igår då var jag och tränade i ridhus med hundarna, först undrade jag vad jag gjorde där. Sussie flög över banan och gjorde lite som hon ville. Det kändes helt klart som om hon tyckte att jag var ett onödigt och dessutom förbaskat långsamt bihang som kunde ha stannat hemma, eller var det jag som kände så kanske? Så jag gick av och gick ut och tog en liten promenad, så byggdes banan om och vi sprang igen – felfritt, fort och säkert! Jihaaa vilken känsla! Den känslan satt kvar även till hoppklassbanan, det blev ett lätt riv men annars. Ummm, jag är så glad att jag åkte och tränade!

Jag har en önskan och det är att få gå på fler arrangerade träningar. Då när någon annan har tagit fram en bana eller två. Det är så sällan det händer, det är oftast jag eller Magne som tar fram banor eller kombinationer. Men det är en utmaning detta med att andra har tänkt till.

Jag fyller snart år, så där många så att man inte är i 30 åren längre. Så kommer då de där intelligenta frågorna – hur känns det? Men känslan för ålder finns ju liksom inte, jag har den i alla fall inte. Visst kan jag känna mig stel någon gång som igår efter träningen, men det är ju för att jag är otränad. Och mentalt ja inte känner jag mig annorlunda nu, mer än att jag känner mig lite klokare kanske inte så kantig. Allt är inte lika svart eller vitt, utan man har lite mer tålamod och accepterar lite mer än man gjorde förr. Är det så som skall kännas att man blir klokare med åren?

Ja det var dagens kåseri här på tåget till Stockholm, nu när vi har passerat Falköping och är lätt sena. Ja så kan det vara SJ har ju gått ut med att de börjar bli bättre och skall satsa på underhåll nu för att minska förseningarna. Ja, vad skall man säga tänk om andra företag hade det så hade de varit kvar? Tänk ett telefonbolag: ursäkta förseningen, vi kan koppla fram ditt samtal om 30 minuter. Eller: Vi ber om ursäkt ditt samtal är inställt.