Här är de banor som jag hade med sista kursen idag. De fick springa mycket för förutom dessa banorna fick de börja och avsluta med rundbana.

De skulle duscha när de kom hem. Fart och fläkt blev det för kundarna som riktigt fick sträcka ut, även om mattarna skulle ha in byten på rätt ställe för att det skulle flyta riktigt bra.

Vi har ju flyttat till nya kvarter, så vi åkte de låånga 4,5 km till närmaste brukshundklubb. Lite oroväckande långt, om vi skall gå kanske men man kan till och med gå genom skogen då är det till och med kortare. Känns nästan lite lyxigt faktiskt.

Så sagt och gjort vi packade bilen efter att vi släpat bort en kaprifol som jag sågade ner igår. Vår trädgård är ju lite vildvuxen så jag tog resolut och sågade ner den igår. Det ser helt annorlunda ut bak nu, för den kaprifolen var flera meter hög och omkretsen eller spännvidden i alla grenar... Ja det blev ett mindre berg med grenar. Men den kommer att ta sig och vi får plats med ett cykelskjul där det bara var grenar som hängde över döda ruttnande grenar förut. Jag har en liten egenhet, jag gillar att såga ner saker om ni inte fattat det. Att hålla i en handsåg och välja ut det som skall ner och sedan ta ner det är skönt, lite maktkänsla liksom. Så idag passade jag på att såga ner en annan stor gren eller stam som stod bredvid de nu mer hanterliga stubbarna av kaprifolen. I och med att det är vildvuxet så är det en hel del som inte fått syre eller ljus så det saknas blad och är täckt av mossa - så jag gör trädgården och träden en tjänst nu när jag går fram med min såg. Samtidigt som att jag känner att jag gör något inte bara sitter som en kontorsråtta, utan en fysisk handling. Härligt!

Tänker ni nu - varför gör inte Magne det? I så fall kanske ni tänker lite för mycket på de kön vi innehar? Jag kan hantera en såg alltså sågar jag. Magne han har ju gruvligt visat att han inte kan hantera en såg så han sågar inte just nu. Han har fortfarande ont i sitt pekfinger efter det att han sågat på egen hand. Oj jag känner att när Magne läser detta så kommer jag att få äta upp det på ett eller annat sätt. Vem vet han kanske vägrar att såga alls mer - hum inte så bra. Fast just nu är det bättre att hans finger får läka och att han ägnar sig åt saker som kräver att han håller med båda händerna - som röjsågen till exempel. Den är bra tar sly och tunna grenar. Jag gillar inte röjsågen, den låter alldeles för mycket. Handsåg, en fin uppfinning - man blir skönt svettig på ryggen och känner att man använder musklerna i armarna - finfint helt enkelt.

Oj, lite ute och svävar nu kanske, men sågar får mig lite upphetsad liksom. Kanske för att det känns manligt? Eller för att man inte fick när man var liten. Skit samma för mig är det här och nu och jag gillar att såga helt enkelt. Men jag går igång lite på att ha en avbitare i händerna och så gå på rosorna och klippa ner dem. Det är en konst att inte sticka sig och att våga ta så mycket att det blir fina rosor kommande säsong - kul!

Men nu till vår resa som mitt sågande liksom klippte av. Vi packade in oss i bilen och åkte oerhört långt - hum tog vist 7 minuter för det var andra som beslutade sig för att åka från brukshundsklubben när vi bestämde oss för att åka dit. Kanske ett tecken? Nåja vi krånglade oss förbi mötande trafik och kom fram. Vi har varit där förut men det var nått år sedan sist. Den första vi möter är en instruktör som höll kurser när vi först började med agility, då på en hundklubb. Hon kom där glad och vi fick kramar - kul! Det som också var trevligt att se var att hon höll sin ras trogen och för hennes del är det dvärgschnauser killar som gäller. Jag tog lilla Fixa och tränade lite lydnad för även om det pågick 2 kurser, agility och valpkurs samtidigt fanns det plats för egen träning - det är stora planer där!

Samtidigt som jag tränade så höll jag ett litet öga på agilityträningen, det är ju alltid kul att se hur andras kurser är - lite spioneri om ni så tycker. Ja oj vilken faschback det var! Det var å vad ni är duktiga träning!!! Hum, ja det var flaschback som sagt, när allt man gjorde var bra så bra lite oberoende på hur bra man tog banan.

Nepp nu lämnar vi det även om jag funderar på om man kanske morfas in i en annan tidsrymd ibland, dit där tiden har stått still och allt stannar upp och upprepas om och om igen. Känns ibland som om man hamnar tillbaka 10 år utan att man bett om det. Människorna är desamma och det känns liksom som om de evigt går samma kurs. Så kommer man dit och stör rytmen genom att landa in där med ny hund och utveckling i baggaget. Fast kanske inte en utveckling som skulle passa där i den tidszonen som egentigen hör till mitten av nittiotalet.

Jag har funderat på just vad man får skriva om jobbet i bloggar. Ja om man jobbar med känslig information som inte skall läcka ut till konkurrenter så får man inte skriva om det. Det finns de som blivit avskedade för att ha läckt hemlig information, det är ju bara att titta på spionhärvor för att se hur lätt det är att samla och skicka vidare hemligstämplad information. Jag tror inte ens att man behöver känna sig för en spion för att misslyckas när man tänker om man berättar saker för andra. Men det krävs ju att man har nått intressant att berätta och någon som vill lyssna, rätt person eller kanske fel person. Jag tror att det är mycket information som sprids till mannen/älskaren/fru/älskarinna, för när det händer saker så vill man prata om det och har man då någon som är intresserad och ställer rätt frågor så tror jag att det är alldeles för lätt att prata bredvid munnen. Men det kanske mest är manligt att vilja skryta för älskarinnan om toppenjobbet?

 

Det är som om jag skulle veta att det kom en grym kampanj på mobiltelefoni på Telia, så inte skall jag skriva det här. Nu är det nästan alltid kanonerbjudanden hos Telia, för Telecombranchen är hård! Tyvärr jobbar jag inte med mobila lösningar så ni får inte veta några hemligheter, jag kommer bara vara tråkig och hänvisa till hemsidan: www.telia.se där finns massor av erbjudanden, men inga hemligheter.

 

Men det finns andra saker som man inte heller får skriva t.ex om det finns ett säkerhetshål i någon känslig server så skall inte det upp på en blogg innan man rapporterar det till avdelningen där de fixar till sådant. Sådant har man ju sett att det har skrivits om men det gäller naturligtvis andra företag. (Felfritt Telia? Nej stora företag är sällan felfria) Men det värsta är kanske om en konkurrent hade upptäckt en säkerhetsrisk och gått ut med det innan företaget själv hade klurat ut det. Men det finns kanske värre saker att komma på, det finns helt säkert företag som har andra sort säkerhetsrisker, de risker som medför att personalen kan råka illa ut. För allt hemlighetsmakeri som är runt företag gör att alla inte synas ordentligt. Jag tror inte att arbetsskyddet är jättebra hos alla företag, vilket man kan se på olyckor som händer. Jag tycker att det vore bra om man gjorde ordentliga kontroller från myndigheter, men det kostar säkert för mycket för att göra det.

 

Andra saker som inte är bra att skriva om är saker som händer arbetskollegor. Jag hörde en lite oroväckande sak nämligen, det var en som hade skrivit att en arbetskamrat hade tagit livet av sig. Oavsett var man jobbar så skall man vänta med att skriva in sådant i en blogg innan sorgearbetet är klart hos övriga kollegor. Men det finns ju andra saker som skrivits om kollegor och spridits, det finns de som har spridit nakenfoton för att förstöra konkurrenters karriärer t.ex Lögner sprids för att man vill ha en annan persons jobb, fru eller man - det är då jag börjar fundera på hur folk är funtade, varför denna avundsjuka?

 

Nej, jag har konstaterat att det är bästa att låta bli att skriva speciellt mycket om jobbet, även om här är det mycket att skriva om för det händer så mycket spännande i företaget och även bland konkurrenterna just nu. Men det märks också - allt går att sälja med mördande reklam - Det är mycket reklam just nu, för det är en stenhård marknad.

 

Det är lättare på de marknader där någon har monopol, tänker t.ex på systembolaget. Här är det en kedja som inte behöver marknadsföra sig, den enda konkurrenten de har är grannländer, internet och hemmakokarna. För nu när det blir hårdare tider så är jag säker på att kokandet i stugorna ökar. Tillgången ökar och snart kommer det att komma fall där ungdomar förgiftats av metanol.

 Att det är lite hårdare eller kanske mer oroliga tider märks på att det är många hus till försäljning och de är på marknaden länge innan de hittar köpare. Grannen skall sälja och när de hade visning förra veckan så kom 2 bilar. 2 är ju ingenting, men 2.2 miljoner är kanske inte det man vill lägga på ett hus just nu, när man inte vet vart räntan skall hamna. Kommer den att höjas eller kommer den att rasa igen? 

Björn - ja en björn, ser varm och kramgo ut men kan vara så farlig. Ett allätande rovdjur. Namnet är efter djuret - enkelt.

Gustafsson - ett fint namn , Gustafs son, Son till Gustaf.

Björn Gustafsson har under sista året blivit en mycket eftertraktad artist. Han har redan i sin korta karriär fått utmärkelser. Han har ett rakt förhållande till journalister, han vill inte prata om sitt privatliv och när de endå kommer in på det så säger han ifrån. Rakt, rättfram och något som jag uppskattar, i mina ögon gör det honom mer intressant. Det känns då som om han tar komiker som ett arbete inte som en chans att komma i rampljuset och sedan inte lämna det utan ta varje chans till att visa sig.

Men det gör också att jag tänker att Björn är nog en intelligent kille. Först tänkte jag - oj vad är detta för pojke, men när man fick se lite till och dessutom se hur han behandlade journalister så växer han i mina ögon. Samtidigt som jag kanske ser att det är en strategi, för jag tycker att de artister som är mest intressanta är de som man vet minst om. Där det är lite mystik runt, Greta Garbo är en, hon var noga med att hålla sitt privatliv privat. Även hon var född Gustafsson.

Idag tittade jag på roliga klipp.

Björn Gustafsson: http://www.blandadeklipp.se/videos/Roliga_klipp/Parlamentet_-_Bj%25F6rn_Gustafsson_hittar_en_p%25E5se

Eller varför inte:

http://www.blandadeklipp.se/videos/Roliga_klipp/HippHipp_-_Hejaklacken

Dave är också kul:

http://www.blandadeklipp.se/videos/Roliga_klipp/Dave_Chappelle_-_Fifteen

Finsk disko kan du bara inte missa:

http://www.blandadeklipp.se/videos/Roliga_klipp/Finsk_disco_dancing

Mensvärk som tar henne till Tyra Banks show i USA:

http://www.blandadeklipp.se/videos/Roliga_klipp/Nattliv_-_mensv%25E4rk

Bara så kul - mycket nöje!

Jag tittar på den omröstning som jag just nu har i övre högra hörnet, och inte en enda har kryssat i att utseendet är viktigt. Vilket egentligen är lite underligt, det finns så många kennlar som främst avlar för att få fram vackra hundar. Men det är kanske mycket förstagångs hundägare som väljer ras efter utseende.

Men jag tror ändå att det är mycket ögat som är med när vi väljer ras, för vi väljer ofta en ras som passar oss utseendemässigt och när det kommer till att välja i kullen så väljer man ofta den som passar som individ.

Om jag skulle beskriva Magne genom hans 2 hundar:

Syns - sticker ut i en grupp

Social

Högljudd

Snabb

Lättlärd

Temperamentsfull

O, ni som känner honom vet hur väl det stämmer in!

Men ibland blir det inte alltid helt rätt, som när en försiktig kvinna har fått tag i ett riktigt rivjärn till terrier tex.

Hur mycket ansvar har kennlarna eller uppfödarna att para ihop rätt ägare med rätt hund? Jag tycker att de har jättestort ansvar för att se till att rätt person får rätt individ. Jag tycker ibland att de också skall neka en person att köpa om de märker att detta inte blir bra. Men hur kan man då avgöra det? Tja, har man intensiva, envisa hundar som kräver en stark person som är konsekvent, så måste man klargöra att så är det. 

Det är också här jag blir lite tveksam till blandrasaveln – hur vet de som föder upp blandraser vad det blir för en individ? När man korsar lilla gulliga Vera med lika gulliga Bosse, och inte tänker på vilka raser som är i individerna.

Men det är inte bara blandrasuppfödarna som bör tänka efter utan det finns många så kallade seriösa kennlar som bara säljer hundar. De tänker inte på hur ägaren skall klara av hunden, har inte uppföljning, utbildning eller hjälp att erbjuda. Visst har ägaren ansvar, men det förutsätter att de får reda på vad de köper.

Ja Åsa du har så rätt - vilken hundras har inte med hur möten mellan hundar går. Jag håller helt med - ägaren, föraren, tränaren är den som skall ha lärt hunden att inte göra utfall.

Ja Camilla, jag håller också med - klart att man inte helt plötsligt skall lita på att man har lydnad på sin lösa hund när det inte fungerat tidigare. Eller som en sa till mig - jag tränar på att hon skall lyda när det finns andra hundar i närheten. Men hallå, du skall inte träna på min hund, svarade jag då - gå en kurs! Vi är inte försäksobjekt för det att vi har hundar som är någorlunda uppfostrade.

En annan sak är det om någon med hunden i koppel kommer fram och frågar om det gör något att de tränar nära - kontrollerade former, helt OK för min del. Men inte något utan att fgråga först - artighet! Och det är just det respekt och artighet som jag tror gör att ett hundmöte fungerar eller inte fungerar. En hund som har blivit lärd att visa respekt för andra hundar, och som inte tror att alla andra hundar utgör ett hot, de klarar av bra hundmöten.

Men till roligare saker - jag har varit i Stockholm i 2 dagar på möte. Vi har diskuterat allt möjligt skoj. Vi har ätit på en libanesisk restaurang och haft lite teambildning. Kul!

Nu på tåget hem, så längtar jag så oerhört mycket efter min familj! Min underbare man och min lika underbare son.

Jag skulle vilja vara nybörjare i något igen och börja att lära mig något nytt. Den där processen är så kul, när man förstår mer och mer och riktigt känner hur kul det är att bli bättre på något. Men vad skall man välja då? Någon som har ett förslag? Finns det någon ny kul, billig sak att prova? Ja inte menar jag hitta nyckel under täcket utan nyckel, eller långdistanslöpning. Men det kanske finns andra saker som man kan hitta på?

Vem var det föresten som sa: Krama varandra i trafiken?

Tänker på Camillas inlägg på sin blogg om vilka konstiga omkörningar och våghalsiga val vissa trafikanter gör. Camillas blogg kan ni läsa under länkar.

Jag länktar efter fredagsmys, ett glas vin och en go kram av mina pojkar. Hoppas att Magne har planerat något trevligt för kvällen! Men jag har fortfarande 2 timmar kvar på resan till Göteborg, och sedan skall jag vidare till Lerum... Magne, Jonas, suck vad långt borta ni är!

Jag har efterhand uppdagat att fler och fler stora hundar får problem med ouppfostrade småhundar.

Själv har jag fått ett par problem. Sussie tror inte att alla små hundar är hundar. Hon gör inget men stirrar intensivt och kryper närmare och närmare och slickar sig om munnen. Det rör sig främst om dvärgraser som för henne är ett mysterium. Värst är det om de bärs av matte/husse då måste det vara något fel på dem.

Alla våra hundar tycker däremot illa om de små ouppfostrade hundarna som de tvingas gå förbi. De som är stora skall uppföra sig, men många små som de går förbi skäller, morrar och gör utfall.

Jag tycker faktiskt att det är en större andel otrevliga småhundar än stora hundar. Jag tycker inte devisen: det gör inget de är ju små, håller längre. Se till att uppfostra även småhundar!

Jag vet till och med ett par stora hundar som har blivit riktigt rädda för småhundar för att de har blivit påflugna så många gånger. De drar i kopplet och vill åt andra hållet när de ser små hundar.

Visserligen ger inte en liten hund riktigt stora bitskador på en stor hund, men de kan göra riktigt stora skador på psyket även på en stor hund.

Vad händer sedan med en stor hund som är rädd för små hundar? En rädd hund attakerar ofta för att slippa bli attakerad. En stor hund som biter en liten =  risk för STORA skador.