Julafton är ju och förblir barnens högtid och vi hade en 7 åring en 17 åring och en 84 åring som alla var som barn. Ja och så Magne, han lever upp och blir lite barnslig så där när det är jul.

Magne hämtade Moster med yngsta dotter vid 12 tiden och så åkte de och hämtade Mormor eller Momo som Jonas kallar henne. Mormor är 84 och kommer inte ihåg det som precis hände men hon är grym på att komma ihåg saker som hände för 20 år sedan, men det var kanske hennes guldtid det.

Så såg vi till att äta ett dignande julbord, med svenska och norska delikatesser. Underbart gott. Sedan blev det litre glögg i väntan på att Tomten kanske skulle hinna titta förbi. Så när jag tittar ut kommer den rödklädde gående och vinkar och Jonas får möta honom ute på verandan. Jonas tror och han blir bara lite distraherad av att tomten verkar ha likadan skjorta som Magne. Men så var ju bara Magne på toaletten... Eller luras bara Tomten och låssas se ut lite som pappa Magne? Tja, Jonas han tror ännu ett år det är säkert, han planerade igår om nästa år och vad han skulle säga till tomten... Det är så urgulligt med en liten naiv pojke i familjen!

Så var det klapper högt och lågt och som det skall så fick Jonas som var yngst flest julklappar. Mormor var go och glad och förvånad av att hon fick så många för hon hade ju inte hunnit med att fixat något i år. Jag har accepterat henne nu, det tog ett tag att acceptera att hon inte är som hon var för 5 år sedan när jag kunde lämna Jonas till henne och hon hade honom över natten utan problem. den kvinnan finns inte mer. Men hon är så go endå, fast det är så sorgligt när hon efter en stund inte kommer ihåg vem min mosters dotter är - den där flickan kallar hon henne. Jag får vara glad att hon kommer ihåg Jonas och mig, men jag undrar hur länge.

Men julen flöt utan några missöden, mormor undrade bara var hon var en gång på natten när hon skulle på toa. Men hon gick och la sig igen och sov länge. Så vi hade en fin avslutning på julen tillsammans och Jonas är så lycklig över att han fick ha Momo hos sig. Han är så skön med det han inte dömer henne för att hon inte kan eller inte kommer ihåg. Utan han tar henne så bra och hjälper henne med det som behövs.

Ja det var en riktigt fin första jul här i Gråbo!

Här i huset kommer det idag att bli en traditionsenlig jul, fast på både Svenskt och Norskt vis.

Dagen började med Norsk julgröt på morgonen för Jonas och Magne.

Fortsätter med julstök där vi förbereder:

Svenskt: Julkinka, Sill, Jansson, Vörtbröd, Köttbullar och Prinskorv.

Norskt: Pinnekött, Rotmos.

Kanske behöver Pinnekött ha sin förklaring. Det ör torkat och saltat lammrevben som har legat i blöt över natten och så ångkokas det nu i flera timmar. Det doftar juvligt och juligt här hemma. Kanske inte alla tycker det, men jag tycker detta är grymt gott!

Så får vi se om Tomten kommer med några paket till stora som små.

God Jul på er alla!

Detta har jag fått från två underbara valpköpare:

Min beskrivning av Leo:

Alltid glad och arbetsvillig, extremt lättmotiverad, orädd och nyfiken.Vill vara till lags och väldigt ihärdig.Ibland kan han få mig att känna mig som om jag ligger steget efter honom, han är så snabb i tanke och handling, speciellt i agilityn.Jag brukar säga att min hund är för bra för mig!Nåja, jag blir väl bättre allt eftersom, det tar lite tid att lära sig handla en så snabb hund.Han är så himla förig, jag måste ha sådan timing och vara superkoncentrerad!

Träning, träning, de gånger det blir fel är det 100% pga mig, Leo gör allt rätt.

Försöker komma på någon dålig egenskap hos Leo men det finns nog ingen?Klart att det vore enklare om jaktlusten var lägre så han kunde vara lös i skog och mark, det fungerar bra med hundförarbältet på långpromenaderna föresten.

Övriga hundar i kullen som vi träffat är också trevliga, friska och fina (inte lika fina som Leo, men nästan!).Tycker jag fått väldigt bra hjälp, tips och råd från dig och skulle inte tveka att rekommendera kenneln till någon!
Kram Anna-Karin

Ja vad ska man säga om denna kull
Något i stil med !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag har i alla fall aldrig varit med om en sådan jämnhet i kullen alla verkar ha samma sprudlande energie över att lära sig nya saker hela tiden och som jag förstått det så otroligt kärvänliga och trogna sina hussar och mattar. Om Cindy någon gång skall paras så är det precis dessa egenskaper som jag vill se att hennes kull skall få.
 
Kenneln som sådan kan man ju inte annat än ge topp betyg till
 
Paula & Magne är guld värda alltid lika glada och possitiva när man ringer ställer alltid upp med tipps och ideer.
Den första tiden efter att Sussie valpat var kanon hela tiden kom det uppdateringar om kullen vad det gäller vikt och bilder, det var något som jag uppskattade väldigt mycket och det kändes nästan som man hade lilla valpen i knät.
 
Dom är vekligen måna om sina valpar och hela tiden kommer det uppmaningar om vad man bör tänka på i valpens olika stadier i livet.
 
Sedan tycker jag det är mycket possitivt att dom annordnar kennelträffar där vi tränar och umgås.
 
Så kommer då detta mad bra och dåliga egenskaper  hos Cindy
 
Bra egenskaper
Cindy är enligt mitt tycke en otroligt lättlärd och lyhörd hund med mkt bra motor som alltid är på hugget för att träna oavsett väder och vind dag som natt och vad det än gäller.
Hon kopplar snabbt om från aktivitet till passivitet och tvärt om en mycket bra egenskap tycker jag.
Sedan så är hon en otroligt gosig och social  vovve som älskar människor och att ligga och mysa i soffan och då helst på rygg på husses mage.
vi brukar även vara hundvakt åt två andra hundar och det är alldrig några problem dom släpps utan minsta tvekan in i flocken.
 
Dåliga egenskaper
Kan väl tycka att Cindy börjar bli lite väl bitchig mot andra hundar när hon är tillsammans med mig.
Lyhördheten som till 99% är en bra egenskap kan för mig ibland bli ett problem man får absolut inte höja rösten om man är missnöjd med något i träningen utan bara lugnt och stilla göra om det.
Sedan så är hon något för ljudkänslig.
 
Detta var väl i stort vad jag tycker om denna kull
 
Till sist vill jag bara av hela mitt hjärta tacka er Paula och Magne för att jag fick den mjukaste skönaste tuffaste underbaraste lilla valpen av dom alla Nämligen  Cindy

Hälsningar
Roger

Nu har julledigheten infunnit sig och jag skall koppla av med ett glas vin idag. Men så smyger sig en helt annan stress fram - vad gör man på jul och nyår?

Ja julen kanske inte så mycket. Den skall firas hemma, det är mer fixa till så att Jonas får det riktigt bra.

Men nyår? Jag vill hellst ha fest hemma och dricka och äta gott med vänner. Bada badtunna i toppluva och må riktigt riktigt bra. Men så har jag ju inte helt hunnit med att bjuda de jag vill. Mycket för att jag tycker liksom inte att man skall börja med det förän nu. Men då kanske alla är upptagna?

Hoppas att det finns någon annan som inte har allt minituöst planerat redan.

Igår lagade Magne korvstroganoff - krämig god, helt underbar!

Åt gjorde jag så att jag kände mig fyrkantig - Magne han somnade en strund på soffan. Utmattad.

I helgen så hade Magne ordnat en födelsedagsfest för mig. Mycket trevligt. Johanna tyckte att jag skulle skriva så här i bloggen: Tack ni som kom ni är underbara. Tack ni som inte kom, vilken tur att ni höll er borta, vi hade inte haft lika kul om ni varit med.

Men nja så vill jag inte uttrycka mig. Nu var det jätteskoj. Maten som Magne gjorde var jättegod. De som kom var en bra mix och alla hade trevligt (tror jag, ingen flydde). Det var en mycket lyckad kväll.

Men till viss del har ju Johanna rätt, det går inte riktigt att mixa alla som man känner och tro att det blir lika bra. För då kan det bli konfliketer, eller att någon blir utanför och det är inte så kul. Vi har ju några som vi känner som inte trivs ihop och när man dricker lite så kan inte alla uppträda civiliserat.

Å vad jag tycker om er!

Idag har jag inte lust att gå ut. Jag vill lägga mig i sängen och läsa ut min bok. Jag har bytt böcker med en kollega, kan jag varmt rekommendera. Hon och jag gillar deckare båda två, så vi bytte lite. Så nu har jag två nya författare som jag aldrig läst något från och hon likadant.

Men ja varför gör vi inte sådant mer? För att vi lever i ett slit och släng samhälle? Jag har en vänninna som städar ur hos sin son och kommer och lämnar en påse till Jonas då och då. Det är jättebra! Han blir så glad över att ha fler kläder att välja mellan!

Men det finns ju annat som man kan byta eller ge bort. Men vi det gör för sällan i min mening.

Så var det dags för en tur till Stockholm igen. Idag var det upp tidigt vaknade liksom mitt i drömmen. En dröm om varmt famntag och en varm kropp, å så härligt just då ringer naturligtvis klockan och Taxin kommer sedan kl 5.05 För första gången fick jag en chaufför som visste var gaspedalen var så det tog inte ens 20 minuter in till Centralen. Jaha vad gör man då en halvtimme innan tåget går?

Tåget var sedan låst ända till 5 minuter innan avgång, trist att stå där och frysa men jag hade ju mycket att fundera på så det gjorde inget. Så hittar jag snabbt min plats och sitter där lugnt tills den bakom kommer. Han slänger sig ner i sitt säte och trixar en del med sitt baggage. I sin iver att komma upp fort tar han tag i min stolsrygg och samtidigt i mitt hår och drar till. Jag skriker helt ofrivilligt till – vad göra när man helt oförberett får en rejäl luggning? Han ser förvånad ut och mumlar fram en ursäkt.

Nu börjar tågvärdinnan klippa biljetterna, det är lite härligt att se att de fortfarande använder klippapparaterna som lämnar små fina hål. Tåget börjar ta fart och det6 blir dags för frukost, och precis när jag fått frukosten börjar tåget att kränga så man måste hålla i sig och frukosten för att det inte skall gå i golvet. Men många frukostar flyger i golvet. Ja det är lite som att åka lisebergsbanan med frukost. Intressant, men förbaskat svårt att få i sig något i matväg. Så för vi då veta att det är fel på tåget, han kör inte bara fort utan det är något fel så det blir ett kort stopp i Falköping.

Ja det är lite vad som kan hända så här i ottan innan klockan slår 7. Det är faktiskt lite fantastiskt om man tänker på det så är livet fullt av saker att berätta om.

Som igår då var jag och tränade i ridhus med hundarna, först undrade jag vad jag gjorde där. Sussie flög över banan och gjorde lite som hon ville. Det kändes helt klart som om hon tyckte att jag var ett onödigt och dessutom förbaskat långsamt bihang som kunde ha stannat hemma, eller var det jag som kände så kanske? Så jag gick av och gick ut och tog en liten promenad, så byggdes banan om och vi sprang igen – felfritt, fort och säkert! Jihaaa vilken känsla! Den känslan satt kvar även till hoppklassbanan, det blev ett lätt riv men annars. Ummm, jag är så glad att jag åkte och tränade!

Jag har en önskan och det är att få gå på fler arrangerade träningar. Då när någon annan har tagit fram en bana eller två. Det är så sällan det händer, det är oftast jag eller Magne som tar fram banor eller kombinationer. Men det är en utmaning detta med att andra har tänkt till.

Jag fyller snart år, så där många så att man inte är i 30 åren längre. Så kommer då de där intelligenta frågorna – hur känns det? Men känslan för ålder finns ju liksom inte, jag har den i alla fall inte. Visst kan jag känna mig stel någon gång som igår efter träningen, men det är ju för att jag är otränad. Och mentalt ja inte känner jag mig annorlunda nu, mer än att jag känner mig lite klokare kanske inte så kantig. Allt är inte lika svart eller vitt, utan man har lite mer tålamod och accepterar lite mer än man gjorde förr. Är det så som skall kännas att man blir klokare med åren?

Ja det var dagens kåseri här på tåget till Stockholm, nu när vi har passerat Falköping och är lätt sena. Ja så kan det vara SJ har ju gått ut med att de börjar bli bättre och skall satsa på underhåll nu för att minska förseningarna. Ja, vad skall man säga tänk om andra företag hade det så hade de varit kvar? Tänk ett telefonbolag: ursäkta förseningen, vi kan koppla fram ditt samtal om 30 minuter. Eller: Vi ber om ursäkt ditt samtal är inställt.

Camilla berättar i sin blogg om att vi famnade medan jag hävdar att vi famlade en hel del i söndags vi två: http://trollbunden.bloggagratis.se/

Jag började att förbereda mig runt 10 tiden och hundarna tyckte det var jättespännande. Det luktade så gott!

Så kom Camilla och Trolla och vi tog det goda med oss ut i skogen. Så traskade vi och släpade och drog det doftande (andra tycker nog stinkande) underbara medan hundarna stod uppbundna.

Så gick vi hem och fikade och tittade till pojkarna som lekte. Jonas hade en kompis hemma och Magne var i Stockholm.

Så efter 1 h gick vi tillbaka ut i skogen och hundarna fick spåra upp klövarna som vi släpat omkring. Trolla började och jag gick efter med mina tre. Vi hade nämligen varit effektiva och lagt sammanhängande spår för att vi skulle få ut två var. Men det är inte lätt att gå efter med tre som också vill fram och ha klöven! Trevande och fumlande och famlande går jag efter... Och sedan byter vi hund och Camilla får famla där efter oss.

Så fick de alla var sitt spår, när vi sedan skulle börja på andra rundan var det skymning och nu börjar allt mer famlande. Trolla får gå sitt öppna spår över åkern och hittar sin hartass. Hon går det jättefokucerat och det känndes som om det var bra att det inte var en massa blod i spåret för henne. Hon fick verkligen jobba för att hitta rätt.

Men det tar ju tid att vara så noggrann, så nu är det mörkt.

Det är jättemörkt och vi har 3 utlagda spår och ingen pannlampa. Fixas spår var lätt och framför allt torrt så hon får gå det och hittar det hon skall.

Skall vi nu upp i skogen igen eller skall vi vänta tills imorgon? Vi väntar, inget mer famlande i mörker utan jag tar spåren dagen efter.

Så ett dygn senare får Sussie gå sitt spår med en älgklöv i slutet. Hon hittar inga problem, hon blir bara lite osäker i någon vinkel men klarar det galant. Så når hon klöven, och tittar upp på mig och liksom säger - får jag? Ta den säger jag och sedan har jag en mycket stolt Sussie som bär älgklöv över stock och sten.

Fixa fick det sista spåret och hittar även hon sin rådjursklöv, men när hon är i farten gäller det att vara snabb för hon vill dra iväg och äta upp klöven. Medan Sussie fortfarande går där lungt och stolt och bär på sin älgklöv som väger ett par kilo.

Så efter en massa famlande och fumlande är alla klövar åter i frysen och hundarna är ganska nöjda med att få gjort sitt. Den enda som inte är riktigt nöjd är Fixa som inte fick äta upp sin belöning.

Nog för att jag kan tänka mig att famna också, men helst med den som kom hem efter att ha dömt i Stockholm. Även om hundarna vill kramas är det inte samma sak. Och Camilla, ja om hon vill kramas - det får vi se.