Idag började bra med att min underbara familj kramade mig i sängen.

Sedan fortsatte dagen med att vi åkte och tränade -  men det gick uselt!!!

Så jag promenerade därifrån och beslutade mig för att jag måste förändra lite saker. Främst måste jag komma i form om jag skall klara av att träna min underbara hund på det sätt hon förtjänar.

Det är jobbigt när man kommer till insikt med att man inte räcker till för det man själv vill göra. Men nu har jag köpt in lite hjälpmedel - skall kickstarta och dricka mig till en mer slimmad uppenbarelse.

Sedan när jag kom hem så upptäckte jag att anmälan för Dania Cup har öppnat. Så snabbt gick jag in och anmälde alla tre hundarna. Då fick jag ett mål! Jag skall vara i mycket bättre form i juli! För jag skall springa som en gud i Danmark.

Här kommer onsdagens träningsbana.

I Onsdags tränade vi mycket handling samt att det var intensivträning av slalom.

Vi tränar ofta våra elever i en intensivbana där det är få hinder. Det är nämligen så att vi anser att man inte behöver träna hela banor utan att det är bättre att träna kombnationer med lite färre hinder. Har man sedan tränat in mycket kombinationer så har man mycket att plocka ut från ryggsäcken i form av erfarenhet.

Kombinationer är oändliga och det gäller bara att använda sin fantasi.

I kombinationerna vi hade var en av de största svårigheterna i onsdags den kombination där de inte fick lov att följa med utan hade en två linjer de fick röra sig innom.

Lycka till med träningen.

Det var kul att se att så många valde att kommentera banan!

Svaret är att Magne använde den i Klass 3 i Finland, det blev mycket diskningar, rivningar och andra fel.

Som flera skrev är det bra linjer i banan, men det gör inte att det automatiskt är en lättare klass. För när det blir bra linjer så är det fortfarande så att hunden skall styras och föraren har mycket kortare tid på sig att visa rätt.

Men visst hade denna banan säkert kunnat användas i klass 2, utan att någon hade tyckt att det var så konstigt. Men om man tittar så finns det många hinderfällor, dvs där det är lätt för hunden att ta fel hinder. Klass 1 skall inte ha hinderfällor, klass 2 ett par hinderfällor och klass 3 fler.  På denna banan är det uppemot 8 hinderfällor.

Jag tycker att alla kommentarer har varit mycket intressanta för det gör att jag har funderat lite mer på vad som är vanliga banor.

• Bra linjer gör det verkligen att det är en enkel bana - jag anser inte det för bra linjer för hunden ger snabbare bana och därmed svårare med timing. Dessutom: bra linjer minskar skaderisken.
• Är det vanling med många hinderfällor i de lägre klasserna och kommer domarna "undan" med det på grund av att klass 1 förarna inte ser dem?
• Vad lärs det ut i kurserna? Hur svåra banor tränas det på innan tävling? Om det är vanligt med svåra banor så är det inte konstigt om det inte blir protsester mot svåra banor. Dessutom är det inte konstigt om hundarna inte har hög fart eftersom hög fart behöver tränas i motivationsbanor och de bör vara mycket lätta.
• Vad är lätt? Och ur vilken synvinkel? Lätt ur hundens dvs linjer eller förarens dvs handling och timing och snabbhet.
• I denna banan tror jag att många förare hade fått problem att hinna precis som flera skrev. För mig är det en stor svårighet! För fart är svårt, det är svårt att träna in att ta hinder snabbt, snabba svängar och att behålla farten upp i klasserna är allra svårast.

Jag kommer att ta upp något liknande en annan gång. Men kanske på ett annat sätt.

Ha det mysigt nu i helgen - vi skall undvika regnet och blåsten till viss del. Även om det är skönt att vara ute och gå i lovart och sedan i lä bland träden.

Denna banan har Magne använt för något år sedan. Vilken klass tror ni att han använde den i och varför?

Idag var det distriktsmöte i Västra. 13 klubbar var representerade, vilket ni kan tycka var mycket - men i Västra är det 30 klubbar, varav 28 har agilityverksamhet. 13 klubbar av 28 är 46 %. I år har 6 klubbar ansökt om tävlingar. 6 av 28 det är 21 %. Det känns inte mycket med tanke på hur många tävlande som kommer från klubbarna i Västra.

Då kan man fundera på hur många av klubbarna som håller tävlingar i år som kom på mötet: 5 av 6 st dvs 83 %. Nu börjar vi prata procent! Aj, aj, aj procenten!

Men det mötet gällde: hur kan fler klubbar hålla tävlingar, jag tror att lite av det kan ligga här:

• Tillgång till folk som vet hur man gör - hjälp av mer erfarna klubbar.
• Möjlighet till att skaffa korrekta hinder - låna eller köpa.
• Plats - har man liten plats, börja med en liten tävling.
• Samarbeta - ta en större tävling - gå ihop och hitta en riktigt bra plats.
• Skaffa ett kontaktnät - hjälp till på andras tävlingar så kan man få hjälp själv.
• Våga - alla är nybörjare i början! Alla som tävlar vill ha tävlingar, så hjälp finns att få, bara man vågar att fråga.
• Om man vill ha en liten tävling se till att det finns tävlingar på andra klubbar samma dag.
• Lättare dataprogram skulle också underlätta! Det är inte lätt att administera en stor tävling! Men det finns hopp, det finns hopp!!!

Det är nog ingen tävlingsarrangör idag som klarar att hålla en tävling utan hjälp, inte de som har stora tävlingar i vart fall. Samarbetar vi som vill ha tävlingar så kommer det att bli fler tävlingar. Alla kan inte vara funktionärer på tävlingsdagen, men många kan. En del kan hjälpa till lite och andra mycket, men många bäckar små...

Har ni några andra tips?

Här kommer onsdagens träningsbanor för de 2 kurser vi har.

Vi tränade också fart med de som behövde.

Sista gruppen avslutade därför med en U-bana, med hopphinder och böjd tunnel.

Igår anlände jag till huvudstaden, och där hade det snöat lite (läs max 2cm) och taxichaufören sa att det var kaos i stan. Jag frågade om det snöat? Japp, och den snömängden betydde att många drog ner till 30 km/h.

Jag är mållös!!!

Ibland undrar jag om inte vi nordbor borde gå en gemensam kurs i hur man kör i snö. Detta säger jag helt allvarligt och trotts att jag inte har körkort själv! Men jag vet skillnaden! Jag är dotter till en Finne och gift med en Norman - har de svårt att köra i halka? Nej är svaret! Hur kommer det sig? Åter igen tror jag på våra grannländer och norrlänningarna! Norrlänningarna är även de helt syveräna på att köra bil i halka!

Undrar om södra Sverige (söder om stockholm) tror att vi tillhör medelhavet?

Om jag försöker provocera i detta inlägget!

Ja - det kan ni ge er på!

Men allvarligt är det inte konstigt att så många i trafiken reagerar på att det snöar det minsta lilla? Stockholm och Göteborg har samma syndrom - undrar om det är likadant i mindre städer också?

Jag har funderat lite vad Finland och Danmark gör för att få sådan fart på sina ekipage. I Finland så spelar det heller ingan roll vilken ras de har, de springer som de hade betalt för det i alla fall. Det är så skönt att se olika raser som gör kanontider.

Måste vi i Sverige göra något drastiskt för att inte trilla långt bakom våra konkurenter på VM och NM? Hur är det, hur mycket är våra elitekipade ute och konkurerar med Danmark och Finlands ekipage? Om inte hur skall vi då bli bättre?

Våra domare gör ofta skitsvåra banor som dämpar farten i klass 3, hur behåller våra ekipage då farten? På mästerskapen ute i världen är det ofta öppna snabba banor, med fartfällor - har vi det i Sverige? Finns det i Finland och Danmark? Eller har våra grannländer andra hemligheter? Vi kanske behöver någon som spionerar på hur träningar går till för att förändra hos oss.

Men en sak är säker när jag tittar på resultat och tider utomlands så har vi mycket att arbeta med. Om inte domarena ändrar sina banor så måste ekipagen ändå träna på fart och handling i riktigt hög fart, för att klara det när banorna blir sådana. Om vi får domarna att jobba mer med hastighetssvårigheter istället för stopp stopp stanna banor, där hundarna hela tiden skall åt andra hållet så vinner vi så mycket. Nu finns det domare som gör sådana banor, men det är ännu inte tillräckligt många. Men om vi alla frågar efter sådana banor - så är det större chans att de blir fler.

Träna nu på fart - hög fart. Då menar jag att komma in i hinder i hög fart och endå klara tex en slamomingång utan att missa och endå självständigt! I andra länder tar hundarna hindren snabbare än vi och de är så självständiga att föraren ändå kan placera sig inför nästa hinder. Jag såg flera ekipage från Finland i somras och det var helt underbart! Där var flyt hela vägen och föraren stannade ingenstans - och definitivt inte om det blev fel eller disk! Hunden hade ingen aning och de körde på i full fart. Tala om äkta glädje!

Men det är kanske det som är hemligheten? Att hundarna lärs att det är hur kul som hellst och att de aldrig gör fel! Det blir inget stopp och vad var det jag sa - utan full fart hela tiden.

Så varför inte prova -> vinna eller försvinna och glädjs med hunden och lär dem inte att stanna om det blir fel!

I Sverige verkar det vara bättre och gå nollad än att ha hög fart - i andra länder verkar farten räknas mer. Men det kanske är så att deras banor är annorlunda? Jag skall surfa på nätet och kolla banor från Finland nu och se vad för svårigheter det är i klass 1, för är det lättare än hos oss så vet jag att våra domare är ute och seglar på helt fel vatten!