Jag har på senare tid börjat fundera på vad Johanna vill med sitt liv egentligen. Hon vacklar fram och tillbaka. Hon vill träna hundarna och samtidigt känna sig vacker och attraktiv. Jag tror att hon börjar tvivla på sin sexuella läggning också.

Jag fick för en tid sedan veta att hon flörtat både med Gudrun och med Camilla. Jag tror faktiskt att det ligger mer bakom den så kallade oskyldiga flörten än vad Johanna vill erkänna. Men det verkar som om Gudrun och Camillas förhållande är starkt så där har Johanna gått på en nit. Men så berättade hon häromdagen att hon hade haft erotiska drömmar om Ninni.

Stackars oskyldiga Ninni skall hon också bli indragen i detta. Det var då jag började fundera på vad Johanna egentligen vill. Är det så att hundsporten har en bredare homo sida än jag viste om? Ja så är det säkert, jag bryr mig ju inte vad folk gör efter att de borstat tänderna och inte ens om de hoppar över att borsta och går vidare till nästa steg direkt. Jag har inte med det att göra. Det enda som jag inte gillar är när människor som jag umgås med helt plötsligt utan förvarning slutar prata med varandra. Då står jag ofta där och förstår inte, då har det ju skett saker bakom kulissen som jag inte reagerat på och så är det för sent. Så får man agera medlare eller vänta till det blåst över.

Jag undrar om Johanna kommer agera på detta med Ninni också nu, så som hon gjorde med både Gudrun och Camilla? Men det finns ju andra som kanske är bättre lämpade som visar att de är intresserade av kvinnor och inte män. Fast vem vet jag kanske har missat den saken om Ninni också, jag håller liksom inte reda på vem, som är vad. Jag är mer intresserad av att människor är trevliga att prata med än deras sexuella läggning. Sedan är det ju intressant att diskutera agility med de som har lite lika åsikt. För att diskutera agility med en som tycker att det bara är aktivering för familjehunden eller lek, det är helt ointressant - om det inte är med bruksfolk för det kan vara skitkul!

Det skall bli intressant att se vad som händer på nästa tävling för jag tror inte att Johanna är redo för att söka upp Ninni eller någon annan på något annat sätt. Men vem vet hon kanske just nu sitter i bilen på väg hem på oväntat besök till någon.

Jag följer med glädje det som Gudrun (Sickan) skriver i sin blogg, nåja skall väl ärligt säga att ibland hoppar jag vissa delar.

Men hur är det att vara en Gudrun? Ugly Gudrun som får mig att tänka på Ugly Betty – en mycket kompetent medarbetare i en Tv serie om modebranschen som inte är så glamourös direkt. Jag följer inte den serien men har Zappat förbi den, och insett att den är lite komisk. Är det oglamorös och komisk som Gudrun tänker på med uttrycket Ugly? Nej det tror jag inte, hon verkar snarare syfta på att hon är rapp och elak i sina kommentarer.

Men hur är vår Ugly Gudrun egentligen? Hon har en skarp penna och verkar tillika ha en skarp tunga när det behövs. Eller är det bara en maskering det som skrivs i bloggen? Backar Gudrun om hon blir konfronterad? Inte vad det gäller att man skall vara klar och klara idealtiden i klass I, innan man debuterar. Och att det är långsamma ekipage i klass I, ja vissa är bedrövligt dåliga också verkar hon tycka. Hum, kan inte annat än att hålla med. Finns det något annat som har backats på eller kanske nått lappkast? Nja jag vet inte riktigt om detta med att CAS åkte till VM. Vad var egentligen Gudruns egna åsikt om det?

Just nu har jag läst att Gudrun inte mår så bra, men tillräckligt bra för att pika Elaka Mamman och Fegis som kommenterat i hennes blogg. Kul!

Fegis ville veta mer om hur det går till i ett homoförhållande, och jag förstår Camilla som inte vill att det skrivs mer om det. Jag personligen vill inte läsa mer ingående om det – och definitivt inte vem som vill mest. Hallå det måste ju bara vara olika i varje förhållande, oavsett om det är ett som är hetro eller homo.

Men vad skulle få Gudrun att backa och ändra åsikt? Om Camilla morrar? Hoppas det för liknelsen mellan Gudrun och en borderterrier känns så korrekt. Då behövs en solstråle med kraft nog att sätta ned foten på ett bra sätt. GO Camilla!!!

Små saker i livet är så underskattade – som en tur med dammsugaren över golvet. Gör man det snabbt och lätt så går det som en dans, sätter man på radion högt så kan man dessutom ta danssteg till. Gör man städningen tillsammans är det roligare för resultatet går fortare.

* Dammsugning i tangotappning

* Damning i rumbatakt

* Skura golvet i svepande vals

Ja valen är många men ett är säkert, det är skönast när det är över. När det luktar fräscht och dammtussarna lyser med sin frånvaro. Eller döingarna under sängen som vi sa när vi var små – vilket refererade till stoft som vi felaktigt sa en gång.

Undrar hur det går med pigavdraget som de talade om – gäller det oss? Men vem vill ha en främmande som rotar runt i stoftet under sängen – några lik i garderoben har man ju.

Men det är mer saker som behöver ärtas till:

Betala räkningar – det skall jag göra nu, skall sätta på radion och se om det gör det roligare.

Hum, fick veta att jag inte valt en bra bild.

Så här får ni en bild till på Lynx, som ser vuxen ut. Men han är ännu liten i huvudet.

Till helgen skall Sussies Valpar få testa vallning.

Det skall bli kul att se om de har något intresse.

Sussie har vi testat tidigare och hon är ju en tuff brud, men vallning är svårt så vi har inte kommit så långt eftersom vi saknar får.

Vi har också en grupp dvs Belles valpar där vi har Fixa och de skall också med på samma vallhelg. De har testat lite mer och har visat stort intresse. Jag skall försöka mig på att ta mig runt hagen. Jag tycker detta är svårt det är som agility med hinder som rör på sig. Dessutom är hindren oberäkneliga, de kan byta riktning och springa iväg – dessutom kan de attackera hunden. Har aldrig hänt på agilityplan. Nja finns nog någon hund som kan tycka att gungan attackerade tex…

Jag känner att detta är jättekul, men samtidigt känner jag mig oerfaren. Kan ganska mycket i teorin, men väl inne så kan man lätt känna sig som ett kylskåp i djupsnö medan andra gånger så känns det så lätt så lätt.

Lynx skall få följa med – så får vi se vad han tycker om att träffa alla släktingar.

Lynx som är en av de röda hannarna ur Sussies kull är tillbaka hos oss. Han är 7 månader och jättefin.

Han har varit i Norge och han som hade honom har fått nytt jobb och flyttat så han har inte tid med en valp eller unghund är det ju nu.

Vi mätte honom idag och han är 54 cm hög och väger 22.5 kg.

Vi har testat spår och han tog det med en gång, den stora PREMIÄREN. Han spårade lungt och koncentrerat och blev jätteglad när han förstod att leksaken var till honom. Han visade då att han har mycket föremålsintresse. Men jag tror att han har lekt mycket själv.

Han har fått testa lite agility: rak och böjd tunnel. Lite slalom introduktion och han tog A-hindret.

Nu skall vi hitta ett nytt hem till honom där han får träna. Jag tror att denna killen kan träna vad som hellst. Han är lycklig bara han får göra något.

Idag åkte Magne och Fixa iväg och gjorde MH (mentalbeskrivning hund). Vi har medvetet väntat lite för när hon var 18 mån var hon lite mer fjompig än hon är nu. Det kanske inte har någon direkt betydelse, men det kändes rätt att vänta helt enkelt.

Fixa gillade inte riktigt att bli hanterad av mannen som var testledare (TL). Hon stog ut med att han hanterade henne, men hon visade tydligt att hon tyckte att det hade hon helst sluppit. Det innebar att hon kampade med Magne men inte med TL, hon hade nog gjort det om det varit ett längre moment, men så är det ju inte längre.

Nåja vi kan leva med att hon inte vill ha alla människor nära inpå sig. För hon fungerar och är inte aggresiv.

Så var det dax för lilla jakten - inte en tillstymmelse till att hon ens såg den lilla trasan som for iväg. Men en hund utan jakt - jaja det är bara skönt i skogen. Men frågan är om det inte var så att hon var mer intresserad av publiken och TL för det var däråt hon stack när hon släpptes.

Därefter var det aktivitet eller passivitet, och det var hon bra på: hon var lugn och gick bara lite för att ta lite gräs och titta lite.

Så kom vi till avståndsleken, hon hade kontroll och det kom lite muff då och då. När Magne släppte for hon ut och kollade, men inte ända fram - det var ju en man till. Sedan for hon tillbaka till Magne och så tillbaka till figuranten men inte ända fram. Fort sprang den lilla, undrar om figgen hann ta av maskeringen innan hon kom fram första gången.

Därefter kom dumpen eller överraskningen: där stannade hon till och sedan fram och skällde ut overallen efter noter. Jäklar vad hon blev arg - men Magne fick gå med så att hon luktade. Dvs ingen lust att bita - skönt! När de sedan gick förbi så fanns inte overallen kvar i hennes värld, utan hon var på promenad. Duktig Kicka!

Nu kom vi till skramlet - Fixa stannade till och var framme och kollade vad det var innan det hade skrammlat färdigt. Sedan fanns inte det kvar i hennes värld lägre - det var ju inget. Snabbare avreagering har jag aldrig sett och jag har sett en del MH nu.

Nu till SPÖKENA - oj då stod Fixa först och tittade på publiken, så märkte hon plötsligt att det hände något, och hon fram i koppletslängd. Sedan höll hon stenkoll på figurerna, och med svansen upp och framför Magne. Kickan skulle allt se till att de där inte kom för nära!!! Det var duktigt att hålla koll på båda samtidigt! När Magne släpte så stack hon fram till ena spöket fullt skällande. Man såg att när hon kom fram så konstaterade hon snabbt att det var en människa, men det är ju inte betryggande för henne så hon fortsatte att skälla. Magne hjälpte henne sedan att kolla av ordentligt genom att ta av huvan. OK sa Fixa jag kan väl lukta lite på handen då - så till nästa spöke och samma procedur.

Så sista momentet - skott.

Först kampa upp henne och när hon hänger och sliter som bärst så går två skott av - ingen reaktion. Sedan montera bort trasan och skott i passivitet - tittar på Magne och viftar på svansen.

Fixa en inte så social tjej som har en hel del skärpa men som inte biter i första taget. Ja det är faktiskt precis det vi trodde att vi hade. Men att hon avreagerade så snabbt och att hon växte för varje moment och att hennes självförtroende blev bättre och bättre det viste vi inte.

Lilla gumman du är så duktig!!!

Kennel Belgerac har 12 valpar hemma nu - söta svarta nystan som redan morrar och kampar och beter sig. Men så är det Groendael som är rasen i fråga. Jag har alltid sagt att belgare är en ras som inte passar mig och det för att de är för nerviga och opålitliga. Men de som Annelie och Fredrik har är ju precis som våra hundar: dvs modiga, roliga, med kamplust, matlust, träningslust. De är inte alls som andra belgare som jag träffat, kanske för att jag inte träffat så många Groendaels utan mest Tervar. Men det kanske finns Tervar som inte är nerviga och opålitliga också, men jag tror inte jag har träffat det ännu.

Vi var och hälsade på hos Annelie med flock förra helgen, vi åt god mat och drack gott rött vin. Medan valparna nöp i våra strumpor och lekte lite. Nu var de bara fyra veckor så de sov mycket men det är alltid kul med valpar.

12 st valpar: 2 tikar fick 6 valpar vadera med 2 dagars mellanrum. Det intressanta är också att de båda tikarna fick 4 tikar och 2 hanar vadera, tala om att samorda sig.

Men jag är inte avundsjuk på allt jobb som det är: byta tidningar, moppa, ge mat och ta hand om tikarna och de andra hundarna. Det är mycket jobb med att ha valpar. Sussie hade ju valpar i våras men det var bara 7.

Samtidigt är det jättekul med valpar för det är underbart att se tikens instinkter när de föder valparna, och hur bra de är på att ta hand om dem. Sedan att se dem utvecklas från blinda små knytten som mest ser ut som råttor, till fungerande små hundar som äter, leker och busar, ja det är ett privilegium.