En kväll åkte vi hem till en vänninna. Vi drack vin och pratade om världsproblem. Lilla V hade ett bekymmer här i livet och det var att hitta ett kärleksnäste i stan till torsdagen, men hon ville inte ringa runt till hotellen för att fråga om incheckningstid och betalning.

Vem hoppar in som räddare i nöden - jo Magne så klart.

- Hej, jag vill veta om ni har ett rum att hyra ut på torsdag?

- OK - låter bra, när kan man checka in? Du förstår jag behöver inte frukost men vill komma runt 12, för jag har med min älskarinna. Så rummet är tomt sedan efter någon timme.

- Nähä, inte incheckning förän 16, nej det går inte. Har du något annat ställe att rekommendera som är lika rimligt som dere?

 - OK tack så mycket.

- Hej, jag undrar om ni har rum på torsdag?

- Låter bra, när kan man checka in?

- 12, fint hur bokar jag?

Vi skrattade så att vi vred oss. När vi lyssnade! Magne blev mer och mer Norsk ju mer han pratade.

Så Magne bokar ett rum i sitt namn fast med Lilla V:s kreditkort och mobilnummer som kontaktuppgifter. Så får man ett bokningsnummer och så checkar man in i en automat. Ja Lover Nest!!!

Men så kom jag på  - undrar om jag skall vara orolig då när Magne så lätt kan fixa ett rum åt Lilla V? Han kanske har gjort det förut?

Hum, jag skall nog tömma honom på info ikväll mellan lakanen!

Oroar sig för fratiden eller tar tag i den?

Jag har planerat nästa kull på Sussie, Fixa och på Sussies dotter som är födertik. Ganska kul sysselsättning, men det tar mycket tid. Tid framför datorn och leta intressanta hanar, vilket det inte finns speciellt mycket av i mina ögon. Sedan skall ju hanen vara ögonlyst, frisk och kry. Ja så finns ju den saken att man kanske får ett nej. Men det har jag inte råkat ut för än. Men då har jag hållt mig undan vissa hanar där jag vet att jag kommer få nej. Inte för att det är fel på Sussie eller hennes stamtavla utan på vad jag kan garantera att valparna kommer göra. Det är vissa hanhundsägare som endast vill att valparna skall användas i vallningsarbete. Jag kan inte garantera det, men jag kan garantera att jag endast säljer till människor som skall ha hunden till att jobba med på ett eller annat sätt.

Så kan man säga vad man vill om hanhundsägarnas krav, men det är deras val.

Det jag letar efter är en hane som jag tror ger friska valpar där det ger en hög arbetsvilja och riktigt bra mentalitet. Men se där börjar det bli svårt, det är ofta som en hane enligt mig har brister i det ena eller andra, eller så faller det på att stamtavlan inte passar med tikens.

Ja det är bara att inse att det är en djungel! Men nu har jag lyckats pussla ihop det tror jag. Jag har hittat tre hanar, som jag tror riktigt mycket på. Men än så länge är bara två utsatta på hemsidan. Jag vet ju inte när jag kommer att para Sussies dotter, det får vi se. Hon visar tendenser att ha långt mellan löpen som sin mor, så planen är nästa vinter.

Sussie har börjat löpa nu så jag hoppas att vi får till parning om ett tag och sedan att det blir små Sussiesar som springer runt här i huset. Det är kul för i denna kullen så tror jag att det blir alla möjliga färger och dessutom alla möjliga längder på svansen. Jag gillar ju lång svans, men det är speciellt med en Aussie som har en kort.

Jag har planer på att spara en valp ur en av de kommande kullarna, vi får se vad jag väljer. Jag vill ha en ny tävlingshund själv, en med lika mycket motor som Sussie hade varit fint!

Igår skrev jag om att jag ville ut och gå. Magne som är en underbar underbar make, han läser det och tar tag i saken. Vi sätter in hundarna i bilen och åker till Gräfsnäs. Där går vi runt i någon timme och åker sedan hem. Men vi bestämmer snabbt att vi måste åka dit som idag också och ta med kamera och tändved och korv.

Sagt och gjort idag åkte vi tillbaka, gick åter igen med hundarna runt slottsruinen och sedan tände vi eld på grillplatsen och så grillade vi korv och Maschmallows... Det var helt underbart!

Måste bara säga att detta måste vi göra om! En annan plats kanske men ut i naturen och äta är en fröjd! Kom på en del knytten som man måste kunna slå in i folie och lägga i glöden. Gud vad gott!

Ja hur var det nu, snö, tö, regn, is, tö, snö, is, regn... Jag gillar inte när vädret växlar så mycket fram och tillbaka. När det töar blir hundarna så smutsiga att man inte vill ta in dem i huset. När det är blank-is som det varit ett par dagar så riskerar man att sjå sig halft fördärvad när man är ute.

Jag vill hitta lite stigar i skogen att var ute och gå i. För nu så går vi mest koppelpromenader och hundarna får då inte riktigt rusa av sig som de borde.

Får se om jag kan hitta lite stigar när vi går ut nu när det är ljust.

Första datorn jag hade så var det en extern station för spelen där man hade vanliga kassettband i. Nu använder vi varken kassettband för musik eller för dataspel.

Efter kasetter så fick vi de stora floppydiskarna som var så mycket lättare att hantera, banden trasslade inte och så sa de flopp flopp flopp om man viftade lite med dem. Kul faktiskt. Ganska snart efter floppydiskarna kom disketterna som rymde så mycket mer data. Hum ja flera kbyte... Oj oj oj vad mycket lättare det var att skicka data och skriva texter efter det. Många disketter fanns på mitt skrivbord, i massor med kul färger. Ja de första var svarta, men sedan kom alla möjliga roliga färger. Jag gillade de gula.

Ungefär samtidigt som jag började jobba mycket med disketter så träffade jag på ett annat problem. Jag höll på med en översättning som hela tiden fick fel när jag skulle skicka den till USA. Så jag fick ringa supporten och så frågade de om virus. Måste säga att jag måste sett ut som ett fån för jag visste inte vad det var. Men så fick vi listat ut att det var ett virus, och första virusprogrammet köptes in. Och så fick ju alla översättarna skaffa virusskydd, för alla var ju naturligtvis nerlusade med virus. Inte var kunden i USA speciellt förtjust i det... Men jaja allt går ju att fixa.

Kommer ihåg att de sa att det skulle komma ett millenniumvirus som skulle slå ut allt när det slog över och blev 2000. Men det var en rejäl bluff, som så många andra vandringshistorier.

Så gör sedan CD-skivan entré - med en succé... Oj jösses vad mycket man fick plats på den! Snabbt föll den i pris och man skaffade en CD-brännare för att kunna bränna backupper och skicka information. Och där är vi nu, fast CD har blivit DVD, men ser i alla fall likadan ut. Men DVD har naturligtvis högre lagringskapacitet. Nu börjar vi tala musik föresten och film. Undrar om det finns någon som har kvar de gamla videobanden? Ja Jonas har lite filmer som  är på "stor" film. Men det är mycket lättare att hantera DVD-filmerna. Men de blir ju så lätt repiga i pojkhänder, och när inte filmen fungerat har det varit lite svårt att förklara att det är för att han själv inte har tagit hand om skivan... Sådan logik fungerar inte alltid på barn.

Undrar vad som kommer härnäst?

I tävlingssverige så finns det en grupp människor som bestämmer och sätter regler för vårt tävlande. De bestämmer över landslagsuttagningar och över officiella tävlingar. De bestämmer också över våra funktionärer i grova drag.

De bestämmer tex att en funktionär inte får ha uppdrag i en konkurerande organisation. Vilket innebär att en domare inte får döma på en inofficiell klubb om man skall hårddra det hela. Och det har också förekommit att domare har fått veta att detta inte är OK med en skriftlig varning som följd. Det som är intressant är dock att det verkar som om de själva står lite över just detta med att inte ha uppdrag i konkurerande organisationer.  För om en medlem håller och arrangerar kurser i annan organisation sedan flera år tillbaka, vad händer då? Undrar varför inte den snabbt får en varning? Men det kanske är så att detta inte gäller alla? Jag tycker inte att denna regel skall finnas, men då skall inte heller domare eller andra funktionärer få skriftliga reprimander från en grupp som inte är helt obefläckade själva.

Men det kanske är så att domarna är lättare att hålla koll på, det finns en fin lista över dem som kansliet kan hålla reda på. De är heller inte lika många som instruktörer eller tävlingsledare. Men klart att SBK håller reda på instruktörer och tävlingsledare, eller hur? Nej det tror jag inte, de har inget register över vilka instruktörer eller tävlingsledare som finns. Det gör ju att om en instruktör eller tävlingsledare gör något etiskt oriktigt så måste SBK lita på att någon rapporterar in detta. Klart att det händer, det finns de som fått licenser indragna för att de gjort något som man inte skall men det är mycket sällan!

Men att inte ha koll på funktionärer som tävlingsledarna vad innebär det? Ja ett exempel är att auktoriserad som tävlingsledare är man om man hållit officiella tävlingar med jämna mellanrum. Inom lydnad och bruks innebär det att klubbar ser till att sätta sina tävlingsledare på pappret med jämna mellanrum så att de behåller auktorisationen, trotts att personen i fråga inte ens är på plats under tävlingen. Men de kommer in för att skriva på pappren. Kanske innebär det att det är lite mer koll på tävlingsledarna inom bruks och lydnad än agilityn? Eller så tror klubbarna det. Inom agilityn så innebär det att en tävlingsledare som håller på att förlora auktorisationen för att det nästan har gått 4 år, kan hålla en tävling när det gått 4,5 år utan att någon hade märkt det.

Men nu när jag har skrivit det här och det är uppe för diskussion av andra anledningar kanske det kommer ett register? Frågan är dock hur de ser till att skaffa ett, skickar de ut en förfrågan till klubbarna? Ja som ni ser lite högre upp så är tyvärr inte alla klubbar sanningsenliga. Alla klubbar har inte heller koll på agilityn och vet då inte vilka som är auktoriserade, så det bäddar för missar. Jag tycker ju att man skall upprätta ett register över de tävlingar som hålls. De förs ju in i SKK-hunddata, där är det ju bra om både domare och tävlingsledare syns, då kan man ju bara slå upp i databasen när man funderar vem som håller i tävlingar - ja det kallas SKK-hunddata så SBK kanske inte vill använda det registret, eller de kanske inte får?

Men där finns ju inget register över instruktörerna, vilket innebär att det finns ingen koll på vilka som är SBK-instruktörer. Ja ja men det borde det ju bara finnas för de har ju skickat ut ett godkännade, och så här i dataåldern är det ju inte speciellt svårt att ha ett register över licenser. Men nej, vad kan vi begära av de pengar som vi betalar in egentligen? Inte ett bra system och inte ett register som fungerar. Men det kanske vi inte behöver för att jobba ideellt som instruktör är inte speciellt upplyftande. Det är lite så att man skall vara tacksam för att man får vara instruktör. Fast vem orkar vara det år efter år?

Men tro nu inte att jag gnäller över SKK-hunddata, det är ett riktigt bra register. Men jag tycker att det skall tas fram lite fler och bättre saker centralt. Tävlingsprogram som fungerar, så man slipper att få fel på lagen tex. Så att man slipper att räkna SM manuellt. Men ja vad begär man - lite för mycket kanske?

Men tillbaka till det register vi redan har: I SKK-hunddata skulle man kunna se om det är domare som sällan håller tävlingar. För om man som domare sällan håller tävlingar tycker jag att man skall få gå om utbildningen. För det spelar ingen roll om man tävlar man måste döma mycket också för att vara riktigt bra som domare. Sedan tycker jag att domare skall vara tvungna att tävla för att få fortsätta döma, för annars har man inte kvar fingertoppskänslan.

Landslaget har jag inte pratat om så mycket, men jag kan nämna några saker som jag tycker är viktigt. Landslaget tycker jag skall ledas av personer med integritet och som klarar av att ta rättvisa men även svåra beslut. Ja, vi har sett prov på svåra beslut, men också en hel del kompisvarianter där det inte är samma regler för alla. Sådant skapar inte bra stämning och inte heller bygger det upp ett lag. Det kanske är därför som vi har haft en del individuella framgångar det senaste men egentligen inga lagprestationer.

Vi är inte vana vid långsiktig planering vad det gäller landslaget, utan det är landslagsledningen som styr och eftersom de inte sitter år efter år blir det varken hackat eller malet. Nu kanske SBK har fått upp ögonen för att det är deras ansvar, men det är ju väl sent. Det skulle gjorts för flera år sedan, så att vi haft en satsning som varit gedigen.

Om jag hade fått bestämma hade nämligen landslaget fått träningar ledda av bra tränare, och dessutom landslagsmöten med andra länder under året. Men dessutom hade jag haft en landslagstrupp där jag hade haft alla hängande lösa för att i sista stund bestämma vem som får åka beroende på formen.  Det skall inte vara flera månader sedan man presterat bra och ändå komma med, det känns inte rätt varken för förare, hund eller laget. För hur bra är Sverige numera gentemot andra länder? Inte speciellt bra om jag får säga min mening, och det beror inte på att vi inte har förare och hundar som är bra nog, utan jag tycker mer att det beror på att vi inte jobbar ihop landslaget som vi skall. De skall vara ett team!

Så nu får vi se vad ni har för kommentarer till detta inlägg som är fyllt av sanningar ur mitt perspektiv. En rivstart såhär första dagarna in i januari.

Kira:

Zolo:

Båda är efter Sussie och Balu.

Första januari brukar vara stora vandrardagen sa en klok tjej. För det är då som man har lovat att gå ner i vikt och leva mer sunt.

Så som sagt vi tog hundarna på en promenad på åkrarna och de mådde riktigt bra. Tja Sussie åkte på en flygtur för Magne blev förbannad på henne när hon skulle läxa upp en annan hund tyckte hon. Men med ordningen återställd så blev det en fin tur i solen.

Så efter att ha sagt hejda till trelleborgarna så åt vi lite lunch och styrde kosan till träningshallen (inte styrketräning!). Vi tränade en stund med hundarna och sedan åkte vi hem och ja gissa vi badade i badtunnan. Det var till och med kallare än på nyårsafton så vi fick till och med lite is i håret. I tunnan var det varmare, men tio minus i luften får en att ha lite perspektiv på livet när man sitter och njuter för fullt.

Men så härligt, så drack vi lite vin och mådde bra. Retade Pingle gjorde vi alla, för det är ju bara så att en måste man få reta lite.

Hur skön kväll som hellst!