Att ha ett bra förhållande med hunden kan vara nog så svårt att få till speciellt om man har en unghund som sätter tålamodet på prov.

Jag fick en gång en liknande sak som denna nedan:

Ove och Tigger.

Tigger väcker Ove kl 4 på morgonen som går upp med en gång och släpper ut Tigger 

1-0

Kl 8 vill Tigger ha frukost och väcker Ove som går upp trotts att han hade velat sova länge denna söndagmorgon. 

2-0

Dags för morgonrundan, Tigger tar intiativet och rusar ut genom dörren och hinner hälsa på grannarna utanför innan Ove 

3-0

 

Tigger vill hälsa på en fyrbent tjej men Ove säger nej och väder därifrån.

3-1

Tigger springer in genom dörren och upp i fotöljen. 

4-1

 

Ove tvättar Tigger och sedan golvet.

4-2

Tigger tar intiativet till att leka med Ove.  Ove läser tidningen men avbryter när Tigger kommer med bollen. 

5-2

Det ringer på dörren och Tigger är först fram och hälsar. 

6-2

Nu anser Tigger att det är dags för middag och Ove kollar klockan och säger jaja, OK du får som du vill. 

7-2

 

Ove klipper klorna på Tigger.

7-3

Detta kanske kan vara lite kontroversiellt, men om man tänker som så att man som ledare skall ta intiativ, vara rättvis och klara att säga till när det behövs så är man på god väg.

För om hunden alltid får bestämma, ja då är man enligt mig ute på hal is. Och en unghund klarar inte ansvaret att vakta, bestämma och ta alla intiativ utan att förhållandet mellan förare och hund tar stryk. Och tar förhållandet stryk så kan det vara så illa att hunden inte alls vill göra som man säger på träning eller vid möten med människor, hundar och andra djur.

Men det är klart att man kan tillåta hunden att ta intiativ, det är inte det som är saken, utan det är att bestämma när det är ok. En hund som är så kuvad att den inte tar intiativ klarar heller inte viss sorts träning. Så det är en gyllende balansgång. Men om man märker att det är lite jobbigt kan man gå tillbaka till tabellen ovan och kolla av hur mycket hunden bestämmer och hur många intiativ man själv tar som ledare.