Camilla berättar i sin blogg om att vi famnade medan jag hävdar att vi famlade en hel del i söndags vi två: http://trollbunden.bloggagratis.se/

Jag började att förbereda mig runt 10 tiden och hundarna tyckte det var jättespännande. Det luktade så gott!

Så kom Camilla och Trolla och vi tog det goda med oss ut i skogen. Så traskade vi och släpade och drog det doftande (andra tycker nog stinkande) underbara medan hundarna stod uppbundna.

Så gick vi hem och fikade och tittade till pojkarna som lekte. Jonas hade en kompis hemma och Magne var i Stockholm.

Så efter 1 h gick vi tillbaka ut i skogen och hundarna fick spåra upp klövarna som vi släpat omkring. Trolla började och jag gick efter med mina tre. Vi hade nämligen varit effektiva och lagt sammanhängande spår för att vi skulle få ut två var. Men det är inte lätt att gå efter med tre som också vill fram och ha klöven! Trevande och fumlande och famlande går jag efter... Och sedan byter vi hund och Camilla får famla där efter oss.

Så fick de alla var sitt spår, när vi sedan skulle börja på andra rundan var det skymning och nu börjar allt mer famlande. Trolla får gå sitt öppna spår över åkern och hittar sin hartass. Hon går det jättefokucerat och det känndes som om det var bra att det inte var en massa blod i spåret för henne. Hon fick verkligen jobba för att hitta rätt.

Men det tar ju tid att vara så noggrann, så nu är det mörkt.

Det är jättemörkt och vi har 3 utlagda spår och ingen pannlampa. Fixas spår var lätt och framför allt torrt så hon får gå det och hittar det hon skall.

Skall vi nu upp i skogen igen eller skall vi vänta tills imorgon? Vi väntar, inget mer famlande i mörker utan jag tar spåren dagen efter.

Så ett dygn senare får Sussie gå sitt spår med en älgklöv i slutet. Hon hittar inga problem, hon blir bara lite osäker i någon vinkel men klarar det galant. Så når hon klöven, och tittar upp på mig och liksom säger - får jag? Ta den säger jag och sedan har jag en mycket stolt Sussie som bär älgklöv över stock och sten.

Fixa fick det sista spåret och hittar även hon sin rådjursklöv, men när hon är i farten gäller det att vara snabb för hon vill dra iväg och äta upp klöven. Medan Sussie fortfarande går där lungt och stolt och bär på sin älgklöv som väger ett par kilo.

Så efter en massa famlande och fumlande är alla klövar åter i frysen och hundarna är ganska nöjda med att få gjort sitt. Den enda som inte är riktigt nöjd är Fixa som inte fick äta upp sin belöning.

Nog för att jag kan tänka mig att famna också, men helst med den som kom hem efter att ha dömt i Stockholm. Även om hundarna vill kramas är det inte samma sak. Och Camilla, ja om hon vill kramas - det får vi se.