Idag började som alla andra dagar, jag var tvungen att gå upp för tidigt och väcka en son som studsar upp ur sängen och är oförskämt pigg. Bara här hör ni att mornar inte är den bästa tiden på dygnet för mig. Igår såg jag att pinnregnet hade startat för ännu en av Sussies barn – och inte hade matten ringt. Konstigt varför går jag och funderar på där på morgonen? Tja något jag fick ta tag i idag – en rolig sak! Jonas pladdrar som vanligt, soligt och glatt om allt som kommer att hända honom och han har tusen frågor om allt litet som stort.

Så vi går tillsammans till bussen och kliver på han åt sitt håll till skolan och jag åt mitt till jobbet. Jag visar plånboken mot scannerna för att visa månadskortet som jag gjort hur många gånger som helst – ingen reaktion, jag vänder på den – ingen rekation…  Hum nu har bussen startat mot nästa hållplats och jag börjar gräva i plånboken – inget månadskort!

När hade jag det sist – på vägen hem från Ladies Night! Men jag var inte så påverkad! Och jag använde det ju, men tvivlen börjar komma ändå. Var har jag haft ut innehållet??? Jag får i alla fall ringa Magne som hämtar mig, man åker ju inte buss utan månadskort! Men vad hade Camilla sagt om jag säger att jag söpit bort månadskortet? Herregud vad hon hade skrattat och jag som var lite småtyken och sa att jag minsann inte var bakis, och det var jag inte heller… Min tid på dygnet nämligen kvällen, med trevligt sällskap och en show med grymma grabbar…

Ja vad gör man ? Man slutar fundera köper ett 100 kort och jobbar på och åker sedan hem. Funderar gör man och spydiga kommentarer från mannen får man om att man söpit bort 975 kr… Dyr fredagskväll får man höra… berättigat? Nja – vet inte förrän jag kommit hem och letat. Så frågar jag Jonas om han har lånat mitt månadskort – nej det hade han inte han har ett eget säger han, men jag frågar om han tittat och flyttat nått i min plånbok? Nej inte mer än månadskortet… Hö, vad hörde jag, men vad hade han gjort med det då? Jo han hade gömt det under duken i köket för jag hade varit dum… Ja vad säger man till det – INTE roligt och så har man ändå svårt att hålla sig, det är ett ganska oskyldigt bus!

Sedan går man glatt ut och sågar med en cirkelsåg i en timme för att såga brädhögen till ved, Oj vad det går. Jag som inte gillar sådana ljud och har lite respekt för motoriserade sågar, stoppar bomull i öronen och sågar med andan i halsen. Oj vad det går! Vi växlar att såga och mata in i sågen och det är spännande! Vi jobbar tillsammans som ett team jag och Magne tills vi blir trötta och lite svettiga och mycket eniga om att det räcker för idag. Men en kväll till och högen är uppsågad och då är det bara att börja stapla i vedbon. Känns så skönt!