Igår fick vi hem Lotis - ett kg lättare var hon. En liten tjej på 17 kg, men med vilken pondus hon för sig trotts tratt och ett långt operationssår på magen!

Lotis borde vara en förlustaffär för Folksam vid detta laget. Tredje operationen är det nu, denna på närmare 30 000 kr. Fast de andra vi har haft har aldrig varit sjuka så i det långa loppet så är det nog fördel Folksam.

När Lotis fick träffa de andra två så stod hon stolt, så stolt och med sådan pondus att både Sussie och Fixa kröp fram och hälsade på henne. Det var lite som om Lotis visste vilka friheter de två hade tagit sig medan hon varit borta.

De flesta hundar brukar banka den där tratten i allt som finns liksom för att påpeka att de är förnedrade med en tratt runt huvudet. Men Lotis hon för sig lika garasiöst som vanligt och det är inga islag att tala om.

Lotis skall nu ha ett par matskedar mat många gånger om dagen, hon får specialmat Intestine heter den. När vi hämtade henne sa de att hon inte har haft så stor matlust, men det var inte så konstigt för morfinet dämpar matlusten. När hon fick mat hemma första gången så kastade hon i sig den och tittade sedan uppfordrande på Magne - ge mig mer tyktes hon säga. När sedan Magne var ute med de andra hundarna så fick Lotis vara lite lös inne, hon gick genast och slickade alla hundskålar hon hittade.

Men det är sällan man blir så glad över att plocka hundbajs som nu. Jag plockar så gärna hundbajs efter Lotis!