"Telefonen ringer, polisen springer och letar efter mig, men mej hittar dom ej. Men min övergivna bil har ni hittat nu och det är ju ändå något och vill ni gissa en gåta så leta i det våta ifall ni tror att jag är där.

Ja, mina vänner, varför nu detta som kan synas som en dåres verk och det kan hända att det är det också som man känner sig själv känner man andra och där ser ni i dag röd i morgon död man vet aldrig när det är tid att lämna in. Ja, nu skall jag bara i korthet omtala vad jag gjort och varför så att ni skall slippa att ljuga för den nyfikna allmänheten. Ja, i september 1943 satte jag fyr på Gustafshills bryggeri i Annelöv och anledningen var att jag stulit havre på vinden till vår häst därhemma som far svalt och för att vi inte skulle synas så slängde jag in en sticka i halmen innan jag gick med den följd som blev.

Sen på hösten 1946 stal jag mc L 150 i Kristianstad och satte i Asum.

I november 1951 närmare bestämt den 28 kl. 02.30 mördade jag kvarnägare John :Folke Allan Nilsson i Tjörnarp samt satte fyr på hans fastighet. Skälet var behov av pengar och jag kom över 4369:- vid ifrågavarande tillfälle.

Och det sista har hänt för att jag bedragits av en kvinna, som betydde allt för mig. Hon har svikit mig och jag lönar svek på detta sätt. Den 21 august klockan 24 slog jag ihjäl min far och min mor och tände på. Sedan körde jag till den svekfulla flickan i Hurva och kom dit kl 0.30 Sedan jag sett min omkring slog jag ihjäl henne och hennes chef klockan 1.30 och tände på klockan 2. Först hade jag hällt ut bensin lite varstans. Ja, nu slutar jag och hoppas, att ni kan klara ut det hela.

Min sista vilja är, att, om det skulle finnas något kvar efter mig, två personer (namnen angavs) delar. Det är de bästa vännar, jag någonsin haft, och de behöver det mer än väl båda två...

I hopp om att endast fakta kommer pressen till del slutar jag nu och beklagar, att jag aldrig blivit detektiv, ty då skulle många ouppklarade mysterier fått sin lösning. Utan att skryta är detta det enda jag dugt till.

Ja, nu är klockan 4 den 22 augusti 1952 och jag slutar mitt sorgliga liv med hopp om att bli förstådd och förlåten av dem som har lust och möljighet därtill. Glad, lugn och beredd går jag i döden, ty allt har nu uppfyllts.

Tore Hedin, mördare, adress okänd.

P.S Mina föräldrar dödade jag för att de skulle slippa se mig lida för vad jag gjort. D.S"

Detta är ett självmordsbrev av en svensk massmördare - Tore Hedin som mördade 9 personer fram till 1952. Tore Hedin var polis eller fjärdingsman som det hette då. Vill ni läsa mer om honom så kan ni göra det här: Tore Hedin

Jag tycker att detta ger lite perspektiv till det som hände i Finland igår. Här i Sverige har alltså likande saker skett, men med den publicitet och mediabevakning som finns idag sprids de Finska morden nu fort. Jag bara hoppas att ingen annan inspireras att göra samma sak som i USA, där kopior av de första massmorden snabbt dök upp.

På 50-talet fanns det hemliga samkönade relationer utanför äktenskapet, detta beroende på att det var en häxjakt på homosexuella i Sverige på den tiden. Men om man tittar på konsten och litteraturen så finns det beskrivet samkönade relationer redan på antiken. Så att det var 5-10 % som var homosexuella på 50-talet är inte förvånande, precis som Kinsey-rapporten slår fast.  

Det innebär att det smögs en hel del med dessa relationer, och om de avslöjades så ledde de i vissa fall till självmord, men helt klart till att personen/personerna blev utfrysta. Det innebar att det fanns personer som hade ett hemligt liv med en hemlig identitet, och så hade de en fasad utåt för att skyla över sin läggning.

De som levde som öppet homosexuella, levde ett riskfyllt liv. Detta beroende på två affärer på 50-talet i Sverige: Kejneaffären och Haijbyaffären. (Dessa två stora affärer leder till att RFSL, som startades 1950, har svårt att jobba framgångsrikt.) Kejneaffären: Karl-Erik Kejne hävdar att det finns en homosexliga som ägnar sig åt manlig prostitution, och att de skyddas av högt uppsatta samhällspersoner.  

Med andra ord den som gillar det egna könet på 50-talet får vara försiktig.

Vad gör att jag skriver om 1950-talet? Jo när nu Grudrun skall skriva en hel bok som utspelar sig då, så måste det ju ha hänt intressanta saker. Så jag började att titta lite, och bara genom att skrapa på ytan har jag hittat många intressanta saker som hände kring 1952.

 

Men sedan intresset för homosexualitet – ja det finns flera personer som jag känner som är öppet homosexuella och jag tycker de är trevliga. Enkla, trevliga människor som inte alltid har haft det så lätt. Tittar man då på historien och även på vad som händer i nuläget så är det mycket som förvånar och till och med gör mig förtvivlad – hur kan man behandla medmänniskor så vidrigt?

 

Men åter till Gudruns bok: 1950 talet ger upphov till många olika scenarion för ett dödsfall:

• Förhållandet mellan beteendevetaren och hotellägaren är på väg att avslöjas och för att dölja detta så riktas fokus på Tora som insjuknar och dör på ett mystiskt sätt.
• Tore Hedin bråkar med sin flickvän Tora som anmäler honom för misshandel – till följd av detta mördar Tore sina föräldrar, Tora och hennes chef och tänder på.
• Under orkanen 1953 passar någon på att göra sig av med Tora som är på väg att avslöja både ett homosexuellt förhållande som en galen läkares vidriga böjelser för en högt uppsatt besökare på hotellet.
• I hotellets källare hålls en hemlig klubb för högt uppsatta homosexuella medborgare som blir överraskade av Tora som lovar att hålla tyst, men en paranoid hovmarskalk vill inte att kungen skall avslöjas som homosexuell samtidigt som de försöker köpa Haijbys tystnad. Men Tora är inte känd så att hon dör efter flera dygns lidande, får inga stora rubriker. När pastor Kejne kommer ryktet på spåren så sprids rykten om honom som gör att han utmålas som homosexuell, senare försöker någon att döda honom med en förgiftad apelsin.