Igår skrev jag om att jag ville ut och gå. Magne som är en underbar underbar make, han läser det och tar tag i saken. Vi sätter in hundarna i bilen och åker till Gräfsnäs. Där går vi runt i någon timme och åker sedan hem. Men vi bestämmer snabbt att vi måste åka dit som idag också och ta med kamera och tändved och korv.

Sagt och gjort idag åkte vi tillbaka, gick åter igen med hundarna runt slottsruinen och sedan tände vi eld på grillplatsen och så grillade vi korv och Maschmallows... Det var helt underbart!

Måste bara säga att detta måste vi göra om! En annan plats kanske men ut i naturen och äta är en fröjd! Kom på en del knytten som man måste kunna slå in i folie och lägga i glöden. Gud vad gott!

Ja hur var det nu, snö, tö, regn, is, tö, snö, is, regn... Jag gillar inte när vädret växlar så mycket fram och tillbaka. När det töar blir hundarna så smutsiga att man inte vill ta in dem i huset. När det är blank-is som det varit ett par dagar så riskerar man att sjå sig halft fördärvad när man är ute.

Jag vill hitta lite stigar i skogen att var ute och gå i. För nu så går vi mest koppelpromenader och hundarna får då inte riktigt rusa av sig som de borde.

Får se om jag kan hitta lite stigar när vi går ut nu när det är ljust.

Första datorn jag hade så var det en extern station för spelen där man hade vanliga kassettband i. Nu använder vi varken kassettband för musik eller för dataspel.

Efter kasetter så fick vi de stora floppydiskarna som var så mycket lättare att hantera, banden trasslade inte och så sa de flopp flopp flopp om man viftade lite med dem. Kul faktiskt. Ganska snart efter floppydiskarna kom disketterna som rymde så mycket mer data. Hum ja flera kbyte... Oj oj oj vad mycket lättare det var att skicka data och skriva texter efter det. Många disketter fanns på mitt skrivbord, i massor med kul färger. Ja de första var svarta, men sedan kom alla möjliga roliga färger. Jag gillade de gula.

Ungefär samtidigt som jag började jobba mycket med disketter så träffade jag på ett annat problem. Jag höll på med en översättning som hela tiden fick fel när jag skulle skicka den till USA. Så jag fick ringa supporten och så frågade de om virus. Måste säga att jag måste sett ut som ett fån för jag visste inte vad det var. Men så fick vi listat ut att det var ett virus, och första virusprogrammet köptes in. Och så fick ju alla översättarna skaffa virusskydd, för alla var ju naturligtvis nerlusade med virus. Inte var kunden i USA speciellt förtjust i det... Men jaja allt går ju att fixa.

Kommer ihåg att de sa att det skulle komma ett millenniumvirus som skulle slå ut allt när det slog över och blev 2000. Men det var en rejäl bluff, som så många andra vandringshistorier.

Så gör sedan CD-skivan entré - med en succé... Oj jösses vad mycket man fick plats på den! Snabbt föll den i pris och man skaffade en CD-brännare för att kunna bränna backupper och skicka information. Och där är vi nu, fast CD har blivit DVD, men ser i alla fall likadan ut. Men DVD har naturligtvis högre lagringskapacitet. Nu börjar vi tala musik föresten och film. Undrar om det finns någon som har kvar de gamla videobanden? Ja Jonas har lite filmer som  är på "stor" film. Men det är mycket lättare att hantera DVD-filmerna. Men de blir ju så lätt repiga i pojkhänder, och när inte filmen fungerat har det varit lite svårt att förklara att det är för att han själv inte har tagit hand om skivan... Sådan logik fungerar inte alltid på barn.

Undrar vad som kommer härnäst?

I tävlingssverige så finns det en grupp människor som bestämmer och sätter regler för vårt tävlande. De bestämmer över landslagsuttagningar och över officiella tävlingar. De bestämmer också över våra funktionärer i grova drag.

De bestämmer tex att en funktionär inte får ha uppdrag i en konkurerande organisation. Vilket innebär att en domare inte får döma på en inofficiell klubb om man skall hårddra det hela. Och det har också förekommit att domare har fått veta att detta inte är OK med en skriftlig varning som följd. Det som är intressant är dock att det verkar som om de själva står lite över just detta med att inte ha uppdrag i konkurerande organisationer.  För om en medlem håller och arrangerar kurser i annan organisation sedan flera år tillbaka, vad händer då? Undrar varför inte den snabbt får en varning? Men det kanske är så att detta inte gäller alla? Jag tycker inte att denna regel skall finnas, men då skall inte heller domare eller andra funktionärer få skriftliga reprimander från en grupp som inte är helt obefläckade själva.

Men det kanske är så att domarna är lättare att hålla koll på, det finns en fin lista över dem som kansliet kan hålla reda på. De är heller inte lika många som instruktörer eller tävlingsledare. Men klart att SBK håller reda på instruktörer och tävlingsledare, eller hur? Nej det tror jag inte, de har inget register över vilka instruktörer eller tävlingsledare som finns. Det gör ju att om en instruktör eller tävlingsledare gör något etiskt oriktigt så måste SBK lita på att någon rapporterar in detta. Klart att det händer, det finns de som fått licenser indragna för att de gjort något som man inte skall men det är mycket sällan!

Men att inte ha koll på funktionärer som tävlingsledarna vad innebär det? Ja ett exempel är att auktoriserad som tävlingsledare är man om man hållit officiella tävlingar med jämna mellanrum. Inom lydnad och bruks innebär det att klubbar ser till att sätta sina tävlingsledare på pappret med jämna mellanrum så att de behåller auktorisationen, trotts att personen i fråga inte ens är på plats under tävlingen. Men de kommer in för att skriva på pappren. Kanske innebär det att det är lite mer koll på tävlingsledarna inom bruks och lydnad än agilityn? Eller så tror klubbarna det. Inom agilityn så innebär det att en tävlingsledare som håller på att förlora auktorisationen för att det nästan har gått 4 år, kan hålla en tävling när det gått 4,5 år utan att någon hade märkt det.

Men nu när jag har skrivit det här och det är uppe för diskussion av andra anledningar kanske det kommer ett register? Frågan är dock hur de ser till att skaffa ett, skickar de ut en förfrågan till klubbarna? Ja som ni ser lite högre upp så är tyvärr inte alla klubbar sanningsenliga. Alla klubbar har inte heller koll på agilityn och vet då inte vilka som är auktoriserade, så det bäddar för missar. Jag tycker ju att man skall upprätta ett register över de tävlingar som hålls. De förs ju in i SKK-hunddata, där är det ju bra om både domare och tävlingsledare syns, då kan man ju bara slå upp i databasen när man funderar vem som håller i tävlingar - ja det kallas SKK-hunddata så SBK kanske inte vill använda det registret, eller de kanske inte får?

Men där finns ju inget register över instruktörerna, vilket innebär att det finns ingen koll på vilka som är SBK-instruktörer. Ja ja men det borde det ju bara finnas för de har ju skickat ut ett godkännade, och så här i dataåldern är det ju inte speciellt svårt att ha ett register över licenser. Men nej, vad kan vi begära av de pengar som vi betalar in egentligen? Inte ett bra system och inte ett register som fungerar. Men det kanske vi inte behöver för att jobba ideellt som instruktör är inte speciellt upplyftande. Det är lite så att man skall vara tacksam för att man får vara instruktör. Fast vem orkar vara det år efter år?

Men tro nu inte att jag gnäller över SKK-hunddata, det är ett riktigt bra register. Men jag tycker att det skall tas fram lite fler och bättre saker centralt. Tävlingsprogram som fungerar, så man slipper att få fel på lagen tex. Så att man slipper att räkna SM manuellt. Men ja vad begär man - lite för mycket kanske?

Men tillbaka till det register vi redan har: I SKK-hunddata skulle man kunna se om det är domare som sällan håller tävlingar. För om man som domare sällan håller tävlingar tycker jag att man skall få gå om utbildningen. För det spelar ingen roll om man tävlar man måste döma mycket också för att vara riktigt bra som domare. Sedan tycker jag att domare skall vara tvungna att tävla för att få fortsätta döma, för annars har man inte kvar fingertoppskänslan.

Landslaget har jag inte pratat om så mycket, men jag kan nämna några saker som jag tycker är viktigt. Landslaget tycker jag skall ledas av personer med integritet och som klarar av att ta rättvisa men även svåra beslut. Ja, vi har sett prov på svåra beslut, men också en hel del kompisvarianter där det inte är samma regler för alla. Sådant skapar inte bra stämning och inte heller bygger det upp ett lag. Det kanske är därför som vi har haft en del individuella framgångar det senaste men egentligen inga lagprestationer.

Vi är inte vana vid långsiktig planering vad det gäller landslaget, utan det är landslagsledningen som styr och eftersom de inte sitter år efter år blir det varken hackat eller malet. Nu kanske SBK har fått upp ögonen för att det är deras ansvar, men det är ju väl sent. Det skulle gjorts för flera år sedan, så att vi haft en satsning som varit gedigen.

Om jag hade fått bestämma hade nämligen landslaget fått träningar ledda av bra tränare, och dessutom landslagsmöten med andra länder under året. Men dessutom hade jag haft en landslagstrupp där jag hade haft alla hängande lösa för att i sista stund bestämma vem som får åka beroende på formen.  Det skall inte vara flera månader sedan man presterat bra och ändå komma med, det känns inte rätt varken för förare, hund eller laget. För hur bra är Sverige numera gentemot andra länder? Inte speciellt bra om jag får säga min mening, och det beror inte på att vi inte har förare och hundar som är bra nog, utan jag tycker mer att det beror på att vi inte jobbar ihop landslaget som vi skall. De skall vara ett team!

Så nu får vi se vad ni har för kommentarer till detta inlägg som är fyllt av sanningar ur mitt perspektiv. En rivstart såhär första dagarna in i januari.

Första januari brukar vara stora vandrardagen sa en klok tjej. För det är då som man har lovat att gå ner i vikt och leva mer sunt.

Så som sagt vi tog hundarna på en promenad på åkrarna och de mådde riktigt bra. Tja Sussie åkte på en flygtur för Magne blev förbannad på henne när hon skulle läxa upp en annan hund tyckte hon. Men med ordningen återställd så blev det en fin tur i solen.

Så efter att ha sagt hejda till trelleborgarna så åt vi lite lunch och styrde kosan till träningshallen (inte styrketräning!). Vi tränade en stund med hundarna och sedan åkte vi hem och ja gissa vi badade i badtunnan. Det var till och med kallare än på nyårsafton så vi fick till och med lite is i håret. I tunnan var det varmare, men tio minus i luften får en att ha lite perspektiv på livet när man sitter och njuter för fullt.

Men så härligt, så drack vi lite vin och mådde bra. Retade Pingle gjorde vi alla, för det är ju bara så att en måste man få reta lite.

Hur skön kväll som hellst!

Undrar om någon är nyfikna på hur det var här i nyår?

Ja, nyårsafton började med att Pingletjejen var lite svår att få upp på morgonen, det är hon som har en kopia av Lotis (till det yttre var det) . Pingle blev väckt av Jonas, han hade lite roligt när han väckte henne strax innan kl 11. Jaja, varför inte sova när man är några och tjugo? Det är kanske då man kan.

Sedan bar det av på en liten shoppingrunda för när man kan så varför inte shoppa lite tyckte Pingle. Det blev inte så mycket köpt för strax var kontot övertrasserat för lönen hennes hade inte kommit in. Hur kul är det att inte ha fått in lönen när det är den 31 dec? Chefen hennes sa - men jag satte förfallodagen på den 1 januari jag... Pingle blev lätt sur kan jag berätta, och vem hade inte blivit det? Så ja, hon köpte underställ, godis, deo och inget annat. Men det är inte fyskam det inte. Fast hon som är singel hade föredragit att ha ett behov av att köpa kondomer och tyckte att vi borde kunna hjälpa till att hitta en kille på några och 20 till henne. För hon kan tänka sig att flytta til Sverige, och yrket kan hon ta med sig Frisörer behövs ju alltid.

Nåja efter att ha varit på vår shoppingtur som blev en aning avslagen så åkte vi hem och pysslade lite. Pingle klippte Magne så att han inte ser ut som en kvarglömd hippie längre utan mer av dem propra sorten. Sedan kom Trelleborgarna, och med dem en doft av köld, för nu började det bli kallt ute. Så de började tvivla på vitsen med att elda i badtunnan. Men Magne är ihärdig och elda gjorde han. Klocka 18 var det 39 grader. Men vi tänkte äta först.

Jag stod och gjorde fylld kalkon. Jag fyllde dem med apelsinskivor, äpple, lök och en mycket krämig beaconsås där vitt bröd låg och drog sig. Så penslade jag kalkonen med rödvinsmarinad stoppade den i en stekpåse och så fick den stå och pysa i ugnen i 3 timmar. Till den blev det ungsstekta potatisklyftor blandat med stavar av majrova, morot och rödbetor. Så gjordes en sås av skyn som blev av kalkonen.

Ja vi hade en förrätt också och den gjorde Magne, det blev ungsstekta räkor, lufttorkad skinka, mozzarella, soltorkade tomater, riven ost med runglad vitlöksolja på vitt bröd. Underbart gott, och precis lagon som aptitretare.

Så lät vi maten sjunka undan lite och tog ett glas av något gott till. Efter det blev det en liten stripp och på med badkläderna. Alla hoppade glatt i (läs sprang mellan huset och tunnan) badtunnan och njöt sedan av att sitta i 40 gradig värme med många minusgrader omkring oss. Hur skönt som hellst. Lilla Pingle fick till och med lite massage.

Vi satt länge i tunnan och tittade när grannarna började värma upp med lite fyrverkeri. Vi tittade på stjärnorna och hade riktigt roligt.

Sedan kom ju Jonas stora stund - fyrverkeriet kl 12. Eller är det Magnes stora stund? Ja de var nog ungeför lika exalterade båda två.

Kul hade de, och hundarna var nere i källaren och fick lyssna på radion. Coola - så skönt!

Så halv 1 var det tyst omkring oss och det verkade som om alla grannarna hade gått och lagt sig, så då tog vi hundarna på en skön kvällspromenad. Kallt men så skönt, bara en enstaka smäll i fjärran hördes. Luften var frisk och skön det känndes faktiskt som man kunde gått ute en timme, om det inte varit för att man blev riktigt kall om häcken. Så det var skönt att det var en brasa som brann i vardagsrummet så att vi kunde mysa i soffan innan alla gick och la sig den första dagen på 2009.

Lotis vår underbara Lotis har en kopia, kopian har tagit sig hit och har bott här i huset i natt. Ja inte själv men utan med matte och mattes andra aussie.

Om ni glömt hur Lotis ser ut kommer här en bild:

Kopian har inte svans men annars är teckningen helt lik. Kusligt lik om du frågar mig. Men det finns vissa olikheter: Kopian är inte lika självsäker som Lotis, kanske beror på att Lotis har mer erfarenhet men också att insidan är mycket olik! Kopian är en mer osäker hund, är starkt skottberörd till exempel. Denna osäkerhet gör att kopian inte gillar Lotis och Sussie. Hon tycker inte om dessa starka tjejer, eller är det kanske så att hon inte gillar Lotis och att se sig i spegeln och se en starkare kopia av sig själv?

Det sägs att alla har en kopia, men jag tror att det är som i detta fallet bara på utsidan det är likheter för tänk om det fanns helt lika individer? Hum men det finns en hel del som är lika på insidan. Sussie och dottern Trolla till exempel. Ganska lika på insidan, men oj så olika till utseendet.

Detta är Trolla och på sidan av bloggen ser ni svarta faran Sussie. Vilda och vackra är de mor och dotter. Kopior men inte till utseendet!

Ja vi planerar nu inför nyår.

Här blir det kalkonmiddag och sedan dopp i badtunnan. Tror att det blir toppluva på.

Jag satt och funderade på begravningar igår och alla olika begravningar som utförs.

Det finns ju de som inte hittas, men man "begraver" endå. För att de efterlevande skall få ett avslut. Då känner jag att hela begravningen är för de som lever kvar inte för de som har dött. Visst man skall hedra den bortgångne, men det finns ju många sätt att göra det på. Ta en öl på puben och skåla är ett sätt.

Men så finns det de som inte har varit trevliga i livet, de skall man också hedra fast de som lever kvar innerst inne tänker: skönt att den jäveln inte lever längre och pinar oss mer. Så får de dåligt samvete och gråter en skvätt. Det måste ju vara höjden av hykleri.

Sedan då de som levt ett bra liv som lämnar efter sig massor med sörjande. De skall man följa till sista vilan och ta ett sorgset farväl av. Ett farväl som är fullt av sorg trotts att personen har levt ett bra liv och vi borde fira det istället för att sörja. För åter igen är det väl så att begravningen är till för de efterlevande då.

Men så finns det de som vill att det skall vara festligt när de dör. De vill inte ha svarta kläder, sorglig musik och poesi som är hjärtskärande. Utan de vill ha den musik som gjort dem glada. Sedan inte svart utan gladare färger och en middag i glädjens tecken istället. Det låter mer som att fira det liv som den döde har haft.

O när jag nu är inne på ämnet hur är det då med var man blir begravd?

Kremerad och strödd i en minneslund.

Begravd med en traditionell gravsten på en traditionell kyrkogård.

Kremerad och strödd i havet.

Men vänta vad finns det mer? Det finns visst inte något mer väl? Inte får man dumpa den döde i havet så att den blir fiskmat om den ville. Inte får man elda upp den på ett bål och dansa villt omkring. Inte får man balsamera och bygga en pyramid runt.

Nej skulle man vilja göra något mer radikalt med sin begravning är det bäst att se till att dö i ett annat land.

Jag gillar själv detta med en pyramid, pampigt värre. Men passar inte min personlighet direkt. Ett bål kanske och dans i natten, det låter mer som att fira än att sörja.

Hum, undrar nu vad detta med begravningar har med nyårsplanerande att göra. Men jag ser faktiskt döden som något nytt. Se det så här: när ett träd eller djur dör, så återanvänds den näring som finns lagrad och der liv åt flera arter. Så nytt år och nytt liv, är för mig knutet till döden i ett kretslopp.