Igår skrev jag om Fluktaren som avslöjade sig på Orust.

Idag tänkte jag berätta om hur fluktaren kom till – nej inte hur hon gjordes men hur hon kom in i vår värld.

2003 var en stor agilitytävling och den blivande fluktaren och en väninna bestämde sig för att det var en bra tävling att börja tävla på. De tränade på en obskyr hundklubb i Göteborg och behövde därför massor med råd om hur de skulle göra för att anmäla till denna tävling, samt att man behövde vara medlem i en brukshundsklubb. Det innebar ju att de glatt blev medlemmar i arrangerande Bk. Jag skall villigt erkänna att jag inte la ner jättemycket tid på detta för jag var mycket upptagen med arrangemanget, men alla frågor besvarades tålmodigt.

Så kom tävlingsdagen och den blivande fluktaren och väninnan tävlade och deras hundar gjorde det de kunde. Det var första steget in i agilityvärlden för de två.

Under årens lopp har de tävlat flitigt och både fluktaren och väninnan har tagit sig upp i klasserna. Hundarna kan mycket mer och gör inte längre saker som får publiken att tjuta av skratt. Tyvärr publiken Fluktarens hund gör inte sina race längre, den kan nämligen numera springa snabbt och ta hindren samtidigt.

Men hur blev det nu en Fluktare? Jo när man är intresserad av agility och jobbar nätter så börjar man surfa runt när det är lugnt på jobbet. Då är det intressant att ha något att följa och då gärna något att skratta åt. För Fluktaren gillar att skratta och den som hör henne skratta gillar att hon gör det. Hon berättade att hon har fått en hel pub att börja skratta när hon var iväg och partade. Det resulterar också i att hon har blivit bjuden på en och annan drink i sitt liv.

Fluktaren har andra fina egenskaper också hon berättar nämligen historier: På en Gyn-avdelning skall det bara vara kvinnor, alldeles logiskt så skall det vara det är normen i dagens samhälle. Men ibland rubbas normen och vad gör man då jo då får praktikanten göra inhopp för att ordna upp saker och ting, för vad skall man annars ha en praktikant till? Så praktikanten får till uppdrag att ta en patient till kirurgen. Inget konstigt med det alls, om det inte vore för att denna patient hade skäggväxt, och inte längre några bröst. Vad händer då när en praktikant kommer till kirurgen – jo de tror ju att praktikanten har gått fel. Detta är ju kvinnokirurgen!!! Någon ordning får det ju vara ingen skäggväxt skall ju in där. Men efter mycket om och men så får till slut praktikante lämnat av sin patient till kirurgen. En sådan här historia hade kunnat vara rolig om man glömmer att det både för praktikanten och patienten måste ha varit mycket obehagligt.

Fluktaren (the lilac goddess) älskar lila, det är hennes färg. Långa lila naglar med stenar är inte ovanligt att Fluktaren har. Vi andra funderar då på hur man kan ha det och hålla på med hundar. Ja jag vet inte men tydligen så fungerar det för Fluktaren. Men så har hon ju valt en liten lättare ras än jag till exempel. Hon väljer hundar som kan sitta och vinka till publiken i timmar på en stol. Jag har hundar som i timmar kan springa i en skog – inte riktigt samma förutsättningar. Men ändå ni hör långa långa naglar vackert målade i lila med stenar och inte en repa… Och så hundar – jag har svårt att få ihop detta med hundar.

Fluktaren gillar också att ställa till det lite för sin väninna. Hon justerade sitt yttre lite en dag. Hon använde platttång och så dråpslaget med en total färgförändring. Sedan målade hon sig och så in i butiken och säger hej till väninnan som inte ser utan går förbi. Ja vad säger man till det. En mackeover av stora mått och väninnan känner inte igen henne över huvudtaget. Sedan är det dags för fest, och där är det ingen annan som känner igen Fluktaren. Men det skrämmer inte henne utan hon trivs som fisken och skrattar gott åt tilltaget.

Så om ni inte vet vem Fluktaren är så är det inte så konstigt hon smälter in och byter skepnad snabbare än många byter underkläder. Så kan det vara en vanlig dag i december i nådens år 2007.