Ett föredöme är en person som är en bra förebild för andra dvs att göra bra saker. Jag tycker att alla som hållit på att tävla ett tag skall vara det. Men är alla det?

Om alla var vänliga och visade hänsyn så:

Domarna skulle inte bli utskällda för att de gjort dåliga banor, dömt dåligt eller sett fel. Utan de hade alltid fått konstruktiv kritik som hade gjort att de hade känt att de gör ett bra jobb och att det enda folk vill berätta är hur de skall bli ännu bättre.

Arrangörer skulle inte bli utskällda för att de har dåliga funktionärer, dåliga hinder eller har dåliga arrangemang. Utan om de tävlande på ett trevligt sätt gav tips så skulle alla vilja fortsätta hålla tävlingar och förbättra sina arrangemang.

Hundar skulle kanske inte bli påhoppade av andra hundar om alla såg till att lämna plats och inte gå för nära andra hundar. Inga hundar hade legat lösa eller gått lösa ”för att de är snälla” för ägaren hade insett att andra hundar kan bli rejält upprörda och tycka att det är otrevligt för att de tex är rädda. Om de som har aggressiva hundar skulle ta sitt ansvar och antingen ha stenkoll (?) på dem eller låta bli att tävla, så hade kanske inte någon hund blivit biten av någon annan.

På banvandringen så hade ingen trängt sig eller sprungit på medtävlande och de hade inte gått på mer än en banvandring så att det blir extra folk på alla. Ingen hade begärt extra banvandring för sin andra eller tredje hund för att ”man har rätt” till att gå banvandring speciellt för varje enskild hund.

På banan hade ingen tränat på sekvenser om och om igen så att det tar lång tid, bara för att ingen har sagt: ingen träning på plan.

Inget hade blivit stulet utan man hade kunnat lämna saker framme utan att vara orolig. Inte som det har varit detta år att man sett sig om mer än en gång, så att man inte glömt något av värde framme.

Man hade från medtävlande hört trevliga saker som: vad snyggt du gjorde det eller det, inte hur tänkte du människa klart att du inte hann dit. Synd att på rivningen där, inte jaja det är bara att inse ni är inte redo för nästa klass.

Förarna hade insett att det är samma hund som man går in på tävlingen med som de går hem med, och att hundarna gör det de blivit lärda och vad föraren visar. Vi hade då sluppit att se hundar som kryper för sina förare när det blivit fel, och som inte vågar komma fram till föraren. Domare och andra funktionärer hade sluppit rapportera förare som tar tag i, slår och behandlar sina hundar illa.

Men Agility är en tävling vilket gör att vissa människor blir rejält tävlinginriktade, så mycket att det går ut över andra människor, andras eller egna hundar. Detta gäller inte alla långtifrån men de som blir sådana är tyvärr inte speciellt trevliga, men det hade de nog inte varit i en annan sport heller. Alla har vi hört om fotbollsfäder som driver sina barn hårt och som är otrevliga mot domare, coacher och andra barn. Men som tur var blir inte alla sådana som har en liten tävlingsdjävul i sig. De som bara har en lagom tävlingsdjävul tar bara fram lite lagom med armbågar vid banvandring tex – ja sådana som jag.