Jag måste bara skriva ett inlägg om mina underbara valpköpare.

Roger och Cindy som klarade och vann lydnadsklass 1 för ett litet tag sedan. Han är jättebra på att träna hund!

Gotland!!! Vet inte om det är generellt för ön att man är bra på hund - men Roger är det i alla fall!

Här är en fin bild på en stolt husse och hans underbara lilla tik.

Sedan har vi Emelie och Flex, som inte hade en lätt start för Flex blev påhoppad av hanhundar inte bara en gång utan flera. Men denna kille har nu växt upp och är trygg, så trygg att han klarade lydnadsklass 1 på första försöket trotts att det låg en morrande stor hanhund bredvid på platsen.

Detta är snyggingen Flex. Kanske är det så att ölänningar skall det vara för Flex bor på Öland och tränas av ytterst viljestarka Emelie! Jag tror att de kommer att synas på fler tävlingar snart!

Nu har jag inte någon fin bild på nästa hund som varit ute och tävlat lydnad - men ni kan gå in och titta på hennes egen blogg: Camilla och Trolla. Trolla är stor och vacker, med glimten i ögat. Trolla vet precis vilket läge hon skall inta när hon ser mamma Sussie - lågt lågt så händer inget, tala om respekt!Camilla har tränat och tävlat bort sina fasor. Ännu har inte förstapriset kommit, men när allt sitter och Camilla är samlad, så kommer det bli höga poäng! Jag är så stolt över att du utmanar dina små demoner Camilla!

Nästa hund och förare jag tänkte presentera är Leo och Anna-Karin:

Anna-Karin fick Leo som omplassering efter att jag fått veta att han inte hade det bra. Leo har dock inte visat några spår av sin dåliga behandling utan är bara så stark och trygg. Han bor på en gård med travhästar och går lungt under buken på Anna-Karins häst. Anna-Karin tränar och kommer med säkerhet att göra tävlingsbanorna osäkra för er andra innom kort.

Jag har heller inte något kort på nästa herre, Fox. Åsa och Fox tror jag är själsfränder, de är lugna när det inte händer något och så kul att ha att göra med när det är träning, tävling eller rajraj. Åsa min partyprinsessa hoppas du får det riktigt trevligt på din semester - du är värd den! Åsa och Fox - ja jävlar vilket team de är - kanske är det Stockholmsluften som gör er så målinriktade?

Den siste herren i kullen är Zolo, ytterligare en stockholmskis. Han var störst och hade mest temprament som liten. Nu är han bland de minsta och har förstått vilka regler som gäller för en liten kille med en äldre "bror" i familjen. Linnea är en jättebra hundtränare och Zolo får träna freestyle, agility, lydnad och säkert en massa mer. Linnea är en ytterst målinriktad sångfågel som kommer att komma långt med sin hundträning och tävling det är jag övertygad om!

Så har vi kommit till minstingen i kullen: Kira. Kira föddes först och var störst - lika stor som brorsan Zolo när de föddes. Men nu är hon klart minst, men låt inte det lura er - hon har skinn på näsan denna söta lilla röda blixt. Med matte Ida i spetsen så gör hon Norge osäkert. Jag tippar att hon kommer klara allt Ida vill tävla i med glans! Sedan kommer de säkert båda två göra så att en och annan kille suktar av längtan - vilka kalaspinglor ni är!

Jag är bara så stolt över er allihop!

I helgen som var så var Jonas och Lotis kvar i huset tillsammans med Gotlands Jurehnarna. Jag och Magne åkte tillsammans med Sussie och Fixa till Skåbu. Skåbu ligger 60 mil hemmifrån i Norska fjällen. 8 h i bil, ja varför gör man en sådan sak?

Jo det var enkelt: en agilityikon tillika vän till oss fylde 50 år. Petter Nordlien heter denne norske domare, fd landslagstränare och elitagilityförare. Ja så är han en bra - eller jag vet inte om bra är det rätta ordet - men instruktör. Petter är den vi gått för mest, han gör inte som många andra instruktörer - lär ut det egna handlingssättet. Det Petter gör är att han tittar på ekipaget och försöker förbättra dem efter de förutsättningar de har. En snabb förare med en långsam hund får andra råd än en snabb hund med en snabb förrare tex. Jag har alltid sagt att blir jag en lika bra instruktör som Petter så kommer jag vara nöjd med mig själv. Mitt föredöme!

På vägen upp körde vi genom ett ställe som hette Helvete - och där öppnade sig himlen och regnet bara forsade ner och på termometern hade det krupit ner till 12 grader - inte sommarvärme direkt. Och jag som trodde att Helvetet skulle vara varmt!

Vi kom upp till Petters stuga kl 8 på fredagskväll. Då fick vi kallskuret och vad vi än ville dricka. Tja Petter sa att han inte hade allt på bolagets lista - men det var inte mycket som saknades tror jag. Och vilket kallskuret - rökt kött i olika former, norsk rökt korv, äggröra och hemmagjord potatissallad. Vem som stått och gjort allt detta - Petter såklart! Inget var lämnat till slumpen. Han hade rest ett gigantiskt partytält - så vi kunde lungt sitta torra medan det regnade.

Det fanns vissa behvämligheter som - torrtoa, vatten att hämta i bäcken och gasol till att tända gasolspisen med. Sedan hade han solpanel för att man skulle kunna läsa lite i tolvvoltslamporna vid sängen. Och om det knep ett elaggregat som gick på bensin.

På lördagen hade Petter ordnat med en "tipspromenad" med stationer som innefattade fysiska övningar. Frågorna fick vi på papper och alla var om Norge - ja jisses hade jag vetat det hade jag pluggat! Inte mycket jag hade rätt på men 2 av 16 kanske inte så illa för en svensk tycker jag. Det var mest om Norsk geografi, sport eller film... Umm ja TP är mycket lättare!

Sedan skulle vi kasta ringar, bollar och frisbie. Vi fick extrapoäng om vi gick barfota över en färist som var strömförande. Färist - för att hålla djuren inne eller ute men så att bilar kan köra över. Jag gick barfota över med Sussie i famnen, elen som var 12 volt kändes som lite kittlingar i fotsulorna. Men jag tror att Sussie hade reagerat mycket mer om man tvingat henne att gå över - men det hade vi fått ordentliga avdrag för det hade Petter varit tydlig med.

Summerar vi sedan så gick vi i det yngsta laget jag och Magne och ett par till och vi vann. Vi fick mest poäng på det fysiska och utmaningen med färisten och hade bara 2 fel på frågorna. Vi vann någon skum flaska som vi inte öppnat än - eller rättare sagt varje par vann en flaska var. Skall tydligen vara som jäger fast starkare.

På kvällen var det grillning och medan vi var ute och gick hade vi uppehåll, men nu fick vi ha en backupplan för grillarna var fulla med vatten och det hällregnade. Men Petter hade naturligtvis en plan - han satte alla i arbete med att sätta en pressenning över grillarna och så ordnade han med råvarorna.

Jag tycker det var en smart lösning som han gjorde, han ställde fram lax och kött i alla former och massor med grönsaker, folie, marinader och kryddor. Så fick vi grilla som vi ville. Jag riktade in mig på den norska laxen och lamm.

Så norsk laxkotlett i folie med citron och vitlök - det bara smälte i munnen. Magne testade val, kalv och sommarkotlett. Vi la bakpotatis i glöden och den var så fin till mitt lamm sedan. Ja magen kändes nästan fyrkantig efter ett tag - och då såg det inte ens ut som vi hade börjat.

Detta var riktigt kul! Vi lärde känna några som vi redan träffat lite bättre och fick träffa några ur Petters släkt - ett riktigt gott gäng! Men jag tror inte att alla svenskar hade haft så lätt att följa med när de pratade för det var en del som hade lite svårare dialekt än de från Oslo.

Foto: HP

Idag har jag och Jonas varit på hans nya skola för första gången. Sedan kom det ingen buss så vi gick hem i regnvädret. Vi blev dygnsura och ställde oss i duschen när vi kom hem. Sedan blev det varm choklad och bullar - Shhh säg inget till Magne...

Vi hade jättetrevligt när vi gick de två kilometrarna hem, jag fick veta vad man gör på en gosedjursfest. Ja det är faktiskt så att gosedjur bara äter bullar på låssas - vilken tur för oss för då fick ju vi flera.

Nu har jag tänt en brasa och steker köttbullar, och där emellan ser jag till att hålla ställningarna på jobbet. Simultankapacitet är en bra sak.

Detta att ha en kamin i vardagsrumment en så här regnig dag är bara toppen!

Gudrun skriver att det blir inte bättre för att man pratar om det. Nja, det beror nog på vad det är. Jag tror ju att det ofta är så att det blir inte bättre för att man tjatar om det - som att inte gå inne med skor. Eller att plocka upp efter sig eller att ta bort tidningar från toaletten.

Jag funderar lite på att varför det upprepar sig de saker man irriterar sig på. Och jag vet ju att vissa saker gör Jonas bara för att få uppmärksamhet. Inte för att han inte vet hur han skall göra. Visst en del saker är obetänksamhet, men också för att få uppmärksamhet tror jag. Jag tror inte att man hela tiden glömmer tidningar på toa för att man glömmer att ta med dem ut. Utan jag tror det också är för att röra runt lite för att det skall hända något - testa gränser om du vill.

Jag tror nämligen att män faktiskt ibland är i trottsåldern precis som barn. För när allt är frid och fröjd och man är så där kär igen då flyter sådant utan att man behöver påpeka. Men jag tror faktiskt att handling är ofta bättre än att tjata. Tjatar du så får man ju bara den uppmärksamhet som de vill ha. Men sedan är det ju tonläge och ordval som gör att man når en effekt som är lite mer varaktig.

Men den som säger att förhållanden är lätt, ja där undrar jag hur de tänker. För slitningar blir det ju, tex när man jobbat mycket ett tag och man inte har krafter kvar för de hemma - det suger, men så är det ibland. Då är det lättare om man ser det hos den ena men man har krafter kvar själv, då stöttar man upp och det går smärtfritt. Men när båda är riktigt trötta, det är då man faktiskt riktigt går varandra på nerverna. Men när man vet att det är så så är det så mycket lättare - jag orkar inte kan du fixa det?

Och då är det så mycket bättre att prata och rakt säga - jag är så himla trött. Vad skall vi göra, hur skall vi göra, vad kan vänta tills vi fått vila ut?

I detta lilla kaos kan en lite kille komma upp och vilja ha uppmärksamhet och då måste man kunna säga - vi orkar inte nu. Men oj vad man känner sig som en dålig förälder när man faktiskt inte orkar!

Idag har jag målat färdigt min väggmålning i vardagsrummet. Så Pia nu är det dax att du kommer och tittar.

Jag skall även måla drakar i Jonas rum har jag lovat, men det tänkte jag göra imorgon

Jag har alltid haft en hemlig dröm om man skall knyta an till gårdagens blogginlägg om drömmar, så där helt osökt... Men drömmen är mer av konstnärlig art. Jag har nämligen alltid velat göra en väggmålning eller en takmålning. Jag tycker nämligen att sextinska kapellet och andra sådana storstilade målningar bara är så häftiga.

Jag har målat ganska mycket i min tid, allt från specialflaggor till riktiga målningar, men det var länge sedan nu. Jonas är väl inte den man skall skylla på, men faktum är att det är pauser i livet vid barn och sedan har liksom jobbet sugit ur massa kraft. Då orkar man inte hålla uppe alla intressen. Jag har ju ett tidskrävande intresse i agilityn också.

Men nu har jag i alla fall fullföljt en ungdomsdröm, det känns faktiskt jättehärligt. Att måla på en vägg precis som man vill. Tja ni kan ju gissa vilket tema det blev - ja ni som sett förlagan får inte gissa för ni vet ju. Men jag kanske skall ta och göra om det igen och välja ett tema som är häftigt. Vill gärna måla på taket i sovrummet till exempel - lite halvnakna vackra människor hade varit så fräckt. Vet inte om Magne tycker likadant har inte berättat det för honom än. Sedan kanske inte alla skall se det temat - men liksom bara en litet eget kapell, ja å vad fräckt!

Jag har funderat lite på vad vi funderar på när vi har dagdrömmar nu för tiden? Förr var det ju mycket om vita springare och rida bort i solnedgången som gällde, i alla fall om man skall tro på filmer och böcker. Jag undrar om det var sant? För om det är det så tror jag att en del kvinnor fortfarande dagdrömmer om det. Och om man tittar på pocketboksförsäljning så är det ju en del Barbara Cartland som säljer än och det kan ju inte bara vara gamla tanter som köper det väl?

Nu är ju Sex in the city filmen här och den är det många kvinnor som vill gå på, även om det till stor del handlar om fyra kvinnors vänskap och så vem de vill och inte vill tillbringa nätterna med. Samt då den som vill med nästan alla män. För Samantha är en fräck brud hon gör som hon vill och kommer undan med det mesta, lite som ”man” tycker att en framgångsrik man skall vara. Och det kanske är därför hon är populär (karaktären alltså) för att hon vågar. 

Är det så att det är just det som vi dagdrömmer om – att våga? Våga ta initiativet, våga att inte bara ha en partner, våga vara vacker, framgångsrik och klara av att bära upp det ena vackra plagget efter det andra. Jag tycker det är en vacker dröm att göra det man själv vill och vara lite egoistisk. För när man sedan har det man själv vill kan man inte vara för egoistisk för då blir det svårt att hålla kvar det som betyder mest. För vänner och partners stannar inte vid för mycket egoism. Men ändå för att inte utplåna sig själv så måste man vara och ta vara på sig själv.

Jag tittade på ett program som heter: Look beautiful naked. Här är det en del kvinnor som inte känner sig vackra, men som med lite vägledning och framförallt mer självförtroende blir vackra. För om man döljer allt, och gör allt för att inte synas för att man inte är nöjd med sig sjäv – då är man inte vacker. Att istället inse att – jaha barnen/barnet har ändrat tonårskroppen till att bli en mogen kvinnas – fint så här ser jag ut! Så byt kläder och älska den du är – då är du vacker!!! 

Så tillbaka till drömmarna är det kanske också kroppen som vi drömmer om - att den egna kroppen är vacker, mogen och att man själv är framgångsrik. Sedan på vilket sätt du är framgångsrik – det är upp till dig! Att tex vara hemma och uppfostra 4 barn, det är framgång! För då är man inte ”bara” hemmafru utan man uppfostrar fyra barn! Jag har fullt upp att uppfostra ett! Men det är så vanligt att man hör att en kvinna säger – jag är bara hemma med barnen. Bara – men hallå det är ett heltidsjobb!!! Att det inte är ett heltidsjobb jag vill ha – nä det är sant, men jag insåg snabbt att det inte var något jag var världsbäst på. Jag är lite för otålig för att leka och vara superpedagogisk hela tiden.

Men att drömma om barn och man och hus på landet det är nog ganska vanligt, men undrar hur många som skulle erkänna för omgivningen att de vill vara som Samantha i Sex and the City? I Sverige är det nog få och om man sa det i bekantskapskretsen så tror jag att man anses konstig, omoralisk och dessutom som ett hot mot kvinnorna som redan har män. För Samantha kan ju tänka sig en gift karl, och hur många kan erkänna att det är OK i Sverige utan att bli halshuggna och vips stå utan vänner (kvinnliga alltså)? Sedan att erkänna att man kan tänka sig trekanter??? Ja uja vad hade hänt då? Men hur är det då att erkänna att man gillar både tjejer och killar? Börjar det vara Ok? Kanske inte om man också erkänner att man vill göra som Samantha – för då är man ju helt plötsligt ett dubbelt hot – eller hur?

Jaha – undrar ni nu vad jag drömmer om? Om jag vill vara som Samantha – jag kanske törs erkänna något hemligt här i bloggen idag? Att jag har vilda drömmar om Camilla och Gudrun? Fast nä – det är mer Johannas grej. Att jag gillar trekanter –för trassligt, tänk att sedan säga nepp inget för mig till den ene för att hans inte passade som handsken? Nej det blir tyvärr inga snaskiga avslöjanden i bloggen idag. Att jag är lite ärelysten och gör karriär på jobbet är ju ingen nyhet och det har de flesta redan räknat ut. För att nå toppen så hade jag kanske behövt vara lite mer självisk – som Samantha. Men det kanske går att vara en trevlig och duktig kvinna? Fast man märker att det är på något vis lite enklare för män – och de är inte bara trevliga och duktiga. De skiter i vissa saker och satsar på det som syns… Jag skall försöka vara lite slarvig och synas lite – för hörs gör jag redan.

Imorgon är det jobb igen och i denna värmen är det nästan så att det är skönt. För åker jag in till jobbet kan jag räkna med 23 grader på kontoret. Det är skönt om man jämför med 33 i skuggan som det varit idag.

Men samtidigt tänker jag på igår när vi åkte och badade när det svalnat till 26 grader ute och det var lika varmt i vattnet som i luften - märklig känsla. Hundarna simmade som galningar. Sussie var helt inne i sitt och de andra två var efter henne hela tiden. Fixa var nog den som tog ut sig mest för hon stressade runt lite väl mycket, men hon lär sig säkert.

Jag kom och tänka på lite sköna saker man kan vara med om som att bli insmörjd med hudkräm över hela kroppen och masserad med långsamma svepande rörelser. Det är då ja just då som ens make blir ens sommarflört.

Jag har också en sak som någon tyckte att jag skulle prova - med honom tror jag det var, men än har jag inte gjort det. Om man skaffar gummilakan (hur man nu gör det?) lägger lakanen på sängen och sedan smörjer in sig med olja. Sedan skall man mysa i sängen (om det nu går?).

Att ta hundarna på en promenad i skogen och ha med en picknickkorg och naturligtvis en filt, kan också leda till flera mysiga minnen. För hittar man en glänta djupt in i skogen kan hundarna sköta sig själva medan man ägnar sig åt varandra - eller hur?

Mode går ju även i hårbeklädnad både uppe och nere. Just nu skall det enligt utsago av läkare (de ser ju sådant) vara högsta mode att vara totalt rakad i de nedre regionerna och detta gäller både män, kvinnor, flickor och pojkar. Men då funderar jag på hur sprider sig det modet? Pratar vi numera så öppet med varandra så att vi diskuterar hurdan frisyr vi har på snippor och snoppar? Eller är det så att det är annat som är modernt som att som förspel bli rakad av partnern? En sak är säker att om man klarar av att lita på ens partner så mycket - ja jisses det ni!

Nu är det slut för denna gång, men har ni någon sommarflört att berätta om så lägg in en kommentar - lite krydda på tillvaron är aldrig fel!

Får se om jag orkar mig ut idag när det är som varmast. Jag är inte bra på att klara värmen! Det var någon som blev så förskräckt över att jag aldrig varit på solsemester - men då hade jag ju börjat att ligga helt utslagen i 3 dagar innan jag hade kommit igång. Det tar sådan tid innan min kropp klarar värmen.

Hundarna de njuter dock i trädgården, de ligger under träden och njuter. Lotis har hittat sin favoritplats under en rododendron - en buske skall det ju vara men i vår förvildade trädgård är det ett träd. Vi har mycket att hugga ner och ansa, men det gör vi inte nu!

Vi har dock gjort en del med trädgården redan, det är kul att göra om. En del övervuxna rabatter har försvunnit - gräsklipparen har fått dra över det den kunnat.

Hundbad vill jag ha på schemat idag - får se om vi får till det kanske Trolla vill åka med?