Idag går jag in i minnenas djungel, tänkte dela med mig av lite roliga händelser ur mitt hundliv. Nej men vänta nu inte mitt hundliv utan mitt liv med hund.

Jag har alltid gillat djur och när jag som liten var på besök någonstans så ”pinade” jag dem med kel och klappar. Tja jag började faktiskt redan i sandlådan. Min mormor har berättat att när jag knappt kunde gå så var hon och passade mig och satt på en bänk och läste med an jag satt i sandlådan. Hon var så inne i sin tidning att hon inte såg det jag såg – en farbror som kom gående med sin lilla hund. Men jag såg och satte iväg mot dem, mormor tittar upp och får se att jag är på väg och ropar ut en varning till farbrorn. Som säger – å det är ingen fara hon är inte farlig. Men då är jag framme och jag tar tag om hundens hals och lyfter upp den. Mormor lägger då till – men det är hon och pekar på mig. Mormor kommer nu fram och bänder loss mina fingrar från halsen på den lilla hunden. Och farbrorn ja att han inte fick en hjärtattack!!!

Ja så ni förstår, jag hade redan som liten bestämt mig för att tycka om djur och det var liksom bäst för dem att tycka om mig också. Katter är lite annorlunda, de tar inte vad som helst så jag lärde mig den hårda vägen att de inte gillar att bli burna eller tvingade att bli klappade. När vi var hos farbror Hilde så kom jag ofta in med sönderrivna armar och när jag blev frågad vad som hänt så svarade jag bara äch det var bara den gamla kattan.

Ja nu har ju mycket hänt sedan jag var barn och jag har lärt mig att ha respekt för djuren, men eftersom jag var så orädd som barn så är det ju bara tur att det inte hände något, eller så var det just det som gjorde att jag inte råkade ut för något. Jag kommer ihåg när vi skulle plocka jordgubbar och jag plockar och plockar men sedan ser jag att de har en hund. Så jag går upp till den och hälsar och den morrar – för många hade det ju varit en anledning till att gå därifrån men inte jag inte… Utan jag tar en av leksakerna den har och börjar leka med den. Vi har jättetrevligt vi två, sedan så får jag reda på att det tydligen inte är en trevlig hund utan den gillar inte andra än familjen. Jaja säger ni kanske – den Morrade ju! Ja just det, men orädd som jag var så tog jag inte det som en signal till att gå iväg – hum ja orädsla kanske då inte är det rätta ordet…

Men detta att inte vara rädd för hundar har sina fördelar det innebär att jag alltid anser att jag kan skydda mina hundar mot andra hundar bättre än de kan själva… Hur tänker ni kanske – ja det kan går till så här. Jag var ute och gick men två schäfrar och så kom en stor blandras springande. Den var inte glad alls utan jag såg att den var urförbannad och skulle anfalla hundarna, vilket gjorde att jag drog hundarna bakom mig och gick till anfall med röst och kropp. Jag lovar att jag kan ryta när jag vill!!! Hunden backade undan och funderade lite vilket gjorde att ägaren hann fram och ta tag i hunden. Då var jag så adrenalinstinn att ägaren fick världens utskällning.

Som barn hade vi en underbar Boxerhane, han var liten och glad. Han fick vara med om mycket – tja inte något direkt av ovanstående! Men detta var en underbar (ja det tål att upprepas) hund, han var så snäll mot alla och också alla djur. Han hade en bästa kompis en Grand Danois hane – fast det var väl egentligen så att han var impad av den stora hunden. Och vem var inte det – hanhundarna skall lägst vara 80 cm i makhhöjd (lägst). Det är hur stort som helst – huvudet är som en liten D/S gårsdshund.

Men vår boxer som hette Gurre (fråga inte) han var bästa vän med katten (våran inte grannarnas), hönsen ja alla. Gurre denna underbara hund som hjälpte till på de mest oförglömliga sätt. Vi hade en katta som skulle ha ungar för första gången – och vi var ju inte vana vid det. Så vi satt alla runt lådan, Gurre med såklart, så får hon första ungen och det går bra och den fantastiska katten kurrar hela tiden. Nästa unge kommer tätt inpå den första så kattan hinner inte ta hand om den första ungen och vi tittar på varandra. Gurre tittar inte han går fram och slickar rent ungen. Hanhunden slickar rent kattungen – det är fantastiskt!

Kram på er alla det finns så många fantastiska saker att se och läsa om titta er bara runt.

Här är den artikel som jag nämde igår:

http://www.aftonbladet.se/karleksex/article2011846.ab

Men visst slipper man se eländet och den andre tar mer ansvar så förstår jag att man har mer lust.