Ja igår så skrev jag att Sussie ville ta hönan som kom promenerande i vår trädgård.

Umm, jag borde ju då hålla koll på den hunden vid alla tillfällen eller hur.

men igår släppte jag kontrollen i några ögonblick när vi var ute och gick och vips var Sussie borta. Vi var inte hemma och gick så hönan lever och mår bra. Utan vi var ute och gick i Kungsbacka i mörkret.

Så jag började att ropa på Sussie men ingen Sussie kom, sedan hör vi ett skrik. Aj då vad har hon hittat nu tänkte jag, för det var inte Sussie som skrek utan ett mindre djur.

Så jag fortsätter och ropa och efter ett tag kommer Sussie med sitt byte, en 3 kg tung hare. Ja vad gör man? Anne som var med och gick undrade lite och gillade inte tanken på att jag tog tillvara på haren. Så nu hänger den urtagen på verandan. Vi kommer att ha hargryta om några dagar.

Sussie är en underbar hund, men jag kan inte släppa kollen för får hon upp ett spår så drar hon om jag inte är uppmärksam. Men vilken jaktinstinkt, många jägare hade nog avundats mig den hunden, enda problemet för dem hade ju varit att hon jagar tyst och helst fäller bytet själv, och en jägare vill ju få lyfta bössan och skjuta.

Men eftersom det är helt förbjudet att låta en hund fälla ett djur själv. Så har detta naturligtvis inte alls hänt. Sussie hinner naturligtvis inte upp en hare. Vad tror ni egentligen? Hon är ju bara en Aussie. hade det varit en Border Collie då så hade det kanske varit sannt.

Men i Sussies drömmar fäller hon varje hare och rådjur som hon känner lukten av. Men hon är en långsam sävlig utställningsaussie så hon kommer aldrig ifatt.