Nu är det höst och det blir mörkt fortare och fortare. Jag njuter lite av hösten för jag tycker att det är en fin tid, med vackra färger och mys inne i stugan. Vi lever så lätt med värme och elektricitet.

Men hur var det för 75 år sedan? Då när min mormor var ung flicka. När man inte fick gifta sig med vem man ville utan blev förskjuten av sin släkt. Min mormors mor gifte sig fel och blev förskjuten av sin rika bondsläkt. Hon fick ett barn med en man och så gifte hon sig med en annan – men hu inte fick man göra så, när släkten nästan ägde hela bygden, det går ju inte an!

Min mormors mor levde gott med sin man ända tills han dog av tuberkulos, där stod hon då med fem barn att försörja och ingen hjälp fanns att få av den rika släkten. Ja vad gör man som mor? Jo man får gå till bygden för hjälp. Hon fick ta in på fattighuset med sina fem barn, men på fattighuset skall man göra rätt för sig. Det blev så att de fem barnen fick gå på fattighjonsauktion, de skulle auktioneras bort som pigor och drängar ut i bydgen. De som begärde minst i ersättning för mat och uppehälle, fick då fattighjonen som hjälp. Maria (gammelmormmor) hon sa till barnen att se nu så eländiga ut som ni kan! Alla barnen var magra av naturen och såg inte ut att kunna göra så värst många handtag, så det var ingen som ville ha dem, så de fick stanna med Maria. Maria hon fick åka ut och jobba som kokerska på de större gårdarna, och det var något som hon var bra på. Maria blev eftertraktad för sin goda mat skull. Maria var också försigkommen och odlade grönsaker och skaffade höns och sydde kläder, så hon hade inget problem att ta hand om sina barn. Men än idag vill de barnen inte så gärna ha äggmat, för det var det de levde på då på 20 talet i Sverige.

På 20 talet, det är ju inte så länge sedan, men ändå så avlägset. Då när mödrarna sydde kläder i skenet av en fotogenlampa om de hade tur annars var det stearinljus som gällde. Inte så konstigt att man gick och la sig tidigt på höst och vinter, stearin var dyrt och det var fotogenen också. Sedan att det blev många barn, ja det kom sig ju att det var ett sätt att hålla värmen.

Jag slog upp lite om kloka gummor för det är lätt att tänka på dem, de som lärde sig av de äldre hur man botade sjukdomar och kärleksbekymmer. Maria ansågs synsk av sina barn, hon visste alltid när barnen var på väg hem och hon kunde berätta vem som skulle få barn och vem som var glad i vem. Men är det att vara synsk? Är det inte bara att känna sina barn och att se tecknen? Tja vem vet?

Men kloka gummor och gubbar finns det många historier om runt om i landet och det är klart, då fanns inte TV, radio och datorer som fyllde vår tillvaro. Vad berättar man då – jo historier, det gör ju vi med och de sprids fortare nu en de gjorde då. Då var det från berättare till berättare och historien förändrades på vägen och spetsades till för att vara intressant. Idag har vi våra historier, som bonzai kitten, Nigeria brev, rapedrug, och andra vandringshistorier som sprids. Är vi egentligen då något annorlunda än då? Tja egentligen så är vi nog inte det, vi har bara gjort det bekvämare för oss.