Denna veckan har varit jäktig - jobb och mer jobb.

Det som är bra är att Magne är nästan bra i sin hand - bara en liten förhårdnad kvar. Men hans rygg är bara sådär, han jobbar för hårt han med!

Jag har varit i Stockholm i två dagar och umgåtts med mina kollegor - trevligt men jobbigt.

Här har det alltså varit för lite agility i mitt tycke, förutom kursen igår kväll.

Kurs på alfahundcenter är kul, Magne var jättetrött så jag höll kursen själv. Men det är helt Ok, jag är ju den som är borta mest, Stockhom blir det ganska ofta.

Jag drillade dem i slalom och tunnlar. Jag har märkt att det faktiskt är ganska ofta som de som tränar agility inte kan byta bakom en böjd tunnel annat än att de är på "insidan" för om man gör ett bakombyte precis när hunden går in så vänder hunden tillbaka. Motivation och åter motivation.

Slalom är ett hinder som kräver rätt focus av både förare och hund och det är en utmaning för en del. Föraren kan inte vara för ivrig, flaxig och yvig med en hund som inte är säker i slalom. När man tränat slalom och de börjar få in snitsen är det också viktigt att veta när man skall lägga på lite mer peppning så att de får lite fart. För det är inte kul för varken förare eller hund om man skall lunka genom slalom. På tävling är det heller inte kul att vara publik om en hund lunkar genom slalom. Och det största felet brukar vara att föraren tycker att hindret är så svårt att de inte tycker att det är kul själva. Hur skall då hunden tycka att det är kul? Jag vill att mina hundar skall tycka att slalom är så kul att de kastar sig in och till och med är lite frustrerade för att de inte kan gå snabbare i slalomet.