Idag åkte Magne och Fixa iväg och gjorde MH (mentalbeskrivning hund). Vi har medvetet väntat lite för när hon var 18 mån var hon lite mer fjompig än hon är nu. Det kanske inte har någon direkt betydelse, men det kändes rätt att vänta helt enkelt.

Fixa gillade inte riktigt att bli hanterad av mannen som var testledare (TL). Hon stog ut med att han hanterade henne, men hon visade tydligt att hon tyckte att det hade hon helst sluppit. Det innebar att hon kampade med Magne men inte med TL, hon hade nog gjort det om det varit ett längre moment, men så är det ju inte längre.

Nåja vi kan leva med att hon inte vill ha alla människor nära inpå sig. För hon fungerar och är inte aggresiv.

Så var det dax för lilla jakten - inte en tillstymmelse till att hon ens såg den lilla trasan som for iväg. Men en hund utan jakt - jaja det är bara skönt i skogen. Men frågan är om det inte var så att hon var mer intresserad av publiken och TL för det var däråt hon stack när hon släpptes.

Därefter var det aktivitet eller passivitet, och det var hon bra på: hon var lugn och gick bara lite för att ta lite gräs och titta lite.

Så kom vi till avståndsleken, hon hade kontroll och det kom lite muff då och då. När Magne släppte for hon ut och kollade, men inte ända fram - det var ju en man till. Sedan for hon tillbaka till Magne och så tillbaka till figuranten men inte ända fram. Fort sprang den lilla, undrar om figgen hann ta av maskeringen innan hon kom fram första gången.

Därefter kom dumpen eller överraskningen: där stannade hon till och sedan fram och skällde ut overallen efter noter. Jäklar vad hon blev arg - men Magne fick gå med så att hon luktade. Dvs ingen lust att bita - skönt! När de sedan gick förbi så fanns inte overallen kvar i hennes värld, utan hon var på promenad. Duktig Kicka!

Nu kom vi till skramlet - Fixa stannade till och var framme och kollade vad det var innan det hade skrammlat färdigt. Sedan fanns inte det kvar i hennes värld lägre - det var ju inget. Snabbare avreagering har jag aldrig sett och jag har sett en del MH nu.

Nu till SPÖKENA - oj då stod Fixa först och tittade på publiken, så märkte hon plötsligt att det hände något, och hon fram i koppletslängd. Sedan höll hon stenkoll på figurerna, och med svansen upp och framför Magne. Kickan skulle allt se till att de där inte kom för nära!!! Det var duktigt att hålla koll på båda samtidigt! När Magne släpte så stack hon fram till ena spöket fullt skällande. Man såg att när hon kom fram så konstaterade hon snabbt att det var en människa, men det är ju inte betryggande för henne så hon fortsatte att skälla. Magne hjälpte henne sedan att kolla av ordentligt genom att ta av huvan. OK sa Fixa jag kan väl lukta lite på handen då - så till nästa spöke och samma procedur.

Så sista momentet - skott.

Först kampa upp henne och när hon hänger och sliter som bärst så går två skott av - ingen reaktion. Sedan montera bort trasan och skott i passivitet - tittar på Magne och viftar på svansen.

Fixa en inte så social tjej som har en hel del skärpa men som inte biter i första taget. Ja det är faktiskt precis det vi trodde att vi hade. Men att hon avreagerade så snabbt och att hon växte för varje moment och att hennes självförtroende blev bättre och bättre det viste vi inte.

Lilla gumman du är så duktig!!!

Kennel Belgerac har 12 valpar hemma nu - söta svarta nystan som redan morrar och kampar och beter sig. Men så är det Groendael som är rasen i fråga. Jag har alltid sagt att belgare är en ras som inte passar mig och det för att de är för nerviga och opålitliga. Men de som Annelie och Fredrik har är ju precis som våra hundar: dvs modiga, roliga, med kamplust, matlust, träningslust. De är inte alls som andra belgare som jag träffat, kanske för att jag inte träffat så många Groendaels utan mest Tervar. Men det kanske finns Tervar som inte är nerviga och opålitliga också, men jag tror inte jag har träffat det ännu.

Vi var och hälsade på hos Annelie med flock förra helgen, vi åt god mat och drack gott rött vin. Medan valparna nöp i våra strumpor och lekte lite. Nu var de bara fyra veckor så de sov mycket men det är alltid kul med valpar.

12 st valpar: 2 tikar fick 6 valpar vadera med 2 dagars mellanrum. Det intressanta är också att de båda tikarna fick 4 tikar och 2 hanar vadera, tala om att samorda sig.

Men jag är inte avundsjuk på allt jobb som det är: byta tidningar, moppa, ge mat och ta hand om tikarna och de andra hundarna. Det är mycket jobb med att ha valpar. Sussie hade ju valpar i våras men det var bara 7.

Samtidigt är det jättekul med valpar för det är underbart att se tikens instinkter när de föder valparna, och hur bra de är på att ta hand om dem. Sedan att se dem utvecklas från blinda små knytten som mest ser ut som råttor, till fungerande små hundar som äter, leker och busar, ja det är ett privilegium.