Nu har jag tittat lite på ämnet och det är mycket intressant.

Prestationsångest sägs uppkomma på grund av egna krav men framför allt rädsla för att inte leva upp till andras förväntningar.

Det hjälper inte att vara riktigt väl förberedd utan en hög kravbild leder ofta till prestationer långt under ens förmåga.

Det som ibland hjälper är att ha ett matra att upprepa om och om igen: Jag är en vinnare tex, men bara om man klarar att slå hål på sin misstro mot sig själv och börja tro på mantrat. Det är ju så att vi föds utan problem, problemen som vi får beror på händelser och krav som vi får från oss själva, familjen och omgivningen. Så vi är i grunden possitiva och behöver "bara" bryta den negativa bild som vi har skapat av oss själva.

Att fly från probemet är ju ingen lösning utan har vi ett problem som vi undviker så flyttar vi endast problemet. Dessutom är det så att vi inte utvecklas vidare om vi inte utsätter oss för det som vi har problem med.

Vi växer ju upp med familjens och omgivningens förväntningar på oss, och därmed känner vi oss skyldiga att infria dem. Det leder till misstolkningen att det vi presterar avgör hur betydelsefulla vi är som människor.

Detta innebär att det går att bryta denna onda cirkeln först när vi vågar blicka innåt. Och ifrågasätter vad det är vi är rädd för, vad är det jobbigaste som kan hända? Om vi hittar det som vi är rädda för så hittar vi kärnan till problemet. Ofta är det som vi är rädda för förknippat med rädsla för att familjen/omgivningen inte kommer gilla/älska oss lika mycket om vi inte klarar uppgiften. Vi måste då ifrågasätta varför? Varför är det så jobbigt, vad gör det? Är du inte välkommen hem då? Kommer någon att reta dig? Tänk igenom det riktigt ordentligt och diskutera det gärna med någon som känner dig väl.

Rädslan för att misslyckas är ju inte skadlig utan tvärt om! Om du kommer över den kommer du komma ut som en starkare människa. Sedan kommer det säkert göra sig påminnd då och då, men vad gör det? Ta tag i det och stärk dig själv!

Sedan att vara nervös på en rimlig nivå är bra för sinnena skärps och vi är mer allerta och reagerar som vi skall. Nerverna hjälper oss att förbereda oss för uppgiften som vi skall göra.