Jag har funderat lite vad Finland och Danmark gör för att få sådan fart på sina ekipage. I Finland så spelar det heller ingan roll vilken ras de har, de springer som de hade betalt för det i alla fall. Det är så skönt att se olika raser som gör kanontider.

Måste vi i Sverige göra något drastiskt för att inte trilla långt bakom våra konkurenter på VM och NM? Hur är det, hur mycket är våra elitekipade ute och konkurerar med Danmark och Finlands ekipage? Om inte hur skall vi då bli bättre?

Våra domare gör ofta skitsvåra banor som dämpar farten i klass 3, hur behåller våra ekipage då farten? På mästerskapen ute i världen är det ofta öppna snabba banor, med fartfällor - har vi det i Sverige? Finns det i Finland och Danmark? Eller har våra grannländer andra hemligheter? Vi kanske behöver någon som spionerar på hur träningar går till för att förändra hos oss.

Men en sak är säker när jag tittar på resultat och tider utomlands så har vi mycket att arbeta med. Om inte domarena ändrar sina banor så måste ekipagen ändå träna på fart och handling i riktigt hög fart, för att klara det när banorna blir sådana. Om vi får domarna att jobba mer med hastighetssvårigheter istället för stopp stopp stanna banor, där hundarna hela tiden skall åt andra hållet så vinner vi så mycket. Nu finns det domare som gör sådana banor, men det är ännu inte tillräckligt många. Men om vi alla frågar efter sådana banor - så är det större chans att de blir fler.

Träna nu på fart - hög fart. Då menar jag att komma in i hinder i hög fart och endå klara tex en slamomingång utan att missa och endå självständigt! I andra länder tar hundarna hindren snabbare än vi och de är så självständiga att föraren ändå kan placera sig inför nästa hinder. Jag såg flera ekipage från Finland i somras och det var helt underbart! Där var flyt hela vägen och föraren stannade ingenstans - och definitivt inte om det blev fel eller disk! Hunden hade ingen aning och de körde på i full fart. Tala om äkta glädje!

Men det är kanske det som är hemligheten? Att hundarna lärs att det är hur kul som hellst och att de aldrig gör fel! Det blir inget stopp och vad var det jag sa - utan full fart hela tiden.

Så varför inte prova -> vinna eller försvinna och glädjs med hunden och lär dem inte att stanna om det blir fel!

I Sverige verkar det vara bättre och gå nollad än att ha hög fart - i andra länder verkar farten räknas mer. Men det kanske är så att deras banor är annorlunda? Jag skall surfa på nätet och kolla banor från Finland nu och se vad för svårigheter det är i klass 1, för är det lättare än hos oss så vet jag att våra domare är ute och seglar på helt fel vatten!

 

pudelsilla

21 januari 2008 10:42

Åh, vilken bra blogg med kloka tips och en massa banor att träna på!
Jag och Udo längtar till onsdag!

http://udosblogg.pudeltv.se

 

Sickan

22 januari 2008 00:44

Du anar väl inte varför jag röstade på din make som årets domare 2007? Han har insett att fart är svårt. Det är bra. För det är många sheltie och pudlar som hoppar kontaktfält i fart. Det gör inte borderterrier, för de är som finlandsfärjor. De har samma (låga?) fart hela tiden. Oavsett om banan svänger eller inte och oavsett om slalomingången är assvår.
/Gudrun

http://fundera.bloggagratis.se

 

Marre

26 januari 2008 16:45

Intressant ämne i din blogg. Skriv gärna vad du kommer fram till efter att du har jämfört Finland/Sveriges klass 1 banor.
/marre

http://www.marrenaas.blogg.se

 

Åsa o toktassarna

26 januari 2008 22:09

Jag har kört några klass I-lopp i Finland och några i Sverige för finska domare och jag skulle säga att deras banor är otroligt mycket mer krävande än en svensk rak klass I-bana. Hinderfällor finns, mycket handling men med tydliga linjer för hundarna om man hittar dem :)

Att inte ta om när det blir fel är åxå nåt vi praktiserar hos oss. Men, jag är ju faktiskt finsk från början så det kanske beror på det :)

http://www.toktassarna.com

 

Åsa &Ia/Ell

30 januari 2008 14:28

jag tror att det går lite mode i att göra krångliga banor där hund och förare tappar fart plus att domarna är ovana att använda sig av möjligheten till 7 meter mellan hindren... många svenska hundar börjar vobbla då det blir långa avstånd och då tappar det både fart och risken för disk ökar...

http://hem.passagen.se/kayla01/Index.htm

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter ett tungt år är det så skönt att det snart är slut.   Det började med att Lotis vår underbara lotis akut fick tas bort. Sedan har 2 andra tikar i uppfödningen fått lämna in pga skador. Det är tungt.   Men nu kan vi se fram emot 2012 m...

Efter ytterligare ett sent återbud har vi en tik till salu.   Hon är mycket trevlig och busig, det är High life här hemma på kvällarna när de stora busar med henne.   Men till rätt köpare är hon till salu.     ...

  Vackraste Lotis vandrar på smärtfria höjder och springer i skuggornas dal, där solen alltid lyser och hon får göra som hon vill.   Hon finns i våra hjärtan för alltid!!! ...

Nu har de fått springa lösa i trädgården med de stora hundarna och de förstår språket bra så alla är lugna. Lotis tyckte dock att de var lite för många nära hennes lugna idyll under hennes träd. Men som ni ser här så gick även det bra.     Tja ib...

Idag har valparna fått springa fritt på gräset och det var kul sa de.   Så här såg de ut då:                   Sedan var vi taskiga och stängde in dem i en kompostgallerhage - de är bra på att rymma, behövs bara en liten glipa så gl...