Gudrun sågade Knivsta i sin blogg: Fundera

Detta för att de inte hade priser och certrosetter.

Det blev ett jätterabalder på kommentarer i hennes blogg och inte minst på Agilitylistan

Vi är beroende av att arrangörerna verkligen vill arrangera, men hur rädda skall vi vara för att kritisera?

Om vi inte kan/får kritisera arrangörerna för att de då kanske slutar arrangera tävlingar, hur kan vi då se till att de blir bättre och tar till sig av det som kan förbättras?

Jag känner att det är ofta som vi är för rädda för att sticka ut näsan och säga vad vi tycker.

Jag gillar Gudrun just för att hon vågar skriva vad hon tycker.

Sedan är det guld värt att vara en diplomat i vissa lägen. Man kommer längre och fortare fram i vissa lägen. Men Ibland är det precis tvärt om - om man inte tydligt säger sin mening så blir man överkörd.

Men jag förstår också om det är så att folk blir illa berörda av det som de tycker är påhopp. Men varför tycker man att det är påhopp och blir illa berörd när man inte ens är en av arrangörerna som var Knivsta i detta fallet?

Folk är så roliga ibland.

Det är ju fler saker som i så fall verkligen borde ha upprört? Som när bara vissa får omlopp när det upptäcks att däcket är för högt.

Men då skrivs inget - är det för att domaren hade kunnat bli ledsen? Eller tävlingsledaren? Alla är vi ju m'änniskor och vi gör fel. Jag blir mer ledsen på mig själv när jag gör fel - dvs är nog hårdare mot mig själv än vad andra är. Men så är inte alla och då kan det vara bra om de får reda på att: nu hade du lite otur när du tänkte.

Hoppas det finns några arrangörer som gillar att få kritik och att vi som vill kunna ge kritik ger nyanserad kritik dvs det som är positivt och sedan det som är lite negativt.