Läste i tidningen om en man som dog för att han övat lite själv. Han hade trätt en kondom fylld med lustgas över huvudet.

Detta fick mig att fundera över vilka böjelser som man skulle träffa på om vi hade gjort en undersökning på en stor arbetsplats till exempel.

Sedan vad som skulle hända efteråt.

Det värsta som skulle hända är ju om man fann att det var många som hade mer otrevliga böjelser som nekrofili, pedofili och fantasier om våldtäkt och förnedring av olika slag.

Men det är andra saker som kunde vara lite kul:

Kollegan som tänder på höga klackar.

De som föredrar vissa kroppdelar som fötter eller öron.

De som har garderoben full av lack och läder.

De som gillar att bli behandlade som ett spädbarn.

De som verkligen gillar att leka med olja och gummilakan.

De som alltid har hjälpmedel, och då lite ovanliga - cycklar, pumpar, verktyg och gardinstänger.

Men så finns de lite besvärligare, damsugare och de problem som kan uppstå om delen sväller under användandet.

Sedan de som bara kan få till det med med sockarna på.

De som måste ta bort vissa kort eller gosedjur för att de inte skall se.

Men så nej - detta är inget jag skulle vilja veta om mina kollegor eller vänner. Men det är intressant när man börjar fundera lite.

Men tänk om ett företag verkligen ville kartlägga detta, vilket ramaskri det hade blivit och jag skulle tro att det mycket snabbt hade kommit i pressen. Undrar vad det hade stått då: Sexuella egenheter undersöks på stora företag - minoriteter förföljs. Efter kartläggning av sexuella böjelser hotar anställda att sluta.  Utredning på företag avslöjade pedofiler.

Men sedan kan man ju också verkligen fundera på det första - hur många är det egentligen som har de mer otrevliga böjelserna. För det är ju först då man hade velat kontrollera, förebygga, förhindra och behandla.

Men jag hoppas att dessa otrevliga egenheterna är sällsynta.

I helgen firades Magnes födelsedag.

Underbara vänner ställde upp och lagade mat och skrev en egen visa till honom. Han fick till och med en egen banderoll som sattes upp i körhallen i rättvik.

Tack Agne, Gunilla, Thomas, Yvonne, Benny, Christina, Janne och Åsa. Och alla andra som grattade honom.

Magne är mycket glad och talar om att vi borde flytta till Gotland.

Kram till er alla!

Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv och samtidigt ange reglerna för leken på sin hemsida. Sedan väljer man 6 nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver personen en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska gå in och läsa på ens egen hemsida för mer information.

Mina små egenheter:

Jag älskar att simma, det spelar inte någon roll att det är kallt. Och ligger det saker på botten så måste man ta upp dem. Näckrosor plockar jag upp med skälk.

Jag tycker att hundar de skall gå på marken, sedan finns det ibland några som bärs av de där mattarna, då måste jag hoppa upp och kolla så att de mår bra

När jag får beröm så hoppar jag upp och pussar min matte, hihi hon har fått lite ont ibland säger hon, men jag blir så glad ibland att jag bara måste pussas och då är visst tänderna ivägen ibland.

Jag är snabbast - den som påstår något annat har inte alla fakta!

Jag gillar att vi är många ibland har matte verkligen fattat det och jag får vara ute med många kompisar - så många som möjligt är bra. Då kan man springa runt med vem man vill.

Jag älskar strumpor, de skall vara använda. De luktar och smakar så gott!

Jag bär dem mer än gärna långt inne i munnen. Om jag är riktigt glad så ylar jag samtidigt.

De sussie utmanar är: Loppan, Stuff, Rifka, Kebban, Luna och Tosca

 

En blick man känner,

ett skratt som värmer.

En ordlek så klar,

om att vara helt bar.

 

Inte skall alla förstå,

utan bara vi två.

När man tänker så här,

är det att vara kär?

 

Kär på nytt,

ja som förbytt.

Vill vara i din famn,

din trygga varma hamn.

"Telefonen ringer, polisen springer och letar efter mig, men mej hittar dom ej. Men min övergivna bil har ni hittat nu och det är ju ändå något och vill ni gissa en gåta så leta i det våta ifall ni tror att jag är där.

Ja, mina vänner, varför nu detta som kan synas som en dåres verk och det kan hända att det är det också som man känner sig själv känner man andra och där ser ni i dag röd i morgon död man vet aldrig när det är tid att lämna in. Ja, nu skall jag bara i korthet omtala vad jag gjort och varför så att ni skall slippa att ljuga för den nyfikna allmänheten. Ja, i september 1943 satte jag fyr på Gustafshills bryggeri i Annelöv och anledningen var att jag stulit havre på vinden till vår häst därhemma som far svalt och för att vi inte skulle synas så slängde jag in en sticka i halmen innan jag gick med den följd som blev.

Sen på hösten 1946 stal jag mc L 150 i Kristianstad och satte i Asum.

I november 1951 närmare bestämt den 28 kl. 02.30 mördade jag kvarnägare John :Folke Allan Nilsson i Tjörnarp samt satte fyr på hans fastighet. Skälet var behov av pengar och jag kom över 4369:- vid ifrågavarande tillfälle.

Och det sista har hänt för att jag bedragits av en kvinna, som betydde allt för mig. Hon har svikit mig och jag lönar svek på detta sätt. Den 21 august klockan 24 slog jag ihjäl min far och min mor och tände på. Sedan körde jag till den svekfulla flickan i Hurva och kom dit kl 0.30 Sedan jag sett min omkring slog jag ihjäl henne och hennes chef klockan 1.30 och tände på klockan 2. Först hade jag hällt ut bensin lite varstans. Ja, nu slutar jag och hoppas, att ni kan klara ut det hela.

Min sista vilja är, att, om det skulle finnas något kvar efter mig, två personer (namnen angavs) delar. Det är de bästa vännar, jag någonsin haft, och de behöver det mer än väl båda två...

I hopp om att endast fakta kommer pressen till del slutar jag nu och beklagar, att jag aldrig blivit detektiv, ty då skulle många ouppklarade mysterier fått sin lösning. Utan att skryta är detta det enda jag dugt till.

Ja, nu är klockan 4 den 22 augusti 1952 och jag slutar mitt sorgliga liv med hopp om att bli förstådd och förlåten av dem som har lust och möljighet därtill. Glad, lugn och beredd går jag i döden, ty allt har nu uppfyllts.

Tore Hedin, mördare, adress okänd.

P.S Mina föräldrar dödade jag för att de skulle slippa se mig lida för vad jag gjort. D.S"

Detta är ett självmordsbrev av en svensk massmördare - Tore Hedin som mördade 9 personer fram till 1952. Tore Hedin var polis eller fjärdingsman som det hette då. Vill ni läsa mer om honom så kan ni göra det här: Tore Hedin

Jag tycker att detta ger lite perspektiv till det som hände i Finland igår. Här i Sverige har alltså likande saker skett, men med den publicitet och mediabevakning som finns idag sprids de Finska morden nu fort. Jag bara hoppas att ingen annan inspireras att göra samma sak som i USA, där kopior av de första massmorden snabbt dök upp.

På 50-talet fanns det hemliga samkönade relationer utanför äktenskapet, detta beroende på att det var en häxjakt på homosexuella i Sverige på den tiden. Men om man tittar på konsten och litteraturen så finns det beskrivet samkönade relationer redan på antiken. Så att det var 5-10 % som var homosexuella på 50-talet är inte förvånande, precis som Kinsey-rapporten slår fast.  

Det innebär att det smögs en hel del med dessa relationer, och om de avslöjades så ledde de i vissa fall till självmord, men helt klart till att personen/personerna blev utfrysta. Det innebar att det fanns personer som hade ett hemligt liv med en hemlig identitet, och så hade de en fasad utåt för att skyla över sin läggning.

De som levde som öppet homosexuella, levde ett riskfyllt liv. Detta beroende på två affärer på 50-talet i Sverige: Kejneaffären och Haijbyaffären. (Dessa två stora affärer leder till att RFSL, som startades 1950, har svårt att jobba framgångsrikt.) Kejneaffären: Karl-Erik Kejne hävdar att det finns en homosexliga som ägnar sig åt manlig prostitution, och att de skyddas av högt uppsatta samhällspersoner.  

Med andra ord den som gillar det egna könet på 50-talet får vara försiktig.

Vad gör att jag skriver om 1950-talet? Jo när nu Grudrun skall skriva en hel bok som utspelar sig då, så måste det ju ha hänt intressanta saker. Så jag började att titta lite, och bara genom att skrapa på ytan har jag hittat många intressanta saker som hände kring 1952.

 

Men sedan intresset för homosexualitet – ja det finns flera personer som jag känner som är öppet homosexuella och jag tycker de är trevliga. Enkla, trevliga människor som inte alltid har haft det så lätt. Tittar man då på historien och även på vad som händer i nuläget så är det mycket som förvånar och till och med gör mig förtvivlad – hur kan man behandla medmänniskor så vidrigt?

 

Men åter till Gudruns bok: 1950 talet ger upphov till många olika scenarion för ett dödsfall:

• Förhållandet mellan beteendevetaren och hotellägaren är på väg att avslöjas och för att dölja detta så riktas fokus på Tora som insjuknar och dör på ett mystiskt sätt.
• Tore Hedin bråkar med sin flickvän Tora som anmäler honom för misshandel – till följd av detta mördar Tore sina föräldrar, Tora och hennes chef och tänder på.
• Under orkanen 1953 passar någon på att göra sig av med Tora som är på väg att avslöja både ett homosexuellt förhållande som en galen läkares vidriga böjelser för en högt uppsatt besökare på hotellet.
• I hotellets källare hålls en hemlig klubb för högt uppsatta homosexuella medborgare som blir överraskade av Tora som lovar att hålla tyst, men en paranoid hovmarskalk vill inte att kungen skall avslöjas som homosexuell samtidigt som de försöker köpa Haijbys tystnad. Men Tora är inte känd så att hon dör efter flera dygns lidande, får inga stora rubriker. När pastor Kejne kommer ryktet på spåren så sprids rykten om honom som gör att han utmålas som homosexuell, senare försöker någon att döda honom med en förgiftad apelsin.

 

Kommer ni ihåg stormen Gudrun? Det var 9 januari 2005. Denna kallades Stormen Gudrun men det var en orkan som resulterade i att många blev utan ström och telefon. Mycket förstörelse och stora delar av skogen stormfälldes. Sedan kom Stormen Per redan i januari 2007.

 

Frågan är om vi får en liknande storm i år. Hittade en intressant länk om tidigare stormar: http://sv.wikipedia.org/wiki/Orkaner_och_kraftiga_stormar_i_Sverige

 

Om man tittar i den så kan man se att även 21 februari 1953 så var det en orkan men inga rapporterade dödsfall. Men detta kanske vår stormvarning Gudrun kan använda i sin bok om Kristin och Västra Mark. Mer hände 1952: http://sv.wikipedia.org/wiki/1952: 22 april - Kurt Haijby skriver ett brev till Gustaf VI Adolf, där han hotar att avslöja hela sanningen om sin påstådda homosexuella förbindelse med Gustaf V. Detta leder dock till, att Haijby anklagas och sedermera döms för utpressning, http://sv.wikipedia.org/wiki/Kurt_Haijby. Det stående skämtet bland svenska folket i allmänhet var att "Kurt Haijby var den ende i landet som kunde trampa baklänges på en Monark!".

13 juni - Ett svenskt signalspaningsplan av typ DC-3 skjuts ner av sovjetiskt flyg över internationellt vatten öster om Gotska Sandön, vilket blir inledningen till Catalinaaffären, http://sv.wikipedia.org/wiki/Catalinaaff%C3%A4ren. Oj vad neutrala vi var då... (notera spydigheten!)

 

Jag tycker detta med vädrets makter är intressant, det är så stora krafter som är i rörelse. Vatten kan urholka sten och när det blir kraftigt regn så flyttar sig hela vattendrag och med sig tar de allt som kommer i vägen. Det är mäktigt och till och med skrämmande. Men det är så häftigt att stå vid ett vattenfall och att vara vid havet vid en storm är riktigt fascinerande. Havet i uppror och blixtar som far över en mörk himmel. Den som kan beskriva det bra i en bok med en handling till har i alla fall mig som läsare.

  

Ecklesiastikdepartementet – vad sjutton är det tänker ni kanske? Jag också innan jag läste om det.

Ecklesiastikdepartementet behandlade kyrkliga och prästerliga frågor, kultur, allmän uppfostran, arkiv, bibliotek, akademier, museer, utbildning och forskning. Departementet leddes av en ecklesiastikminister. Ecklesiastikminister – tala om att vricka tungan!

Jag började att titta på vad som hände 1968 när jag föddes – jag är född sent så mycket hände innan jag var född – men ändå! Nåja det som hände var i alla fall att 1968 så bytte ecklesiastikdepartementet namn till utbildningsdepartementet – Puh det förstår jag – man slår ju nästan knut på tungan bara man funderar på att uttala ordet ecklesiastik.

I maj 1968 införs postnummersystemet i Sverige – å är det viktigt tänker ni kanske? Men tänk er vad som skulle hända utan detta nummer – skulle posten komma fram i denna djungel av gator som vi har nu? Sedan finns det ju liknande system i alla andra länder så då kan ju inte Sverige låta bli – eller kan vi gå emot strömmen? Nej jag tror inte det vi står för norm, normalitet, likasinne och välfärd. Jag tror att alla nummer som vi har är en produkt av vår välfärd. Välfärd kan ju likställas med lyx och överflöd, och med lyx och överflöd så skall man ha det bekvämt och enkelt. Det är enklare att man har ett nummer än ett namn när man har med datorer att göra och datorer tillhör till yttersta del vår välfärd.

Nu tror ni väl att jag skall fortsätta med att vara kritisk mot det välfärdssystem vi har – men nej det skall jag inte, jag gillar nämligen datorer och jag har lätt för siffror så den vägen går jag inte. Jag tänkte istället fundera lite på Tjurmuskel – vet ni vad det är? Hundarna får torkad tjurmuskel och de tuggar och mumsar för glatta livet. De kan även få Testikelchips vilket liksom hör ihop. Testiklar och tillhörande Penis i ljuv harmoni – hundarna älskar det. Men varför får man skriva testikel i beskrivning men inte penis? Är det färre människor som köper tjurpenis till sin hund än tjurmuskel? Det är det antagligen – men jag kan glatt köpa en 1.20 m lång torkad tjurpenis och dela upp till hundarna – inga problem. Jag till och med förstår inte problemet – vi använder ju allt på kor och tjurar vilket är jättebra! Ja jag har bott på landet och tycker detta är naturligt och fint till och med – det är fint att inte slösa bort något som kan användas till något så gott som tjurpenis till hundarna.

Jag hade tänkt att jag skulle skriva ett långt reportage om hur det var på vallningen i helgen, men det gör jag inte - det jag istället har gjort är att jag har skrivit men jag skickar in det till Aussietidningen med en del bilder.

Vill ni läsa så läs det Camilla skrivit i hennes blogg. Hon finns under länkar här. Hon skrev föredömligt om vad som hände.

Men istället tänkte jag skriva om lusten att skriva, jag har alltid haft lust att skriva och har fått höra att jag är bra på att uttrycka mig. Men att sedan ha fantasi nog att skriva en hel bok det är ju inte samma sak. Det är så mycket som skall stämma: fakta skall vara korrekt, det skall ha en röd tråd och så skall det vara underhållande också. För det är ju ingen idé att skriva om ingen läser det.

Jag är mycket imponerad av de som har kraft nog att skriva en hel bok. Med alla de delar som krävs. Fanatsy är ju svårt till exempel, där kan man ju använda fantasin mycket men det skall ändå vara sammanhängande och logiskt. Kriminalare är också svårt där skall fakta verkligen vara korrekt, och där är det kul om man ibland förstår sammanhanget innan det är avslöjat för då känner man sig smart, men samtidigt skall man inte förstå allt för då är det inte kul att läsa vidare, spänningen måste hållas levande.

Sedan finns det romaner, tantsnusk och faktaböcker. Jag tror att faktaböcker skulle vara lättrare att skriva, för när man kan en sak så är det bara att hitta en röd tråd och hålla sig till den. Men om man går på något som man inte kan så måste man undersöka och planera mycket, vilket måste vara kul samtidigt som det är en hel del arbete då innan man kommer till själva skrivandet. För om man bara låter historien utveckla sig så kan det ju vara så att man missar sammanhanget. Om man inte skriver ner och planerar under tiden.

Hum, när jag får en riktigt bra idé så skall jag nog försöka mig på detta med att skriva lite mer än här. Kanske - jag har ju redan en favoritperson att skriva om och det är Johanna :-)Johanna som ni snart skall få höra mer om.

Men nu skall jag fortsätta med mitt te, hoppas att Gudrun kommer ur sin skrivkramp, jag vill gärna höra mer om Kristin, och om Recin även om det sista leder till döden. Men det är det mycket som gör. Man kan döda någon genom att ge dem en nikotinöverdos, injicera luft, ge dem dödlig fisk, och om en person är allergisk mot något så är det ännu lättare.

Men nu funderar jag inte på att ta livet av någon, utan mer på om vi skall titta på hus kanske. Det hade varit kanon att ha det större, vi har samlat på oss så mycket saker under åren att vi är ordentligt trångbodda nu. Det är så att det till och med är svårt att hålla rent – hua nu tycker jag inte om att städa heller, men jag vet ju att det är enklare att svepa runt med dammsugare om det inte är saker överallt