Direktlänk till inlägg 7 november 2008
Förr uppskattades följande av en fru:
Lagar god mat som finns på bordet när mannen kommer hem.
Uppfostrar barnen så att de finns men inte hörs.
Är ekonomisk och händig och lagar, syr och pysslar om hemmet så att det lyser ombonat och varmt.
Sedan värmde hon sängen och födde mannen många starka söner, utan att klaga.
Är det då fult att ha några av de egenskaperna idag?
Jag gillar att laga mat, jag kan sy och måla och piffa upp hemmet. Visserligen så tycker jag inte om att städa, diska och de där tråkiga bitarna - då föredrar jag att ta ner ett regält träd och såga upp det så mycket. Men är jag en bra kvinna eller är det omodernt att vara bra på saker som är lite gammalmodiga?
Det är ju inte så att jag är den enda som lagar mat och pysslar här hemma. Magne är guld på att stå vid spisen, han lagade en superb fredagsmåltid idag tex. Och är det då Ok att vara lite huslig när mannen är modern och hjälper till?
Men vänta nu varför använder man orden mannen hjälper till föresten? Är inte det en självklarhet? Delat arbete - jag hjälper till? Men så är de ju hela tiden mannen hjälper till i hemmet, och underförstått så tar kvinnan hand om det - eller hur?
Hur är det då i andra förfållanden, man och man och kvinna och kvinna? är det där så att ena partnern bara hjälper till och den andra har hand om hemmet? Eller är det ännu mer jamnställt?
Ja ni läsare ni kanske har en insyn i den saken - för jag har ingen aning. Jag känner mig omodern, förlegad och förtappad. Av den enkla anledningen att det skall vara jämnställdhet i hemmet för att vara modernt och endå så använder man helt ojamnständiga beskrivningar av sådant som borde vara lika fördelning.
Så där nu fick jag nästan skrivkramp i förskräckelsen - här går jag och tror att jag och Magne är moderna och jämnställda, och så kanske det inte alls är. Men vad spelar det för roll egentligen? Vi har vår fördelning, vi gillar den, frivillig eller ofrivillig så har den blivit vår.
Magne min ängel du är bara bäst, du tar hand om oss alla och vare sig det är jag eller du som hjälper till så är ett säkert: vi hjälps åt! Och det tror jag är det viktiga, att man gör det man kan för att ta hand om hem och familj!
Men hur var det sedan med älskerinnebiten? Ja jag har fött en som, men ser det inte som att jag har fött den åt Magne - utan åt oss. Inget trevligt minne födseln alltså, resutatet älskar jag - Jonas är bara underbar. Men allt detta men förlossningen när man känner sig som ett djur för allmän beskådan där ingen tar hänsyn till vad vi som blivande föräldrar tycker. För vi vet ju inget, de vet ju så mycket bättre de är proffs på detta med barnafödande... Nej, usch! Men det är säkert olika var man föder, men ett stort sjukhus, och en stor son som inte kan komma ut för huvudet är för stort... Men men nog dryftat om det - älskarinna var det. Ja det kan man fantisera lite om - om jag inte var fru utan älskarinna vad hände då? Man kan ju leka lite med tanken - se om någon mer nappar på den leken, sedan om någon timme när lilleman sover...
Efter ett tungt år är det så skönt att det snart är slut. Det började med att Lotis vår underbara lotis akut fick tas bort. Sedan har 2 andra tikar i uppfödningen fått lämna in pga skador. Det är tungt. Men nu kan vi se fram emot 2012 m...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 | 7 | 8 |
9 |
|||
10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | |||
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
|