Jag har funderat lite vad Finland och Danmark gör för att få sådan fart på sina ekipage. I Finland så spelar det heller ingan roll vilken ras de har, de springer som de hade betalt för det i alla fall. Det är så skönt att se olika raser som gör kanontider.

Måste vi i Sverige göra något drastiskt för att inte trilla långt bakom våra konkurenter på VM och NM? Hur är det, hur mycket är våra elitekipade ute och konkurerar med Danmark och Finlands ekipage? Om inte hur skall vi då bli bättre?

Våra domare gör ofta skitsvåra banor som dämpar farten i klass 3, hur behåller våra ekipage då farten? På mästerskapen ute i världen är det ofta öppna snabba banor, med fartfällor - har vi det i Sverige? Finns det i Finland och Danmark? Eller har våra grannländer andra hemligheter? Vi kanske behöver någon som spionerar på hur träningar går till för att förändra hos oss.

Men en sak är säker när jag tittar på resultat och tider utomlands så har vi mycket att arbeta med. Om inte domarena ändrar sina banor så måste ekipagen ändå träna på fart och handling i riktigt hög fart, för att klara det när banorna blir sådana. Om vi får domarna att jobba mer med hastighetssvårigheter istället för stopp stopp stanna banor, där hundarna hela tiden skall åt andra hållet så vinner vi så mycket. Nu finns det domare som gör sådana banor, men det är ännu inte tillräckligt många. Men om vi alla frågar efter sådana banor - så är det större chans att de blir fler.

Träna nu på fart - hög fart. Då menar jag att komma in i hinder i hög fart och endå klara tex en slamomingång utan att missa och endå självständigt! I andra länder tar hundarna hindren snabbare än vi och de är så självständiga att föraren ändå kan placera sig inför nästa hinder. Jag såg flera ekipage från Finland i somras och det var helt underbart! Där var flyt hela vägen och föraren stannade ingenstans - och definitivt inte om det blev fel eller disk! Hunden hade ingen aning och de körde på i full fart. Tala om äkta glädje!

Men det är kanske det som är hemligheten? Att hundarna lärs att det är hur kul som hellst och att de aldrig gör fel! Det blir inget stopp och vad var det jag sa - utan full fart hela tiden.

Så varför inte prova -> vinna eller försvinna och glädjs med hunden och lär dem inte att stanna om det blir fel!

I Sverige verkar det vara bättre och gå nollad än att ha hög fart - i andra länder verkar farten räknas mer. Men det kanske är så att deras banor är annorlunda? Jag skall surfa på nätet och kolla banor från Finland nu och se vad för svårigheter det är i klass 1, för är det lättare än hos oss så vet jag att våra domare är ute och seglar på helt fel vatten!