Om man märker att en kollega, vän eller bekant dricker för mycket så försöker ju de flesta att göra rätt sak och hjälpa den personen till ett bättre leverne. Personen fortsätter oftast att vara en i gemenskapen om det inte blir skandaler inblandade eller ohållbart på något annat sätt. Det är ju lite socialt accepterat att dricka lite lagon och om man slår klackarnma i taket lite för mycket så är det ju Ok bara det inte påverkar arbetet. Gör det sedan det så kommer det sociala nätverket att träda in på jobbet och hjälpen är nära. Det är ju så att man inte får titta bort i det läget.

Men om det är så att en person har dålig andedräkt eller lycktar svett ofta, vad händer då? Hur många vågar ta tag i det och säga till att här är en deo, eller ja det kan ju vara bra om du tar en halstablett för du luktar inte så gott. Jag tror det är väldigt få som gör det.

Men tänk vad de kan bli utfrysta på arbetsplatsen - ingen vill sitta mitt emot eller bredvid en som luktar illa. Om den personen då inte får reda på det så kommer ju de tro att de är föremål för mobbing.

Men vad är då farligast att säga till om: att någon behöver använda deo eller att de luktar sprit och det påverkar jobbet? Det borde ju vara lättare att säga till att någon luktar illa - eller hur? Men det är liksom för personligt att säga till någon att herregud du behöver munskölj.

Jag såg idag en scen som var intressant. En kvinna och två män stod utranför en restaurang och rökte. Kvinnan var lång, blond och vacker. Männen var i samma ålder och såg bra ut, den ena mannen såg bättre ut och var smalare än den andre. Det som hände var att alla tre var talade livligt om något och de skrattade mycket. Den smale mannen såg bara den andra mannen och han såg bara kvinnan. Så det såg ut att vara ett triangeldrama där den ena mannen limmade på den andra, men där han var intresserad av kvinnan. Dock stod kvinnan med benen i kors hela tiden – vilken signal sänder det i detta läge? Att hon inte var tillgänglig? Att hon frös eller att hon inte var på humör? Intressant var det dock, sedan klev alla tre in i en taxi och for iväg. Ja vad händer sedan?

 

Domare – får de somna?

 

På tävlingen i Varberg i söndags tror jag att flera domare var på väg in i en dvala när vissa ekipage var på planen. Maxtid är mycket bra att ha i vissa fall. Hade jag varit domare så hade jag somnat till och sedan vaknat till efter ett tag och undrat om detta ekipage var diskat eller om det precis startat. Jag vill inte vara elak men ibland undrar man varför en del åker på en officiell tävling. Men det kanske är en tävlingstrategi – att få hunden att gå så långsamt att domaren glömmer var han/hon har dömt? Nej, nu skall jag genast tala om något roligare.

Det var en hel del snabba large ekipage som hade problem på banorna också. Men det är roligt när det är full fart framåt FFF, finns en massa andra bokstavskombinationer som jag inte gillar, men FFF var bra! Jag fick äran att tävla Magnes nya Fixa och hon fick en sista pinnen i hoppklass1. Nu ligger vi lika hjärtat, du har tagit en för mig och jag en för dig – TACK!

 

Idag är jag på hotell Globe och skall jobba i huvudstaden imorgon.

 

Jag kände starkt att jag vill gå på en ishockeymatch här en dag. Idag när jag skulle äta i restaurangen var det fullbokat, för att det var match. Hum, jag vill också skrika och vifta och få en adrenalinkick. Skall se om vi inte kan ordna en tjejkväll i globen om ett tag. Men jag behövde bara vänta i 10 minuter innan jag fick ett bord och sedan fick jag en underbar fisk- och skaldjurssoppa. Soppa är underskattat och fisk och skaldjur äter man alldeles för lite.

 

Här kommer ett recept som jag testade i helgen:

Ingredienser 4 port

1 kg stora räkor med skal (ca 400 g skalade)
2 paprikor
100 g sockerärtor
2 vitlöksklyftor
1 msk smör
1 hönsbuljongtärning
2,5 dl kokosmjölk – grytbas med röd curry
2 dl lätt matlagningsyoghurt med vitlök och mynta
färsk koriander eller
persilja

Gör så här Skala räkorna. Kärna ur paprikorna och skär dem i bitar. Dela sockerärtorna på längden. Skala och hacka vitlöken. Fräs grönsakerna i smör i en wok eller stor stekpanna. Rör ihop smulad buljongtärning, kokosmjölk och matlagningsyoghurt. Låt räkorna fräsa med grönsakerna någon minut och häll på såsen. Låt allt koka upp. Strö över koriander. Servera med limeklyftor och jasminris.   

Läste i tidningen om en man som dog för att han övat lite själv. Han hade trätt en kondom fylld med lustgas över huvudet.

Detta fick mig att fundera över vilka böjelser som man skulle träffa på om vi hade gjort en undersökning på en stor arbetsplats till exempel.

Sedan vad som skulle hända efteråt.

Det värsta som skulle hända är ju om man fann att det var många som hade mer otrevliga böjelser som nekrofili, pedofili och fantasier om våldtäkt och förnedring av olika slag.

Men det är andra saker som kunde vara lite kul:

Kollegan som tänder på höga klackar.

De som föredrar vissa kroppdelar som fötter eller öron.

De som har garderoben full av lack och läder.

De som gillar att bli behandlade som ett spädbarn.

De som verkligen gillar att leka med olja och gummilakan.

De som alltid har hjälpmedel, och då lite ovanliga - cycklar, pumpar, verktyg och gardinstänger.

Men så finns de lite besvärligare, damsugare och de problem som kan uppstå om delen sväller under användandet.

Sedan de som bara kan få till det med med sockarna på.

De som måste ta bort vissa kort eller gosedjur för att de inte skall se.

Men så nej - detta är inget jag skulle vilja veta om mina kollegor eller vänner. Men det är intressant när man börjar fundera lite.

Men tänk om ett företag verkligen ville kartlägga detta, vilket ramaskri det hade blivit och jag skulle tro att det mycket snabbt hade kommit i pressen. Undrar vad det hade stått då: Sexuella egenheter undersöks på stora företag - minoriteter förföljs. Efter kartläggning av sexuella böjelser hotar anställda att sluta.  Utredning på företag avslöjade pedofiler.

Men sedan kan man ju också verkligen fundera på det första - hur många är det egentligen som har de mer otrevliga böjelserna. För det är ju först då man hade velat kontrollera, förebygga, förhindra och behandla.

Men jag hoppas att dessa otrevliga egenheterna är sällsynta.

I helgen firades Magnes födelsedag.

Underbara vänner ställde upp och lagade mat och skrev en egen visa till honom. Han fick till och med en egen banderoll som sattes upp i körhallen i rättvik.

Tack Agne, Gunilla, Thomas, Yvonne, Benny, Christina, Janne och Åsa. Och alla andra som grattade honom.

Magne är mycket glad och talar om att vi borde flytta till Gotland.

Kram till er alla!

Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv och samtidigt ange reglerna för leken på sin hemsida. Sedan väljer man 6 nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver personen en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska gå in och läsa på ens egen hemsida för mer information.

Mina små egenheter:

Jag älskar att simma, det spelar inte någon roll att det är kallt. Och ligger det saker på botten så måste man ta upp dem. Näckrosor plockar jag upp med skälk.

Jag tycker att hundar de skall gå på marken, sedan finns det ibland några som bärs av de där mattarna, då måste jag hoppa upp och kolla så att de mår bra

När jag får beröm så hoppar jag upp och pussar min matte, hihi hon har fått lite ont ibland säger hon, men jag blir så glad ibland att jag bara måste pussas och då är visst tänderna ivägen ibland.

Jag är snabbast - den som påstår något annat har inte alla fakta!

Jag gillar att vi är många ibland har matte verkligen fattat det och jag får vara ute med många kompisar - så många som möjligt är bra. Då kan man springa runt med vem man vill.

Jag älskar strumpor, de skall vara använda. De luktar och smakar så gott!

Jag bär dem mer än gärna långt inne i munnen. Om jag är riktigt glad så ylar jag samtidigt.

De sussie utmanar är: Loppan, Stuff, Rifka, Kebban, Luna och Tosca

 

En blick man känner,

ett skratt som värmer.

En ordlek så klar,

om att vara helt bar.

 

Inte skall alla förstå,

utan bara vi två.

När man tänker så här,

är det att vara kär?

 

Kär på nytt,

ja som förbytt.

Vill vara i din famn,

din trygga varma hamn.

"Telefonen ringer, polisen springer och letar efter mig, men mej hittar dom ej. Men min övergivna bil har ni hittat nu och det är ju ändå något och vill ni gissa en gåta så leta i det våta ifall ni tror att jag är där.

Ja, mina vänner, varför nu detta som kan synas som en dåres verk och det kan hända att det är det också som man känner sig själv känner man andra och där ser ni i dag röd i morgon död man vet aldrig när det är tid att lämna in. Ja, nu skall jag bara i korthet omtala vad jag gjort och varför så att ni skall slippa att ljuga för den nyfikna allmänheten. Ja, i september 1943 satte jag fyr på Gustafshills bryggeri i Annelöv och anledningen var att jag stulit havre på vinden till vår häst därhemma som far svalt och för att vi inte skulle synas så slängde jag in en sticka i halmen innan jag gick med den följd som blev.

Sen på hösten 1946 stal jag mc L 150 i Kristianstad och satte i Asum.

I november 1951 närmare bestämt den 28 kl. 02.30 mördade jag kvarnägare John :Folke Allan Nilsson i Tjörnarp samt satte fyr på hans fastighet. Skälet var behov av pengar och jag kom över 4369:- vid ifrågavarande tillfälle.

Och det sista har hänt för att jag bedragits av en kvinna, som betydde allt för mig. Hon har svikit mig och jag lönar svek på detta sätt. Den 21 august klockan 24 slog jag ihjäl min far och min mor och tände på. Sedan körde jag till den svekfulla flickan i Hurva och kom dit kl 0.30 Sedan jag sett min omkring slog jag ihjäl henne och hennes chef klockan 1.30 och tände på klockan 2. Först hade jag hällt ut bensin lite varstans. Ja, nu slutar jag och hoppas, att ni kan klara ut det hela.

Min sista vilja är, att, om det skulle finnas något kvar efter mig, två personer (namnen angavs) delar. Det är de bästa vännar, jag någonsin haft, och de behöver det mer än väl båda två...

I hopp om att endast fakta kommer pressen till del slutar jag nu och beklagar, att jag aldrig blivit detektiv, ty då skulle många ouppklarade mysterier fått sin lösning. Utan att skryta är detta det enda jag dugt till.

Ja, nu är klockan 4 den 22 augusti 1952 och jag slutar mitt sorgliga liv med hopp om att bli förstådd och förlåten av dem som har lust och möljighet därtill. Glad, lugn och beredd går jag i döden, ty allt har nu uppfyllts.

Tore Hedin, mördare, adress okänd.

P.S Mina föräldrar dödade jag för att de skulle slippa se mig lida för vad jag gjort. D.S"

Detta är ett självmordsbrev av en svensk massmördare - Tore Hedin som mördade 9 personer fram till 1952. Tore Hedin var polis eller fjärdingsman som det hette då. Vill ni läsa mer om honom så kan ni göra det här: Tore Hedin

Jag tycker att detta ger lite perspektiv till det som hände i Finland igår. Här i Sverige har alltså likande saker skett, men med den publicitet och mediabevakning som finns idag sprids de Finska morden nu fort. Jag bara hoppas att ingen annan inspireras att göra samma sak som i USA, där kopior av de första massmorden snabbt dök upp.

På 50-talet fanns det hemliga samkönade relationer utanför äktenskapet, detta beroende på att det var en häxjakt på homosexuella i Sverige på den tiden. Men om man tittar på konsten och litteraturen så finns det beskrivet samkönade relationer redan på antiken. Så att det var 5-10 % som var homosexuella på 50-talet är inte förvånande, precis som Kinsey-rapporten slår fast.  

Det innebär att det smögs en hel del med dessa relationer, och om de avslöjades så ledde de i vissa fall till självmord, men helt klart till att personen/personerna blev utfrysta. Det innebar att det fanns personer som hade ett hemligt liv med en hemlig identitet, och så hade de en fasad utåt för att skyla över sin läggning.

De som levde som öppet homosexuella, levde ett riskfyllt liv. Detta beroende på två affärer på 50-talet i Sverige: Kejneaffären och Haijbyaffären. (Dessa två stora affärer leder till att RFSL, som startades 1950, har svårt att jobba framgångsrikt.) Kejneaffären: Karl-Erik Kejne hävdar att det finns en homosexliga som ägnar sig åt manlig prostitution, och att de skyddas av högt uppsatta samhällspersoner.  

Med andra ord den som gillar det egna könet på 50-talet får vara försiktig.

Vad gör att jag skriver om 1950-talet? Jo när nu Grudrun skall skriva en hel bok som utspelar sig då, så måste det ju ha hänt intressanta saker. Så jag började att titta lite, och bara genom att skrapa på ytan har jag hittat många intressanta saker som hände kring 1952.

 

Men sedan intresset för homosexualitet – ja det finns flera personer som jag känner som är öppet homosexuella och jag tycker de är trevliga. Enkla, trevliga människor som inte alltid har haft det så lätt. Tittar man då på historien och även på vad som händer i nuläget så är det mycket som förvånar och till och med gör mig förtvivlad – hur kan man behandla medmänniskor så vidrigt?

 

Men åter till Gudruns bok: 1950 talet ger upphov till många olika scenarion för ett dödsfall:

• Förhållandet mellan beteendevetaren och hotellägaren är på väg att avslöjas och för att dölja detta så riktas fokus på Tora som insjuknar och dör på ett mystiskt sätt.
• Tore Hedin bråkar med sin flickvän Tora som anmäler honom för misshandel – till följd av detta mördar Tore sina föräldrar, Tora och hennes chef och tänder på.
• Under orkanen 1953 passar någon på att göra sig av med Tora som är på väg att avslöja både ett homosexuellt förhållande som en galen läkares vidriga böjelser för en högt uppsatt besökare på hotellet.
• I hotellets källare hålls en hemlig klubb för högt uppsatta homosexuella medborgare som blir överraskade av Tora som lovar att hålla tyst, men en paranoid hovmarskalk vill inte att kungen skall avslöjas som homosexuell samtidigt som de försöker köpa Haijbys tystnad. Men Tora är inte känd så att hon dör efter flera dygns lidande, får inga stora rubriker. När pastor Kejne kommer ryktet på spåren så sprids rykten om honom som gör att han utmålas som homosexuell, senare försöker någon att döda honom med en förgiftad apelsin.