Idag har Jonas varit på skattjakt, bakat paj, målat, gungat, byggt med lego, spelat datorspel och busat. Han har haft en toppendag.

Detta på Marks Bk där vi har hållit agilitykurs.

Hundarna har också fått sitt med promender och lite agilityträning före och efter kursen.

Något slog mig med detta gänget och det var att alla hjälper till. De delar upp sysslorna så att det inte är ett par som hela tiden blir borta för att fixa med mat, fika, disk och städ. Mycket välorganiserat!

Här är en liten utmanande bana.

Det ser ganska lätt ut, men det finns ställen där man tappar rejält med tid om man inte gör bra val.

Skriv gärna i kommentarer hur ni tänker på denna bana.

Prova den gärna när ni tränar nästa gång. Den är rolig för hundarna har fart i banan samtidigt som man måste vara på rätt ställe för att det skall bli riktigt bra.

Ibland blir jag lite förundrad av detta med öronmärkning av pengar. Finns lite exempel:

Om ett ålderdomshem har fått pengar till att utveckla terapi-delen och de använder delar av den budgeten till att köpa in till terapi rummet, snickeri, sömnad o dylikt. Men så är det lite pengar över, då får de inte lägga de pengarna på något annat välbehövligt som fler sängar eller rehabilitering.

 

Sedan kan man också inse att det är mycket vettigt i vissa sammanhang, för att inte någon skall tycka att det är bättre att lägga pengarna på nya mobiler till personalen tex. Men de som vill kringgå och lura systemet kommer att hitta vägar att göra det ändå, med kontakter som kan skriva att det är knappar, tråd och andra sybehör och i verkligheten så är det något annat som försvinner ner i någons ficka.

Jag är därför något skeptisk till detta med öronmärkta pengar för man hör sådana här underbara exempel:

Vägverket måste köpa in så mycket salt som de har äskat pengar till, för om de inte använder lika mycket salt som de har velat ha pengar till så får de minskade anslag till nästa år. Det mest logiska och ekonomiska är en mer flexibel budget där man använder det man behöver och har man lite över så går det över till nästa år som kanske blir ett snörikt år så att det behövs mer pengar då. Men om detta blir ett rekordår med extremt mycket snö i hela landet så kan ni räkna med att det blir problem för då kommer inte pengarna att räcka.

Överför vi detta till hundvärlden kan ni räkna med att om tex CAS skulle vilja skicka alla i landslaget dvs även reserver till VM, så har de problem att göra det för pengarna till landslaget räcker inte. Skulle de vilja använda pengar av sin egen budget så kommer det inte att godkännas, om inget något snille kommer på idén att maskera det som om det är mötespengar. Men från en sådan maskering är steget inte långt till andra mer olagliga saker som detta med mobiler ovan.

Men om man hade använt sunt förnuft i fler fall så kanske världen inte hade varit riktigt så stelbent. Jag tror att det finns fler som vill bra saker än de som gör saker för egen vinning skull.

Vi var på 70 års kalas på Strömstad - Sandefjord, det blev god mat men drickan som serveras till (?) Öl (beskt), vitt vin (surt), rött vin (ungt strävt). Insåg då att om man klagar på alkohol som ingår, ja då är man ju lite bortskämd.

Men sedan blev det longdriks med sugrör i baren.  GOTT!

Nästan hela familjen Alden var samlad, yngste Alden var Jonas som fick allt han ville tror jag. Så mycket uppmärksamhet!

Klanen Alden är kul, i alla fall vill alla vara i centrum. Så det är bara att njuta av showen. Fick höra flera fotbolls sånger, jag hade inte hört om Brann innan men det är tydligen fotbolslaget i Bergen, och därifrån är Alden släkten.

* Jonas har fått en kompis i Frövi->Adam . De har lekt hela dagen medan jag och Magne har haft kurs.

* Det öste ner hela vägen hit igår, men idag skiner solen på oss!

* Det är lätt att skratta åt det senare när man åkt många mil fel, men en GPS är underbar för då slipper man!

* Fixa var dålig i magen i natt, men sa till så ingen olycka att torka upp. Men idag mår hon bra.

* Det tar på krafterna att hålla kurs, men å andra sidan är det ingen som höjer på ögonbrynen om vi borstar tänderna och går och lägger oss kl halv nio ikväll.

* Lotis mår finfint igen, och har sådant tryck att Magne inte hinner med. Hon har kommit ur en svacka och är tiptop!

* Sussie är som vanligt terrierkantig - men underbar! Nåja hon är inte sur - bara glad - svansen vaggar från sida till sida!

* Fixa är alltid på helgott humör och skäller glatt som en sheltie - undrar om uppväxten med så många sheltie fått henne att tro att man skall skälla på det viset - bjäff bjäff! Glad som få!

 

Jag skall ju byta tjänst och har fått massor med positiva bevis på att det är många som ville se just mig på den posten. Å vad det känns bra!

 

De tycker att min kunskap och mina egenskaper gör att jag passar jättebra. Så skönt det är att höra. Jag har också fått veta att det är mer än en person som har talat om att just jag skulle passa innan jag sökte.

 

Så inte nog med att jag får ny tjänst med högre lön, jag får också veta hur attraktiv jag är på arbetsmarknaden – finfint!

 

Så idag mår jag som en kung – eller skall jag skriva drottning.

 

Lalalalalalala

 

Genom åren har man mött många duktiga agilityförare som nått mycket bra resultat med sina hundar. Sedan när de får en ny så är det inte alltid att det går lika bra med en gång. Här är ett exempel. Vi kände en person som nått jättebra resultat med en hund och så får han en ny. Första starten så går det ganska bra men det var en av de sista gångerna som bordet var med.

Det som hände var att hunden inte förstod vad han skulle göra med bordet utan dök under det. Dvs en vägran men föraren blev rasande! Hunden som inte förstod stod som en fågelholk. Den föraren som satsade på en ny hund för att komma till toppen slutade med en gång. Det var sista tävlingen som vi såg dem på.

 

Sedan finns det de som slutar tävla med en hund som blir för stressad av agility som fungerar i andra sporter och det kan jag förstå. Om hunden stressar upp sig så att den i princip skadar sig hela tiden och föraren inte hittar ett sätt att få ner hunden i lagom stressnivå. Nu är jag inte någon som jagar stressade hundar, för det är sällan som jag ser för stressade hundar i agilityn. Vissa hundar har en stil som kan se stressad ut tex många terrier men det är för den skull inget skadligt för dem. Deras stil är bara lite annorlunda och mer fysisk än andra hundars.

 

Men det är ofta som man ser att unga hundar har forcerats fram, det kanske man kan tycka om Magnes nya Fixa. Men vi har alltid sagt att om hon inte är tävlingsklar när hon är 18 mån så är hon inte och får vänta till hon är. Nu var hon det och det tog inte lång tid innan hon tog första pinnen. Men vi har inte börjat kräva någon fart med henne ännu, den fart hon har nu är den fart hon självmant har valt. Om man börjar tänka fart, fart, fart med för unga hundar tror jag att det kan resultera i skadlig stress. Därmed inte sagt att vi låter henne söla sig fram över varje hinder. Utan vi lär in ett effektivt sätt att ta varje hinder, för tas hinder effektivt så går det snabbt. Sedan passagen mellan hindren går så fort som Fixa väljer.

 

Det finns förare som tar ut sina hundar på första tävlingen lång innan de är klara, de kan inte hindren och förstår inte handlingen. Detta även förare som har haft hundar innan, och jag förstår inte varför. Då tycker jag det är bättre att låta det ta tid och börja tävla senare så att det känns riktigt bra första tävlingen. Vi startar inte själva en hund om det inte finns en chans att man kan vinna. Definitivt inte om hunden inte kan hindren och inte om det är risk att hunden får tidsfel i klass 1.

 

Nu finns det ju många anledningar till att tävla och jag klandrar inte dem som tävlar för att det är kul och som inte har som mål att komma till SM, NM och VM. Men de som har det som mål som ändå startar för tidigt?

 

Ja för mig är det som att starta i lydnad utan att ha som mål att få 10 på alla moment, för mig finns inte det. Jag tycker att en som har mål med sitt tränande och tävlande bör vara noggrann från början och inte slarva med inlärningen och tänka att jaja det är inte perfekt men går det så går det. Sedan att man vet att på den unga hunden så kanske inte tex kontaktfält och slalomingångar sitter som på den gamla erfarna hunden det är en annan sak. För de som är 18 månader och där allt är perfekt från början ja där undrar jag när man började träna och hur många timmar i veckan som den unga hunden har tränat.

 

För börjar man för tidigt och tränar för hårt  ummm det kan vara hundplågeri i vissa fall. Ja nu stack jag väl ut hakan så att jag får arga kommentarer, men det är min åsikt. Vi börjar lite lätt med träningen med lite tunnlar när de är ett halvår. Lägger på lite slalom på skoj. Först när de börjar närma sig året får de hoppa höga hinder, och samtidigt lägger vi på kontaktfälten försiktigt. Men jag har sett 6 månaders hundar köra kombinationer med många hinder på hög höjd. Och då förstår jag varför – nej jag förstår inte varför. För valpen måste få vara valp också. Inga krav så tidigt och definitivt inte höga höjder för att den belastningen är inte bra!

 

När Jonas var ung 2 veckor så var vi med på ett agilityläger, som Magne gick med Lotis. Lärare var Petter Nordlien och Lotis var ung 1 år. Lägret var på Tångahed i Vårgårda.

Samtidigt var det lydnadsläger för Git Jering, båda dessa instruktörer säger vad de tycker vilket jag tycker är bra.

 

Dag ett så är det övningar jag går omkring och tittar mest på agilityn men också på lydnaden, för jag tycker det är intressant. Jag hör at det är diskussioner på lydnaden om hur noggrann man skall vara i de olika delarna i ett moment innan man går ut och tävlar. Att satsa på en 10 på träning gör att man har lite felmarginal på tävling. Jag håller med för fullt, men det kräver mycket av föraren. Föraren måste träna för en 10 hela tiden och inte tillåta sneda sittanden och positionsväxlingar. En person i den gruppen får rejält på pälsen för att hon tillåter alldeles för mycket slarv av hunden.

 

I agilityn jobbar Petter med förarna mycket metodiskt, och gör dem medvetna om sina förbättringspotentialer. Mycket tålamod har Petter med dem som är med för det är mycket varierad kunskap hos förare och hundar. Men Magne är nöjd för han får veta sådant som att Lotis reagerar på hans röstläge och att hon måste få hoppa färdigt innan han ger nya kommandon eftersom hon är så känslig. Just detta att se vad en förare och en hund kan förbättra är Petters stora fördel. Han är så positiv!

 

På kvällen är det fest, jag och Jonas är med en stund, men sedan går vi och lägger oss. Men det är inte lätt att sova för en hund står och skäller/ylar hela tiden. Magne går och säger till ägaren, som skiter i det! Jonas är alltså 2 veckor!!! Tala om ohyfsad! Men, men efter ett tag går hon ut med hunden (1-2 på natten).

 

På morgonen efter så är den där personen med på agilityn istället. Hon klarade inte av att höra vad Git tyckte. Jag har senare talat med Git om just detta. Det som var hela poängen var att Git tyckte att man måste satsa på en 10 på träning. Det gör att man måste vara mycket noggrann, är man inte noggrann i de lägre klasserna i lydnaden får man sota för det i de högre! Köper jag helt och hållet! Personen som fick höra detta klarar dock inte att ta att hon är slarvig och måste vara mer noggrann. Hon anser att det räcker med att satsa på en 8 i lydnaden. Men att satsa på en 8, gör att man har inga marginaler, gör man det man tränat dvs snittar 8 på tävling så klarar man sig. Men man behöver ju marginaler på tävling. Dessutom anser jag att man skall satsa på att vinna alltså på att snitta 10.

 

Nåja personen som inte klarar av Git tar alltså sonika och byter grupp, men hunden har aldrig sett ett agilityhinder. Här får jag åter beundra Petters tålmodighet. Han tar situationen som den är och lär ut hinder för det ekipaget, medan alla andra står och tittar och tycker att allt är konstigt.

 

När jag många år senare läser denna persons blogg står det följande: synd att jag inte var mer noggrann i början av träningen för då hade varit mycket lättare i de högre klasserna.

 

Haha – precis som både jag, Magne och då även Git diskuterat med henne. Ja för vissa trillar tioörngen ner flera år senare.