Helgen har varit jättebra men samtidigt en av de värsta på länge.

Jag blev genomförkyld i torsdags och är det fortfarande så för att kunna hålla kursen som lovat så har jag gått på painkillers, nässpray och halstabletter. Inte blir man bra i magen heller av den kombinationen.

Vi kom upp vid halv tio på fredagkväll och jag frös i den kyliga klubbstugan, men det var bara att ta på sig och krypa ner och sova så att jag förhoppningsvis var piggare på lördagen.

Tja det var ju för mycket begärt, så efter lite mer mediciner så var det ut och ta tag i kursen tillsammans med Magne.

Nästan det första jag gjorde var att skälla lite på dem, för de kom indroppande lite då och då inte kl 9 som var den tid då kursen skulle starta.

Jag var ju grinig eftersom jag inte mådde bra men så är jag själv mycket noga med tider så jag gillar inte att någon är sen.

Men med hjälp av Magne fick vi förklarat att om någon är sen eller flera som det var så spräcker de vårt tidsschema och de som  blir lidande är ju de själva.

Men jag är inte långsint så när vi kommit igång så försökte jag vara den solstråle jag inte var. Men det är mycket svårt att vara solstråle när man har ont överallt, feber, ont i halsen och näsa som rinner. Men jag gjorde mitt bästa och jag hoppas inte jag omedvetet snäste av någon, men säker kan jag inte vara.

Deltagarna fick starta med att springa en klass 1 bana så att vi kunde se vad vi skulle inrikta kursen mot mest. Genomgående var det motivation som behövdes, de som hade motivation hade däremot problemet att hantera motivationen.

Jag kan konstatera att här var det så att det såg ut som de ofta hade tränat på svåra banor med mycket svängar för flera av hundarna hade problem med att släppa sin förare och dra frammåt.

En sak som var skön med detta gäng var att de var engagerade och brydde sig om varandra, de gick att skämta med och det blev en riktigt rolig kurs. Jonas hade också riktigt roligt med tvillingarna som han lärde känna och han var sur en lång stund när vi skulle åka hem.