Jag vaknade nyss, har bara varit på toa så sätter jag mig här.

Jag funderar på att strejka idag, inte packa upp en endaste kartong. Jag har så ont i kroppen nämligen.

Skulle vara skönt att bara åka och bada eller att göra något kul istället! men det är som om de oupppackade kartongerna ropar på mig. För tillbaka från toa så flyttade jag naturiligtvis in en i köket där innehållet skall in i skåp och lådor.

Jag tror inte att jag kan hålla mig från att packa upp något idag fastän min kropp känns som om den vore överkörd av en lastbil just nu. Jag viste faktiskt inte att man kunde ha ont på så många ställen samtidigt.

Ja det är åldern skulle säkert någon säga - men även Magnes yngste bror hade ont överallt när han åkte hem igår. Han jobbade bra och var bra på att dricka öl.

Men det kanske är så att kroppen börjar att säga ifrån nu, och jag som nu har jobbat med att renovera eller flytta i 3 veckor i sträck börjar vara rejält mör.

Idag när det är vackert väder kanske man skall se till att göra något kul med Jonas. Han behöver också ha lite kul.

Men tillbaka till detta med åldern - varför skall kroppen säga ifrån? Satans svikarfasoner faktiskt! Jag vill kunne göra percis vad jag vill inte ha några begränsningar! Fast jag får väl se till att ta det lungt idag för att kunna sätta fart imorgon istället!

För det är ju viktigt att kunna njuta lite också som jag skrev för några dagar sedan.

Njuta av att man kan höra fåglarna. Njuta av naturen. Men det är vissa som inte vill kunna det - eller i alla fall inte att djuren skall njuta av deras trädgård. Vi gick förbi ett av grannhus sent på kvällen och hörde ett mystiskt surrande ljud. Magne trodde att det var en robotgräsklippare men vi såg inten trotts att vi tittade och tittade. Då kom kvinnan i huset ut och upplyste oss om att det var en rådjurskrämmare. Det surrade så pass högt att man inte hade kunnat njuta av naturen om man suttit ute. Men som sagt de var mer intresserade av att hålla naturen borta - eller djurlivet vill säga.

Jag tänker inte ha några prydliga ovärderliga rabatter på tomten, inte sådana som gör att jag vill hålla alla vilda djur borta i alla fall. Ja jag vet jag har hängnat in tomten, men det är för att hålla hundarna inne. Vilket visade sig fungera bara när de vill vara inne - Lotis tog sig en promenad igår och vi vet inte var hon stack ut. Men hon hoppade antagligen. Staketet är ju bara 1 m högt och det håller inte en Aussie inne som vill ut och det håller inte rådjur borta som vill in. Men symboliskt så håller det hundarna inne för de vet egentligen att de inte får. Bara gamla Lotis som tar sig en tur när hon vill - hon som borde veta bättre. Men den gamla gör precis som hon vill, och det borde jag också göra idag - bara det jag vill.

Fast det är nog så att det blir den yngste som bestämmer - Jonas. Att skaffa barn innebar att man inte alltid får göra det man vill utan det han vill. Men samtidigt när man ser att han har det skoj så mår jag så bra!

Nu har Leos röntgen resultat kommit in och han fick B höfter och OK armbågar, så nu väntar vi bara på att tikarna skall röntgas också. Det känns bra när över hälften är röntgade och har bra resultat!

Sitter här och tänker igenom vad vi nu har hunnit göra i huset:

Vi har kopplat in sommarvattnet, så att vi har en vattenkran vid verandan - perfekt att spola av hundarna med och vattna trädgården.

Vi har oljat hela verandan, utemöbler och entré trappan 2 ggr, 16 liter olja sög virket in. Det var riktigt grått så jag undrar om det någonsinn varit oljat.

Vi har satt upp staket runt halva tomten - 60 meter ungefär det tog många timmar!

Vi har målat vardagsrummets tak och väggar och alla mörka lister är nu vita.

Vi har målat köket och tagit bort medaljongtapeterna - och mörka lister är nu borttrollade.

Vi har flyttat kyl och frys till sidan, så på så sätt är köket nu mycket öppnare.

Vi har bytt från vita plastknoppar till handtag i köket.

Vi har satt upp två hyllor i köket så att micron är på en bra höjd och inte står på arbetsbänken.

Köket är nu tilläggskaklat så att det är samma kakel där kyl och frys var förut.

Vi har målat Jonas rum och alla lister som var mörka.

Vi har satt upp trådbackar i garderoberna och har börjat fylla dem.

Vi har satt upp en fläkt i vardagsrummet, och lampor där det behövdes.

Vi har sågat ner en massa grenar och röjt bort en hel del i rabatterna. Här har nämligen allt sly fått lov att växa och frodas.

Vi har flyttat hit möbler och skruvat ihop och upp dem.

Vi har slipat och lackat trappan en gång och skall göra det minst en gång till.

Kändes som jättemycket när jag räknade upp det och ändå är det mycket kvar.

Flytta hit alla möbler nu när Jonas rum är klara och sedan att bygga ett cykelskjul. Efter det tror jag att vi måste ta semester och njuta lite. Även om man känner sig supernöjd med att ha gjort allt så känns det inte riktigt som semester just nu.

Vi tänkte hinna träna lite för vi skall tävla i sommar också inte bara slita med huset.

Det roligaste är dock att såga ner träd tycker jag. Syns så tydligt att man gjort något. Vill också plantera så att man får ett träd att följa. Magne vill plantera ett äppleträd och det tycker jag är en jättebra idé.

Hum detta att såga ner träd som jag gillar undrar om det har någon psykologisk betydelse - bort med det gamla? Och då symbolen in med det nya genom att plantera ett nytt? Ja kanske det - jag skall kanske sadla om och bli psykolog? Kunde kanske vara skoj?

Undrar när The Lilac Godess hittar hit? Och Party Princessan? Johanna saknar dem! Vill ha någon att dricka och slänga käft med. Även om hon har hittat en som vi kallar Pia, hon som nästan sänkte Johanna i att dricka för några veckor sedan. Pia och Johanna gick på stan och höll varandra i handen för ett tag sedan. Och de är 40 + - haha det var många som höjde på ögonbrynen när de två kom gående! Undrar varför; får man inte som 40+ hålla handen när man innehar samma kön? Ja vi är nog inte riktigt så fördomsfria som vi utger oss för att vara i Sverige!

Jonas vill ha hit en pool - och ja varför inte, också en bra idé. Johanna och Pia har redan sagt att de skall bada näck i den på kvällen den kommer hit. Tja - varför inte, jag tror inte ens att grannarna här kan se det.

I måndags kom Arne som är Magnes bror. Han hjälper till med allt möjligt. De har tagit ner tapeten i Jonas rum och spacklat och slipat och nu målar de rummen blå. Rummen är rätt han får 2 st. Ett sovrum och ett lekrum.

Jag tycker det är jätteskönt att Arne är här då kan jag pyssla med annat. Igår ägnade jag hela dagen att skruva upp trådbackar i alla gardrober - fy vilket jobb det var. Men det blir bra! Nu kommer vi att få plats med våra kläder.

Ja jag har inte så mycket roligt att skriva denna gång - eller kanske?

I måndags hade vi besök av en het singel 40+, och Arne är ju också singel! Men nepp tydlig svalka var det.

Men denna brunett är en het singel, frågan är om hon får vara singel så länge till? Hon har redan fått flera anbud, men just nu har hon bara skoj.

Så vet ni någon helt singel kille runt 40 i Göteborgstrakten så kan jag förmedla kontakten.

Vi har fått hjälp tidigare, en söt tjej var här och hjälpte till att måla listerna i köket. Hon är jätte välkomen tillbaka - inte för att måla utan bara för att slappa och ha det bra.

Jag har lite att göra idag - stoppa in kläder i gardroberna. Och så är det så fint väder, jag kan ju fixa i trädgården istället. Hum, ja kanske.

Jag går och väntar på att Leo skall få in röntgen resultaten i SKK-hunddata, men det är världsutställning denna veckan så vi får säkert vänta tills de är klara... Inte kul när man väntar på ett resultat!

Just nu börjar det lukta omelett här, jag har stoppat in en omelett i ugnen, skinka, ost och tomat blev det. Umm luktar så gott!!!

Detta medan Magne och Arne målar Jonas rum som bäst - och jag tar en stunds paus och skriver här. Hum ja jag tar igen det sedan.

Nu vill vi gärna ha besök! Ni är välkoma arbetsglada som arbetsskygga! Verandan är stor och många sittplatser har vi och inhägnad tomt för de som vågar ha hundarna tillsammans med våra!

Nu har jag tittat lite på ämnet och det är mycket intressant.

Prestationsångest sägs uppkomma på grund av egna krav men framför allt rädsla för att inte leva upp till andras förväntningar.

Det hjälper inte att vara riktigt väl förberedd utan en hög kravbild leder ofta till prestationer långt under ens förmåga.

Det som ibland hjälper är att ha ett matra att upprepa om och om igen: Jag är en vinnare tex, men bara om man klarar att slå hål på sin misstro mot sig själv och börja tro på mantrat. Det är ju så att vi föds utan problem, problemen som vi får beror på händelser och krav som vi får från oss själva, familjen och omgivningen. Så vi är i grunden possitiva och behöver "bara" bryta den negativa bild som vi har skapat av oss själva.

Att fly från probemet är ju ingen lösning utan har vi ett problem som vi undviker så flyttar vi endast problemet. Dessutom är det så att vi inte utvecklas vidare om vi inte utsätter oss för det som vi har problem med.

Vi växer ju upp med familjens och omgivningens förväntningar på oss, och därmed känner vi oss skyldiga att infria dem. Det leder till misstolkningen att det vi presterar avgör hur betydelsefulla vi är som människor.

Detta innebär att det går att bryta denna onda cirkeln först när vi vågar blicka innåt. Och ifrågasätter vad det är vi är rädd för, vad är det jobbigaste som kan hända? Om vi hittar det som vi är rädda för så hittar vi kärnan till problemet. Ofta är det som vi är rädda för förknippat med rädsla för att familjen/omgivningen inte kommer gilla/älska oss lika mycket om vi inte klarar uppgiften. Vi måste då ifrågasätta varför? Varför är det så jobbigt, vad gör det? Är du inte välkommen hem då? Kommer någon att reta dig? Tänk igenom det riktigt ordentligt och diskutera det gärna med någon som känner dig väl.

Rädslan för att misslyckas är ju inte skadlig utan tvärt om! Om du kommer över den kommer du komma ut som en starkare människa. Sedan kommer det säkert göra sig påminnd då och då, men vad gör det? Ta tag i det och stärk dig själv!

Sedan att vara nervös på en rimlig nivå är bra för sinnena skärps och vi är mer allerta och reagerar som vi skall. Nerverna hjälper oss att förbereda oss för uppgiften som vi skall göra.

Ja prestationsångest är en ganska svår sak, att vara så nervös och lägga så mycket tryck på sig själv att man mår dåligt.

Det finns andningstekniker: att andas i en fyrkant för att få ett lugnare sinne.

Att lyssna på musik för att finna den sinnesro man behöver.

Men framför allt tror jag att man måste hitta sin metod - att utsätta sig för det om och om igen så att man hinner prova in det som fungerar för sig själv.

Men jag skulle gärna vilja veta hur gör ni?

Vad är er procedur innan en tävling?

Det finns nämligen de som slutar tävla för att de mår så dåligt att de påverkar sin hund vid tävling. Påverkar den så mycket att den springer långsamt och beter sig underligt i jämförelse med på träning. När det är så behöver man ju hjälp och jag tänkte att om jag samlar på mig några bra metoder så kanske i alla fall någon blir hjälpt.

Nu har jag haft dåligt samvete för att jag inte har skrivit någrt här på länge.

Jag har inte kommenterat Gudruns blogginlägg om orgasmer - slappna av istället för att fäkta med armarna. Såja såja inte kommer jag att gå in på hur ni skall få bra orgasmer, det hänvisar jag till sexologer och andra som vågar sig på ämnet. Men det jag vill säga är - alla skall nog inte slappna av -vissa muskler skall inte vara slappa! För då händer ingenting, inget alls folket - tråkigt men sannt. Annat är det kanske för Gudrun och Camilla, men om en snippa fungerer som en snopp så borde något vara spännt - borde det inte så säg?

Sedan kan jag inte låta bli att le när jag läser Gudruns senaste blogginlägg - där hon jämför domarnas situation med att hon som lektor i tyska inte skulle få tala tyska på fritiden utan eftersom utbildningen är betald av staten så är det bara på jobbet som hon får tala tyska. Jättekul faktiskt!

Men det finns fler liknelser - instruktörer som är utbildade innom SBK som håller kurser för andra organisationer. De tar dessutom bra betalt - inte så konstigt för innom SBK förväntas de inte få betalt för sin tid. Men det finns många exempel på instruktörer som sitter/suttit högt upp innom SBK som gör/gjort så. Inte har de fått några reprimander.

Men det är sagt som så att domarna som har en fjuttigt bidrag skall inte få döma var som hellst enligt etiska reglerna.

Jag undrar hur länge SBK har kvar några instruktörer och domare? Så fort det finns ett bra alternativ så tror jag att SBK får ändra sig rejält eller så utarmas de som organisation.

Oj nu blev det ett mycket allvarligt blogginlägg, fast solen skiner för första gången idag och vi skall åka till vårt nya hus och måla färdigt de sista listerna i köket.

Sedan får vi se hur mycket vi kan roa oss när vi börjar betala lån och amorteringar. Men samtidigt vad skönt det är att ha något eget där man inte behöver oroa sig för grannarna så som vi gjort.

Ja lycka är något som är mycket värt - sitta på uteplatsen och kunna höra fåglarna. Se Jonas klättra i träd och bygga"rymdskepp" - se att han tar cykeln och tar ett varv. Se hundarna ligga under en buske och njuta.

Livet är BRA!

Nu har 3 av hanarna i Sussies senaste kull röntgats.

Fox, Zolo och Flex har resultatet A höfter!

Det är så skönt!

I första kullen fick de resultaten: 7 st A höfter 1 st B höfter.

Tack Crofter Holding's Downtown Suzie för friska fina barn!

Vi får se om det blir en kull till i vinter.

Jag känner att det är en bra hund som får mycket bra valpar och där linjerna inte är överrepresenterade i Sverige, så om bara MH är Ok också så blir det nog en sista kull på Sussie.

Sussie min vackra, vilda, underbara kompanjon.