Igår kommenterade Carina att jag glömde att prata om small hundar som också har problem med tex gungan och höga hopphinder för att de är små.

Jag skriver naturligtvis om det jag ser, i och med att inte en endaste smallhund har tränats upp av oss så skriver jag automatiskt om det jag ser mest - largehundar. Jag tävlar med largehundar, jag tränar 3 largehundar och då är ju frågan om jag bryr mig om hur läget är för small och medium?

Det är många som har largehundar som inte ens ser åt de små, för i deras värld är det inte värda att ödsla tid på. Men hur kan det vara i det Aldenska resisenset? Diskuterar vi någonsinn problem och lösningar för små hundar? Anser vi att det är värt att slösa tid på dem?

För mig är en Aussie en perfekt hund, lagom stor har arbetslust, vaktinstinkt och är en jäkligt bra kamrat. Som det känns nu så kan jag inte tänka mig en annan ras. Är till och med så biten att vi föder upp dem och är mycket stolt över de valpar som nu är unghundar.

Jonas vill ha en hund och om det blir så kommer han inte att få en stor hund utan han kommer att få dras med en liten, av någon ras som inte är bestämt än. Men från det till att tycka att det är värt att skaffa en själv och lägga tid på träning och uppfostran det är långt.

För mig finns bara en ras och bara en storlek, som det är nu. När det kommer till att träna andra så är det en helt annan sak. Där lägger vi utsatt tid på de som lagt tid och pengar på att gå kurs. Vi ser på ekipage inte ras. För även om jag i förra inlägget skrev att vissa raser hade mått bra av att gå i en lägre klass, så är det en generell iaktagelse, det finns alltid individuella undantag.

För jag säger som Gudrun en gång skrev har de fyra ben och svans så kan de springa! Nu kanske jag vill revidera detta med svansen då det ofta är så att Aussie saknar svans. Men en hund med fyra ben, kan springa och hoppa och har man tränat bra och fått upp motivationen för träning på hunden så skall i min värld alla klara att springa agility med bra fart och utan några tidsfel.

Men detta med motivationen kräver en medveten träning från det att man får hem valpen. Träning på att göra saker med föraren och att vilja göra saker snabbt och sedan även att klara att göra saker självständigt, för en hund med självförtroende är snabbare än de utan. Dessutom är det oftare de hundar som inte har bra självförtroende som attakerar andra hundar eller människor, för att de vill skrämma iväg dem.

Nu tror jag att ni har räknat ut min inställning om små hundar - eller?

Jag har inga problem med små hundar och det är många olika individer jag gillar, men att sedan välja en ras som passar i vårt hushåll? Ja det är svårare, Aussie är stora hundar med massa instinkter och fel liten hund klarar inte den intensiva flock som vi redan har.

Sedan att ödsla tid eller inte på små hundar? Tja, jag skriver mest om det jag ser. Jag vet att det finns små lätta hundar som har svårt med tung gunga. Men ofta beror det mer på att de inte springer upp på gungan med hög fart, för med hjälp av farten så trycks gungan ner fortare. Jag har inget medlidande med en liten hund som inte har motivation och fart, detta för att jag då tycker att de är dåligt grundtränade. En träning som jag tycker börjar från dag 1. Men undantag finns säkert, när jag ser en liten snabb 3 kg pappis ha problem med gungan trotts riktigt hög fart, då skall jag skriva om det.

Jag har en liten fundering - storlekarna på hundarna, kontra raser och förmågan att hoppa med flyt över hindren kontra de storlekslasser vi har.

Ja, jag funderar inte för egen del, mina hundar klarar höjderna på grund av sin fysik. Men Lotis som är 48 cm hög hoppar nästan alltid på 65 cm hinder. Det gör att hon hoppar på hinder som är 35 % över hennes egen höjd. Rättvist eller ej? Tja hon är i samma klass som stora BC, tervar och liknande hundar. Men hon hade ju inga problem så varför tar jag upp det? Hon hoppar ju lätt över vårt staket som ligger på 1 m, och tar sig en promenad. Det har hon gjort 2 ggr. Så det kanske är dax att komma till saken och inte bara skapa utfyllnadstext? Men se det kanske finns en liten poäng även här och då återkommer jag med det.

Jo det finns andra hundar som inte har lika lätt att hoppa hinderhöjden 65, det fins de som ligger på gränsen de är runt 43 cm, men det finns också de som ligger närmare 50 som har klara svårigheter med hinderhöjden. Vi märker det på vissa raser speciellt, de är korta i ryggen så de får inget flyt över hindren. De taxerar, tar småhopp framför hindren innan de tar sats för att nästan göra ett fyrfora hopp över hindret. Denna olämpliga hinderteknik, gör att de inte tycker att det går lätt som en plätt och inte går det fort heller. På träning brukar vi då sänka hindren för att hunden skall få känna glädje och springa av sig. Oj vad en del tycker att det är olämpligt, för då lär de sig inte att hoppa rätt höjd. Men vår idé är att hunden först tycker att det är kul och börja få fart, så får man träna fysik vid sidan om och sedan när det går avsevärt fortare så börjar man ta något enstaka högt hinder. Men att man för dessa hundar alltid ser till att de mycket ofta får rusa av sig på låg höjd. och känna att det är lätt och går snabbt.

Men hur var det nu med Lotis 48 cm kontra 65 cm hopphöjd? Ja det som ofta händer för henne är att hon river med svansen i svängar. Tja ofta är väl att ta i men så pass mycket att det är irriterande. Är det så att man använder 55 eller 60 cm så river hon inte alls lika mycket vilket gör att vi konstaterar att det endå är en ansrängning att hela tiden hoppa högt för vår lilla princessa. Men är det då så att de som är högre än Lotis har en fördel, ja helt klart. Men det är också så att om det är väldigt lågt så går det fortare och då river hunden lättare.

Jag tycker att domarna borde få mandat att inte bara titta på hundens höjd utan även på deras hoppförmåga. För det är många ´raser som passat mycket bättre i medium, för att de då mår bättre av att hoppa lägre så att de slipper använda en så ansträngande hoppteknik. Tja visst till viss del går det att träna bort dålig hoppteknik, men de hundar som är för fyrkantiga har svårare att få flyt över huindren. Jag kan ta ett exempel: Softcoated Weaten Terrier. Hur många av den rasen har ni sett som inte taxerar framför varje hinder? Hade de fått gå i medium (de som idag är Large) så hade vi nog sett en hel del snabbare och gladere hundar av den rasen. Men det finns naturligtvis fler raser som inte mår bra av att hamna i Large.

Finns det då några som skulle vilja vara i Large om man fått välja? Ja det tror jag, de som inte har en nackdel av att vara där. De som endå går tillräckligt fort för att ta placeringar tex.

Jag hoppas i alla fall att domarna får göra lite andra bedömningar i framtiden så att det gäller att vara human och sätta hunden i rätt storlek beroende på dess förmåga.

Idag har Kira, Trolla och Flex gjort MH.

 De har gjort riktigt bra test alla tre!

Lite olika reakrioner blev det:

Kira gick först ut, hon började fint med att vara social och trevlig mot testledaren, tyckte att hanteringen var trevlig och pussade lite på testledaren. Hon kampade fint. Sedan var det lilla jakten och Kira stack ut i full fart och tittade på trasan, sedan sprang hon en gång till och denna gången tog hon tag i trasan och bet. Därefter kom aktiviteten, där Kira tyckte att det var ganska tråkigt att stå där i 3 minuter så hon vandrade runt mycket och åt gräs och kissade och grejade.Nästa moment var avståndsleken, Kira höll koll på figuranten hela tiden och när Ida släppte sprang hon ut och tittade men hon tog inte kontakt och lekte med figgen.Nu var det dags för dumpen (overallen som flyger upp) och Kira gick i lugn och ro, och när Dumpen flög upp så blev hon ganska rädd och flög iväg men kom tillbaka snabbt och efter att hon kollat av dumpen med hjälp av Ida så fanns ingen kvarvarande rädsla alls, men lite intresserad var hon av den blå fula overallen.Nästa moment var skramlet, de moment som Kira var klockren på. När det var slut gick Kira fram själv och kollade av. Inte heller här var rädd för skramlet efteråt utan traskade på, men var dock lite intresserad av att se på det.Så kom spökena, Kira skällde inte på dem, hon höll koll på den och höll sig framför Ida, men helt tyst. När det var klart så tog hon något ärevarv så att Ida fick gå fram till spökena innan Kira gick fram, men hon hälsade fint!Så kom skotten, Kira kampade och blev lite överraskad av ljudet, men fortsatta att kampa när Ida bjöd in till det. Hon klarade även de passiva skotten bra. Så 2:a på skott!

Nästa hund ut var Trolla.

Trolla, hälsade på testlederen på ett bra sätt, gick med fint. Men ville inte att han skulle ta på henne. Hon lekte fint med trasan, men ville inte riktigt kampa med testledren.På jakten så gick Trolla lite frammåt, men så stannade hon hos matte, för jaga får man inte!Aktiviteten. Trolla gnällde lite och gick runt och lugnade ner sig lite efter ett tag.På avståndsleken, Trolla höll koll på figuranten hela tiden och skällde lite och när Camilla släppte sprang hon ut och tittade men hon tog inte kontakt och lekte med figgen.Nu var det dags för dumpen när Dumpen flög upp så blev hon ganska rädd och skällde och efter att hon kollat av dumpen med hjälp av Camilla så fanns ingen kvarvarande rädsla alls, men lite intresserad var hon allt.Skramlet, Trolla hoppade bak lite och sedan fick Camilla sätta sig ner och prata med skramlet så kom Trolla. Men efteråt visade hon sin styrka, inte en uns av kvarvarande rädsla men däremot var hon lite nyfiken fortfarande.Nu kom vi till spökena och här visade Trolla att hon kan bli jättearg och att hon allt vill försvara matte! Hon höll stenkoll på båda spökena och stannade framför Camilla och skällde hela tiden! När Camilla släpte cirklade Trolla runt lite och Camilla fick gå fram till spökena och klä av huvan och då kollade Trolla av figgarna.Så till eldprovet skottet: Trolla kampade och kampade, och skotten brann av, ingen direkt reaktion! Inte heller i passivitet - 1:a på skott!

Nu var det äntligen dags för den store killen Flex.Han startade med att säga tjena på testledaren på ett bra sätt, han följde med fint, han accepterade handtering ända tills testledaren ville ta på hand onda fot. Han kampade som en furie!Nu kom jakten och Flex, jagar inte - så är det med det!Aktiviteten - där var han lugnare än de två tjejerna och nappade bara lite gräs.Därefter var det dags för Flex att vara med på avståndsleken: han följde figgen hela tiden och när den var klar och gömde sig stack han ut och när hon drog upp kamptrasan så satt han fast - figgen fick verkligen jobba, för den kamptrasan ville Flex ha med hem! När figgen var passiv tog han trasan med till Emelie och när figgen ropade igen kom han tillbaka och lekte igen - Så snyggt utfört!Nästa moment var dumpen, och Flex gick ut på promenad, så när overallen flög upp blev han jätterädd! Han flög iväg skällande, så för att han skulle avreagera så fick Emelie dra ner overallen och då var det bra. När sedan det var dax att passera overallen då var Flex inte lägre rädd!Skramlet var nästa - här blev Flex också lite överraskad, men han var fort framme och tittade, men jag tror inte beskrivaren såg det så, så Emelie fick gå fram och sätta händerna på plåten och då hoppade Flex upp på skramlet. Han hade inte någon rädsla kvar efter det!Så kom spökena, där höll Flex kolla på båda spökena hela tiden skällande och höll sig i huvudsak framför Emelie. När Emelie släppte kopplet gick inte Flex tog kontakt när Emelie tog av luvan på spökena.Det sista momentet var skott och Flex visade att han var något berörd för han ville inte leka lika intensivt efter skottet, men har klarade de passiva bra. Och när testledaren efter det kastade kamptrasan till honom så kampade han som förut.Flex fick 3 på skott.

Dessa 3 har gjort ett bra MH!

Jag hoppas att alla andra får plats snart, de har blivit bortlottade och löpt.

Idag så var det lite förlösande för en av de som går kurs för oss, hunden SPRANG! Oj, det hände dessutom varje gång! Ibland känns det bara så skönt när det säger klick för en hund och så har man hittat triggern. Vissa hundar är det dock mycket svårt att hitta den på. Men NU äntligen! Men då kommer naturligtvis lite nya problem, även om de är roligare, så kommer handlingssvårigheter. När det börjar gå mycket fortare måste matte vara mycket snabbare. Det är så kul när man ser glädjen hos hunden, för då kommer glädjen hos matte.

Det syntes också på hunden att denna gången var det jobbigare, hunden blev mentalt tröttare och hade mer åsikter om att inte andra skulle få springa. En bieffekt som man kan klara av när anledningen är att hunden VILL riktigt mycket.

Något annat som var kul idag var att se att när en av deltagarna klarade av övningen med en gång så växte hon och fick en sådan fin hållning - hon såg klart längre ut! Stolthet är bra!

Kul också att lilla T fick till lite tandvisning och att hon gillar att få lite intima stunder med andra människor, det bådar gott! Keep up the good work!

Jag har lite saker jag alltid velat skriva - små egna klyshor:

Lika vackert som en rosa moped med lila elefanter.

Den är lika sprättig som en schnausers svanshållning.

O ja du är precis lika ödmjuk som Madonna och lika mångordig som en norrlänning.

Men o ja jag håller med, den är lika vacker som Bert Karlsson är.

Men lilla vän klart att inte jag är dubbeltydig...

Men om man skall vara sarkastisk så är det lika bra att vara det ordentlig. För det är så tråkigt när man kommer med någåt dräpande underfundigt - och så fattar motparten det inte!

Inte för att att jag kan svara sådär dräpande i mitt jobb, måste vara mycket korrekt, tydlig och bestämd för annars går det inte som jag vill. Men till arbetskollegor går det ju. Eller till medtävlande - eller mottävlande beroende på hur man ser på det.

Har haft en del diskussioner om Border Collie med och om Border Collie ägare. Träffade på en som var helt övertygad om att alla som inte hade Border Collie var avundsjuka på de som hade den rasen. Hum, i så fall hade väl alla skaffat den rasen - så svårt är det ju inte att få tag i en. Men det som tydligen inte gick in att många var jättetrötta på BC-gängen som finns som är en liten klick för inbördes beundran, som går med hundarna lösa utan att ta hänsyn till andra. Det som också syns är att de som är nya som skaffar BC tar efter och också går med hunden lös, som då inte alls har kontroll.

Sedan är det flera av dessa hundar som inte är trevliga, som gör utfall mot andra eller som bara har en attityd som gör att de stör andra hundar. Bara för att en hund inte gör utfall med skall och morrningar, innebär inte att det är den andra hunden som börjar. Det är ofta man ser att det kommer en tyst hund som sykar andra hundar genom ett utstuderat dominant sätt - de liksom säger: kom skall jag klå upp dig med hela kropphållningen. De hundarna förorsakar bråk - och så får de andra hundarna skulden, vilket inte alls är rättvist. Det tråkiga är att det är många som har dessa tysta hundar som sykar andra som inte inser att de har en sådan hund - men min hund gör inte något, alla andra bara hoppar på honom/henne.

Men det är klart sedan finns det sådana hundar som helt klart är missförstådda. Tex alla som har en svanshållning som är svansen rakt upp över ryggen och pigga framåtlutade öron, för dem är det bäst att de har en personlighet som matchar kroppshållningen annars är det synd om dem.

Magne är iväg och jobbar lite trotts att han inte skall, men det var nått fel på jobbet så han skall bara dit och visa nått. Ja han är närmast oumbärlig - det är endå en härlig känsla.

Jag fick idag veta att det finns lite saker man inte får ha på sig på bröllop - rött tillexempel, det betyder att man har haft sex med en av brudparet. Intressant! Det var nämligen en som hade en röd kavaj på sig på ett bröllop i helgen. Kul, undrar vem han hade haft sex med, antagligen brudgummen då, för denne kille gillar män.

Men deta med ettikett är ju lite speciellt, vi har vissa regler i Sverige som inte andra länder har. Då undrar jag vad det kommer ifrån? Detta med rött på bröllop är ju kanske också för att man inte skall ta uppmärksamheten från bruden/brudgummen. En röd klänning sticker ju ut "litegrann", någon svartsjuk föredetta har kanske gjort just det - tagit rött för att överglänsa bruden.

Jag har inte haft problemet direkt, har inte varit på speciellt många bröllop mer än mitt eget. Och det var ganska informellt, jag bar inte vitt utan en grön klänning. Men vi är mer än nöjda med vårat. Jag tillhör inte dem som har drömt om ett stort kyrkbröllop, utan mer hade stora frågetecken om jag överhuvudtaget skulle gifta mig. Min mor sa ofta gift dig aldrig, då när det knakade mellan henne och gubben. Att säga sådant till sin dotter tycker jag är lika dumt som att pissa i motvind.

Det finns många saker man inte skall säga till sina barn, man skall inte berätta alla pinsamheter de gör eller gjort för andra. Inte heller skall man berätta om äktenskapets mer intima detaljer för tonårsdöttrarna. Att de kan räkna ut att föräldrarna är sexuellt aktiva är ju en annan sak. Inget jag tycker är pinsamt, men jag vill inte ha detaljerna!

Appråpå sådana detaljer, jag fick höra en liten sak. En vänninna fick följande fråga av sin mor: Tror du att din man kan göra någon ställning eller nått till mig och din far? Han är så tung och gör illa min onda arm när han vill till. Min vänninna var lite upprörd av detta, kan jag lova. Inget man vill fundera på. Samma vänninna fick följande upprörda samtal: Nu har läkaren skrivit ut viagra till honom, för han sa att han ville ha mer sex. Ja nu vill han ju hela tiden, vad skall jag göra nu?

Ja ni hör - sådant vill man inte prata om, vill inte veta!

Jag vet inte riktigt vad jag skulle ha gjort om det var min mor som velat ha en ställning? Det räcker att hon berättade att hon hade ont efter att ha haft sex när hon var förkyld, ville jag inte veta. Men jag tror att jag klämde till med att man kan använda glidmedel.

Magne fick sy 3 stygn och kom hem kl 1 inatt.

Han säger att hans hjärta och hjärna sitter i pekfingret just nu. Tror ni att tävlingen idag gick bra? Behöver inte svara på det va?

Jag sprang 7 lopp, sedan var jag helt slut och ville bara lägga mig ner och sova. Alla lopp gick nästan jättebra. Nästan är  min melodi käns det som.

Jaja, jag gillar klass 1 och till viss del klass 2, men klass 3 - jag tycker att banorna blir så knixiga då. Det blir inget flyt och det blir konstiga vinklar. Jag har en hund som hittar linjer och hinder själv - i klass tre är det ofta ett hinder snarare än ett hjälpmedel. När blev det så?

Jag tycker att man verkligen måste börja tänka på linjer och skaderisker. Eller finns det en kurs att gå för att lära sig handla en snabb hund så att man hittar bra linjer???

Nä jag tror att just sådana kurser är det ont om. Ser ni en säg till är ni snälla. När jag håller kurser så pratar jag om detta mycket - att hitta linjen att ge hunden linjen. Men jag har ännu inte varit på en kurs där en instruktör har hjälpt mig med samma sak.

Ja jag vet - jag som är erfaren borde veta själv och på många banor ser jag dem - men när man inte ens kan se banans linjer vad gör man då???

Jag går och vankar här hemma. För en stund sedan skickade jag iväg Magne till akuten. Han var ute och sågade lite grenar och slant och sågade sig i fingern. Det blödde rejält vilket är bra, men sågen var rostig så jag tyckte att han måste åka.

Men nu är det inte så kul, jag hoppas bara inte att de skickar hem honom, för får han infektion i det såret som var 2-3 cm och ordentligt djupt, ja då vet jag inte hur det går med hans finger. Men ursch vad otrevligt det är att gå hemma och vänta!