När Jonas var ung 2 veckor så var vi med på ett agilityläger, som Magne gick med Lotis. Lärare var Petter Nordlien och Lotis var ung 1 år. Lägret var på Tångahed i Vårgårda.

Samtidigt var det lydnadsläger för Git Jering, båda dessa instruktörer säger vad de tycker vilket jag tycker är bra.

Dag ett så är det övningar jag går omkring och tittar mest på agilityn men också på lydnaden, för jag tycker det är intressant. Jag hör at det är diskussioner på lydnaden om hur noggrann man skall vara i de olika delarna i ett moment innan man går ut och tävlar. Att satsa på en 10 på träning gör att man har lite felmarginal på tävling. Jag håller med för fullt, men det kräver mycket av föraren. Föraren måste träna för en 10 hela tiden och inte tillåta sneda sittanden och positionsväxlingar. En person i den gruppen får rejält på pälsen för att hon tillåter alldeles för mycket slarv av hunden.

I agilityn jobbar Petter med förarna mycket metodiskt, och gör dem medvetna om sina förbättringspotentialer. Mycket tålamod har Petter med dem som är med för det är mycket varierad kunskap hos förare och hundar. Men Magne är nöjd för han får veta sådant som att Lotis reagerar på hans röstläge och att hon måste få hoppa färdigt innan han ger nya kommandon eftersom hon är så känslig. Just detta att se vad en förare och en hund kan förbättra är Petters stora fördel. Han är så positiv!

På kvällen är det fest, jag och Jonas är med en stund, men sedan går vi och lägger oss. Men det är inte lätt att sova för en hund står och skäller/ylar hela tiden. Magne går och säger till ägaren, som skiter i det! Jonas är alltså 2 veckor!!! Tala om ohyfsad! Men, men efter ett tag går hon ut med hunden (1-2 på natten).

På morgonen efter så är den där personen med på agilityn istället. Hon klarade inte av att höra vad Git tyckte. Jag har senare talat med Git om just detta. Det som var hela poängen var att Git tyckte att man måste satsa på en 10 på träning. Det gör att man måste vara mycket noggrann, är man inte noggrann i de lägre klasserna i lydnaden får man sota för det i de högre! Köper jag helt och hållet! Personen som fick höra detta klarar dock inte att ta att hon är slarvig och måste vara mer noggrann. Hon anser att det räcker med att satsa på en 8 i lydnaden. Men att satsa på en 8, gör att man har inga marginaler, gör man det man tränat dvs snittar 8 på tävling så klarar man sig. Men man behöver ju marginaler på tävling. Dessutom anser jag att man skall satsa på att vinna alltså på att snitta 10.

Nåja personen som inte klarar av Git tar alltså sonika och byter grupp, men hunden har aldrig sett ett agilityhinder. Här får jag åter beundra Petters tålmodighet. Han tar situationen som den är och lär ut hinder för det ekipaget, medan alla andra står och tittar och tycker att allt är konstigt.

När jag många år senare läser denna persons blogg står det följande: synd att jag inte var mer noggrann i början av träningen för då hade varit mycket lättare i de högre klasserna.

Haha – precis som både jag, Magne och då även Git diskuterat med henne. Ja för vissa trillar tioörngen ner flera år senare.