Att få beröm för nått man tycker är kul är bara så skönt.

I helgen var vi och höll kurs i Norge.  Det var klass tre förare där många hade varit eller är i norska landslaget. Vi riktade in oss på handling för att gynna fart. Pushig handling som gör att föraren aktivt jobbar med hunden från start till mål.

I Norge är hundarna mycket tekniskt kunniga, men där som över allt annars så jobbar hundarna inte gratis. Om inte föraren jobbar så jobbar inte hunden med sämre fart som resultat. Motivation och fart får man inte gratis, utan något man måste träna och hela tiden förtjäna och underhålla. Vad jag menar med förtjäna är att om du som förare inte är sjyst och tränar bra med rätt belöning så är det få hundar som jobbar med den högsta fart som de kan.

Så sagt och gjort, tretton personer fick verkligen jobba och vi är säkra på att de är trötta idag. Agility är en sport där det går på tid och att vara lat passar inte för den som vill vinna.

Vi hade också besök av en svensk, och hon sa följande innan hon åkte hem: tack för en fantastisk kurs i offensiv handling. Det värmer. En annan sa: jag har en ny hund.

Det vi gjorde var att hitta ON- knappen på några av de hundar som inte gick för fullt. Det är lättast att hitta ON-knappen på de hundar som har lite jävlar anamma, som kan kampa, vill komma först, har matbegär och andra trevliga instinkter. Svårast är de hundar som mest är gulliga, som är mycket försiktiga och som är veka. Men den sista gruppen kan överraska och det speciellt om det är så att försiktigheten egentligen beror på föraren. Många förare behandlar sin hund som en ömtålig porslinsfigur och då uppför de sig ofta så också, men då man kan hitta triggern på hundarna och förvåna föraren rejält. När det händer är det så kul att vara instruktör!

Vi hade kurs och igår frågade de om vi kunde hitta nya datum för en kurs i februari/mars, ja vad skall man säga – det är helt fantastiskt härligt att bli så uppskattad.

Lycka till på Nordiska!