Jag har funderat länge på vad den svenska avundsjukan kan resultera i.

Gudrun och Camilla skriver en agilitybok och avundsjuka personer tror direkt att de tjänar en hacka av det. Men själva avundsjukan består säkert också i att även de hade önskat att de kunde skriva en bok för att få en liten sidoinkomst, för det är just det som det är en sidoinkomst. Inget man bli rik på men man kanske kan unna sig en fin middag. Jag tycker istället vi skall vara jätteglada för att det finns personer som kan tänka sig att lägga ner så mycket tid på att skriva en bok för att instruktörerna skall bli bättre. Om de får någon krona för det så tycker jag de är värda varenda en.

Men är man då avundsjuk på Liza Marklund, Jan Gilliou och de andra som har lyckats skriva böcker som har sålt i hundra tusentals exemplar. Nej det tror jag inte det är först när man har en relation till dem. Så jag tror att både Liza och Jan har haft avundsjuka personer som har varit på dem. Sedan är det de som blir maniska och förföljer kända personer. Vissa för att de verkligen tycker om dem och andra för att de inte tycker om dem.

Men vilka vågar bli en kändis? Både Liza och Jan är personer som gillar att synas och som har sin sak som de är mycket bra på. Det finns ju även de som bara är kända för att vara kända eller kända för att vara rika. Men handen på hjärtat är det något som du vill? Jag kan förstå avundsjuka mot kända personer om man själv vill bli berömd, men sedan kan det ju vara så att man inser att man inte har kapaciteten/psyket för ett kändisskap. För det kommer ju fler frestelser med tillgång till fester med sprit och eventuellt även knark, men också detta med att folk kommer att försöka utnyttja ens ställning som kändis. Kändisar blir lurade, baktalade, hatade och älskade men är det verkligen värt det?

När det går bra för någon och de snabbt tar sig upp i klasserna så är det många som inte gillar detta. Man skall vara lite lagom duktig annars får man höra att man bara har ett elittänkande och inte tänker på alla. Men det är väl tur att det finns sådana som har ett elittänkande – för tänk om vi inte hade ett elittänkanden inom andra sporter. Ingen Ingemar Stenmark, Anja Pärsson, Magdalena Forsberg eller Kristian Olsson! Vi har ju bra individualister i Sverige, inte bara bra gruppsporter. De individualisterna drar många gånger en sport framåt och det mycket på egen drivkraft. Men där är nog avundsjukan – den som inte har egen drivkraft och kunnande att komma till eliten avundas detta. Men jag förstår det inte – det är väl bättre att dra nytta av de som har den, titta och lära av dem.

Avundsjuka kan också tas sig följande uttryck: ryktesspridning. Jag fick höra en kvinnas resonemang för ett tag sedan som skrämde mig. Hon bor i ett finare villaområde i Göteborg och där bor mest barnfamiljer. Så flyttade det in en ensamstående man, och då ansåg hon att han måste vara pedofil, så hon spred ut i området att han var det. Varför har en ensamstående man råd med en villa i deras område? Men tänk om han inte är pedofil? Det är nog till och med så att det är mycket liten sannolikhet att han är det. Det kan vara så att han precis har skiljt sig, hans fru/make kan ha dött. Han kanske är en rik man som gillar att bo för sig själv. Han kan vara många saker utan att ha dragning till pedofili. Jag sa detta till kvinnan som ändå tyckte att det mest logiska är att han är pedofil. Jag tyckte att det är väl bättre och prata med honom, och fråga vad han gör på arbetstiden och vart han kommer ifrån, för att få en bild av honom. Jag har också barn så jag förstår att man vill skydda sina barn från pedofiler, men att basera det på ett antagande. Från ett sådant rykte till förföljelse är steget inte långt tyvärr.

Men sedan anledningen till avundsjuka är ju egentligen trevlig, den man är avundsjuk på har något som man själv vill ha. Så om någon är avundsjuk på mig så är det ju egentligen en komplimang. Men det beror ju på hur den avundsjuke visar det, blir det genom ryktesspridning och ständigt elaka kommentarer så är det ju ingen som vill ha det.

Men det finns så gullig avundsjuka att man bara blir varm inombords, är det dessutom presenterat på ett lika gulligt sätt så blir man så glad. Jag blev glad häromdagen när en person på jobbet sa att hon ville byta huvud med mig för jag verkade ha så mycket i mitt. Eller när frisören säger att hon vill ha mitt hår för det är så fint.

När man får höra att ja men det är väl enkelt för dig att få upp en hund i klasserna, ni kan ju det där.

Eller när man får just den hunden man vill ha för att man är klassad som en bra valpköpare, och man får höra sådant att ja hon är ju bäst i kullen.

Det är bra saker som man kan få höra och det är saker som värmer. Det är skönt att höra att man är bra på saker och att höra att man har saker som andra vill ha.

Om ni tänker efter så är det säkert likadant för er. Ni får höra att vad du är bra på att läsa in fakta, hur många böcker har du läst egentligen. Vilka kontakter hade du för att få tag i den hunden? Vilken fin bil du har – vad kostade den?

Har ni någon kul berättelse om avundsjuka som ni kan dela med er?