Johanna Åström är en tjej med lite generande hårväxt, jag var säker på att Camilla och Gudrun skulle hjälpa till med den saken, men det får nog bli ett allmänt upprop.

Ni som känner Johanna och vill se henne tävla freestyle i klänning till sommaren, ni kan väl hjälpa till för att få igång insamlignen?

Johanna har nu tränat in flera program, men kan inte tänka sig att gå ut på tävlingsbanan med de benen. Sedan är det lite fjun på hakan och överläppen som inte vill ge vika.

Pokahontas eller kanske rödluvan, ja det finna flera program som lockar.

Hundarna tycker att det är så roligt!

Johanna har upptäckt ett ytterligare problem och det är att hitta bekväma men snygga högklackade skor i storlek 45. Hon vill ju visa upp sina vackra vader.  Hon tycker själv att benen blir snyggare och sexigare i lite klack.

Om insamlingen inte kommer igång så kanske ni i alla fall kan ge lite tips på var man hitta större damskor?

Johanna är mycket upptagen med att titta på andra stora vackra kvinnor som till exempel Camilla, men hon inser att hon själv är några storlekar större. Vilket gör att detta med klänningar är ytterligare ett problem, men Johanna har nu hittat en sömmerska som håller ett bra pris. Johanna tar dock sömnadslektioner för att kunna göra kläderna själv. Men skomakeri kräver lite mer yrkeskännesdom och det tar mer tid och en del investeringar, så det blir att leta vidare.

Så i november smäller det och jämt så det förslår. Jag börjar få lite panik och vet inte riktigt hur jag skall fira denna kvinna.

Hon har blivit så kvinnlig på sista tiden, smink och fotbad och olika klädval - ja det är så jag blir generad och känner mig manlig i jämförelse.

Här kommer ett par banor.

Frågan är om man kan dra någon slutsats av omröstningen om Agilityns del i brukshundklubbarna. Det är ännu bara 31 personer som har röstat och det är spritt från att det är bra till att det är oerhört lågprioriterat.

Jag vet att i Halmstad är det Ok för agilityn (om det inte ändrats). Där sitter agilityn starkt representerad i styrelsen. Då det är agilitytävlingar så hjälper klubben till och inte bara de som enbart håller på med agility. Men det är likadant med andra tävlingar, de som kan hjälper till. Nu tror inte jag att Halmstad är fria från problem, men de har inte den separation mellan hundsportgrenarna som man kan höra om från andra klubbar. Jag hade tyckt att det hade varit väldigt intressant att få höra hur tex Halmstad har gått tillväga för att få till denna brygga – för Halmstad är en gammal brukshundklubb och då borde det ha funnits en tid då det inte var så här – eller?

Men det finns säkert andra klubbar som har en bra stämning i klubben och inte en stark vi och dom känsla. Kan ni dela med er av de positiva delarna i er klubb? Om men det har blivit en radikal vändning – vad var vändpunkten? 

Jag tror att man kan få en klubb med bra stämning bara man vill – det kanske inte går på en kafferast. Men om man tar sig tid så tjänar man på det. Med samarbete mellan grenarna så har man så mycket roligare i klubben.

Men jag är så positiv för jag jobbar inte med enbart agility med mina hundar och då vill jag bli bra bemött oavsett vad jag gör just då.

Det är kanske så man skall göra – be att få prova på spår/sök/rapport/lydnad med agilityfolket och bjud sedan in de som vill prova på agility. För det är många bruks/lydnadsrävar som inte inser hur svårt det är – och hur roligt.

Grattis till det nya jobbet!

Ni är ruskigt bra på det ni gör och helt tydligt intressanta på marknaden!

Hoppas ni fick förhandlat till er bra löner - för det är ni värda!

Fram för fler kvinnliga chefer!!!

Ingredienser till pajdeg:

150 gr smör

3 dl mjöl

3 msk vatten

Förgräddas i ugn 200 grader ca 10 min

Fyllning:

3 ägg

3 dl grädde

Salt och peppar

Vispas ihop

275 gram grovt riven västerbottenost, läggs i pajskalet och äggblandningen hälls över.

Gärddas i 200 grader i ca 20 min

Om man vill ha sås till

Sås:

2 dl creme fraiche

1brk röd kaviar

1 liten finhackad rödlök

4 kokta finhackade ägg

2-3 msk majonös

Citronpeppar

dill

Ja, som man bäddar får man ligga är ett bra ordspråk, som visar på att det man själv gör påverkar. Men det verkar som om många inte inser just det. Om man inte själv ringer någon hur kan man då förutsätta att man skall bli uppringd?

Samma gäller om man inte själv ordnar träningar och tävlingar - kan man då förutsätta att någon annan fixar det?

Om man inte sätter sig in i någon annans situation kan man då förutsätta att de kommer sätta sig in i den egna? Tex om man vill att någon skall förstå hur svårt och roligt agility är, kanske man skall sätta sig in i deras situation först så att man kan relatera till dem när man förklarar. Så att de får en förståelse till det man säger. Ett exempel från en lydnadskurs: så skall ni kampa mycket med hunden - de som inte vet vad kamp med trasa leksak är tänker sig då Campa med tält dvs de förstår inte. Så för att lära ut så måste man veta att mottagaren är med på resonemanget annars kan de inte lära sig något.

Men hur mycket man än försöker så är det inte alltid som man passar i hop vilket gör att man inte delar varandras åsikter. Men om man då försöker sätta sig in i den andres situation så kan man i alla fall ge varandra respekt.

Detta är veckans bana.

Håll till godo.

Idag har Jonas varit på skattjakt, bakat paj, målat, gungat, byggt med lego, spelat datorspel och busat. Han har haft en toppendag.

Detta på Marks Bk där vi har hållit agilitykurs.

Hundarna har också fått sitt med promender och lite agilityträning före och efter kursen.

Något slog mig med detta gänget och det var att alla hjälper till. De delar upp sysslorna så att det inte är ett par som hela tiden blir borta för att fixa med mat, fika, disk och städ. Mycket välorganiserat!