Här sitter man då med ett tomt worddokument och funderar på vart det kommer att ta mig idag. Det känns faktist ganska ofta så att bloggtexten liksom har ett eget liv. Jag börjar skriva och har tänkt ut ett ämne, men så när jag sedan läser igenom texten så har det förvandlats och bytt riktning.

Det kanske är det undermedvetna som spökar.

Jag tittade på ett inslag på TV som fick mig att fundera över just det undermedvetna. Ett test hade gjorts på kvinnor som åt P-piller och kvinnor som inte gjorde det. De fick lukta på dofter från män och bestämma vilken som tilltalade dem. De kvinnor som åt P-piller valde till större del män som inte passade ihop med dem vad det gäller genuppsättning. Dvs skulle de försöka skaffa barn med dem så är det troligt att det skulle bli missfall eller inga barn alls. Detta förklarade forskarna med att P-piller skapar en form av gravidtillstånd hos kvinnan och då påverkas luktsinnet för att kvinnan inte behöver leta efter en partner som det hade blivit bra barn med.

Men tänk nu hur många kvinnor har träffat sin partner när de ätit p-piller? Och hur många har sedan försökt att skaffa barn med denna person. Om man sedan vänder på det hur många av de par som finns hade inte blivit om kvinnorna inte hade ätit p-piller? Då hade de kanske inte blivit kära i den partnern. Det var då jag började fundera på om jag åt p-piller när jag träffade Magne. Men nej, det gjorde jag inte. Jonas är ju också en frisk liten krabbat. Men de vänner jag har som haft svårt att skaffa barn, åt de p-piller? Inget jag kommer att fråga dem så där med en gång, men det får mig att fundera på hur kroppen och det undermedvetna egentligen fungerar.

Sedan när då homosexuella träffar sitt livs kärlek? Använder de också sitt luktsinne för att träffa sin partner? Sedan har de svårare att träffa rätt person för just generna för att skaffa barn är ju inte direkt det som skall matcha – eller det kanske är det som ändå gäller? För att hormonellt är den ena mer kvinna och den andre mer man?

Men det är mycket som skall matcha inte bara när man skall träffa en partner utan även när man skaffar vänner eller behåller dem. Undrar om luktsinnet får en att avstå eller att påbörja vänskap. Kan vi undermedvetet lukta oss till om någon är falsk?

Om man då skall titta på djur så tror jag att de använder lukten mycket när de accepterar en partner. Vi lägger oss i mycket vad det gäller hundavel, för att vi har åsikter om vad som är bra för dem eller oss. Men om det är en svår parning och att tiken inte verkar gilla hanen så tror jag faktiskt att vi skall låta bli. För jag tror att hundarna ofta talar om innan att det här inte blir bra, medan vi har investerat så mycket tid och pengar i det hela att vi genomför i alla fall. Men hade vi litat lite mer på djuren så kanske vi hade undvikit en del sorger.

Precis så kanske vi skall lita på våra egna instinkter? Ja detta blir bra, för jag gillar honnom/henne. Men oj vad jag skulle vilja veta lite mer om hur en man egentligen luktar för mitt undermedvetna!

Men kanske det även är här vi skall lita på våra hundar - de som de gillar kanske passar oss? Kanske skall låta hunden testa nästa gång jag vill skaffa nya vänner.

Ja nu skall Magne iväg och döma i Frövi i helgen.

Jag och Jonas och hundarna stannar hemma. Jag vet inte om Magne vill vara ensam eller ej men jag saknar honom redan och han åker först imorgon.

Magne gillar att döma och han gillar att testa nya banor. De som han skall använda har jag sett och jag kan berätta att de är lite småkluriga. Det finns massor av ställen där själva svårigheten är att hålla hunden på rätt linje. För kommer hunden utanför - så oj vad svårt det blir till nästa hinder.

Så om ni ser Magne smyga runt med några unga tjejer, så säg till. Eller om Johanna smyger iväg in till Camilla och Gudrun också för den delen, för jag tror att Johanna dyker upp på denna tävlingen. Hon har pockat på uppmärksamhet nu det sista, och efter vad hon har hört skall Camilla vara där. Då är ju inte Gudrun långt efter.

Johanna hon har haft semester i sommar, hon har varit på rivieran. Hon provade flera vita klänningar för hon anser att de matchar hennes solbränna. Hon har talat om flera vackra kvinnor och skriver brev till flera på en gång. Ja hon är lite rastlös. Jag trodde att Johanna hade träffat sin drömmtjej när hon träffade Pia. Men inte Pia var visst lite för vulgär i hennes smak, så hon fortsätter att drömma om Camilla, och så varvar hon det med Gudrun... Jaja var skall detta sluta.

Så varning Team Brundin - ni kanske får besök i husbilen i helgen!

Önskad och älskad

Utanför fönstret strilar regnet sakta ner,

Säg att du det också ser.

Ser droppen som är mjuk och varm,

Titta utan någon harm.

Jag vill ta dig på en upptäcktsfärd,

Över stock och över sten så att du bli lärd.

Att regn får dig varm och trygg,

Låt det strila över din rygg.

Känn hur vinden tar tag i håret,

Och gör krumbukter vid låret.

Det är så skönt att sakta här gå,

Ingen behöver prata då.

Vi kan bara på varandra blicka,

Så känner jag mig som en liten flicka.

Orden i min hals stockas,

Känslor till beröring lockas.

Jag tar din hand i min,

Känner att jag är bara din.

Utan dig är jag inte hel,

Nej det skulle kännas helt fel.

I bussen från jobbet så åkte jag förbi 2 golfbanor och där gick en mängd entusiaster runt och slog på en liten vit boll i regnvädret. Jag kom på mig att tänka att de är inte kloka, varför gå runt där och bli blöta bara för att slå på en boll? Jag funderade vidare på att det inte kunde vara många av dem som kommer kunna satsa på att bli proffs så varför.

Sedan en liten stund efter det så satt jag och funderade på att jag ville gå ut och lägga spår för hundarna, och tänkte att ja men det hade varit skönt att göra innan det blir mörkt trotts regnet.

Det var då i det ögonblicket jag insåg att det är ju exakt samma sak som detta med golfandet. Jag har inte stora chanser att bli välbetalt proffs med mina kunskaper inom hund och hundträning, men ut med min hobby går jag oavsett väder.

Jag tror att det är många människor som anser att både vi och andra träningsidioter är konstiga och det tror jag att de tycker oavsett vad man då tränar. men kommer det till kritan så är det nog så att vi alla har något som vi trottsar ur och skur för. Det kanske är bilar, fartyg, flygplan, tåg, golf, fotboll, hundar eller hästar. För jag har nog inte träffat någon som inte har något intresse alls.

Men jag tror att det är så vi skall vara, vi är intensiva och mycket olika och det är det som gör oss männislor så intressanta. det är många jag inte förstår för att jag inte reagerar på samma sätt, men genom att hitta ett genomsammt intresse så vips så har man en gemensam grund att stå på och kan lättare lära känna varandra.

Jag och Sussie är konvalecenter idag. Hon har ont i musklerna på ryggen och jag i nacken.

Umm, jag har masserat Sussie, och själv har jag fått massage av Magne. Men det verkar inte släppa. Det gör så pass ont att jag blir yr i huvudet och jag gör vissa rörelser.

Usch!

Just nu har jag tagit helg!

Jag har hämtat Jonas från fritis och det var sista dagen med obekväma tider, nästa vecka kommer han att gå full tid.

Jag har gjort en gryta idag. Jag tror att Kajsa Varg hade blivit stolt över mig. Man tager vad man haver. Igår upptäckte vi att köttbitarna vi stekte passade bättre i en en gryta, så med de bitarna som var kvar i frysen har jag i dag skapat en finfin gryta.

Så efter att bitarna tinat så tärnade och stekte jag dem i en järngryta. Jag hackade lök, vitlök, morötter och tomater och kastade i grytan. Sedan hittade jag lite fler frysta grönsaker som åkte i och så på slutet en aubergin som inte skulle vara så fin imorgon som idag. Så i med krossade tomater och så hittade jag lite vitlöksost i kylen och stoppade i det med. Sedan kryddade jag med två buljongtärningar, chilli, curry, cayennepeppar och salt.

Efter att jag låtit det puttra ett tag så smakade jag - oj det var krämigt och gott!

Så nu väntar jag bara på att riset skall koka klart så serveras det mat i det Aldenska härresätet!

Jag har många gånger hört: tänk om den duktiga hunden hade haft en bättre förare eller tänk om den duktiga föraren kunde fått en riktigt bra hund. Umm ja jag har funderat mycket på just detta.

En duktig hund är ju duktig just på grund av sin tränare/förare, de lär ju inte av sig själv. Sedan finns det många många förare som har svårt att klara pressen på tävling. Att klara pressen på tävling är svårt. Jag vet. Jag har en duktig hund och tillsammans har vi kommit långt, men att få till det lilla extra så att man tar cert och får sm-nollor - ja det är inte lätt. Man måste våga förlora för att vinna. Måste kunna ta smällen att det inte alltid går jättebra. Sedan när det blir 5 fel och bästa tiden många många gånger, det är då det börjar bli jättesvårt att klara pressen från sig själv. Jag vet - jag har varit där. Jag har nästan inte tävlat Sussie det sista året, för jag blev så förbaskat trött på att aldrig ha marginalerna på min sida.

Hur vänder man då ett sådan svacka? Jo - träning. För att lyckas på träning gör att man inser att det går - vi kan, vi kommer att klara det! Så träning gör föraren och hunden till ett team. Men sedan måste det till mental träning för att det skall sitta på tävling!

De duktiga förarna då som drar upp halvmessyrer till hundar till höga höjder - finns de? Japp! Det finns rädda hundar, osäkra hundar och hundar som inte har speciellt mycket lust att träna och tävla. Det finns många duktiga förare som genom sin uppfinningsrikedom och målmedvetna träning - tar dessa hundar långt långt! Men vad skulle hända om en sådan förare fick en riktigt bra hund som inte är rädd, osäker och som har föremålsintresse och vilja att jobba? Antingen skulle det gå åt h-vete, har sett det! Då kan föraren koncentrera sig så mycket på att ha fart med den nya hunden efter erfarenheterna med den gamla långsamma, så att den nya bra hunden blir superstressad. Men om det är en riktigt bra förare så ser de individen och anpassar träningen efter den, då blir det bra riktigt bra!

Ni som läste gårdagens inlägg om mina underbara valpköpare, läste också att jag berömde Camilla som utmanar sig själv. Att utmana sig själv och göra saker som man tycker är läskigt och att det är på gränsen till vad man anser att man klarar anser jag är väl värt att berömma.

Jag läste en barnbok för Jonas om den saken. Det handlade om unga älvor som skulle visa sig modiga för att få sina första vingar. Den ena efter den andra unga älvan visade upp det ena våghalsiga tricket efter det andra för älvdrottningen. Så fanns det en liten försiktig älva som inte vågade klättra i träd eller simma på öppet vatten. Så en dag så var det ett litet kryp som kämpade för att inte drunkna ute i vattnet och den lilla älvan såg det och ropade på hjälp, men ingen hörde henne för de var upptagna med sina trick. Så hon kastade sig ut i vattnet och drog upp det lilla krypet, fast hon egentligen var jätterädd. När hon och krypet kom i land så stod älvdrottningen där och tittade. På kvällen skulle ett par nya vingar delas ut - det var den lilla försiktiga älvan som fick dem. För hon hade trottsat sina egna rädslor för att rädda någon annan.

Så tänk på det ni som är ute och tävlar, de som vågar sig ut trotts att de har prestationsångest och andra fasor - de är verkligt modiga! Så att utmana sig själv och göra det som är obehagligt tycker jag är väl värt att berömma. Ja det förringar inte en bra prestation och en vinst, men att gå ut och försöka att trotsa sin rädsla kan många gånger vara minst lika mycket värt eller till och med mer!