Johanna, Petra och Fluktaren i ljuv harmoni. Om ni nu tror att jag kommer att fortsätta att berätta om deras kärleksmöte så är ni inte helt rätt ute men nästan.

I helgen var vi på Orust och då avslöjades att Gudruns Fluktare var där livs levande. Hon avslöjade också att hennes fascination för Gudrun sträckte sig till mig också. Hum Ja Gudrun det är bara att inse Fluktaren är otrogen – sorry!

Fluktaren och hennes hov bodde på ett vandarhem och där fanns kalsongligan som gärna hade velat ha besök av trosligan. Kalsongligan bestod att tre grabbar som vandrade omkring på vandarhemmet endast iförda kalsonger. Fluktaren och hennes hov berättade att de var vita – kalsongerna alltså. Kalsongligan hade till och med en lapp på dörren där det stod Välkommen och ett mobilnummer. Men Fluktaren och hennes hov var mer intresserade av Johanna och Petra och deras underkläder. Johanna visade hon hade lila med gulddetaljer, medan Petra var lite blygare och lät Fluktaren och hovet använda sin fantasi.

På Orust berättade Fluktaren sina bästa tips och ni skall naturligtvis få ta del av dem. Fluktaren jobbar nätter och då får hon reda på en massa nyttiga saker om man gillar följande: Handtvätt/handsprit innehåller 70% sprit det går att dricka och om man dricker en hel flaska blir man stenad och faller som en fura så full blir man. Skoputs innehåller också alkohol, vilket gör att vissa personer ”dricker” det. Men det bästa tipset hon hade var att om man doppar en tampong i sprit och placerar den rätt så blir man riktigt ordentligt full – nähä tänkte jag vem F gör något sådant. Men sedan såg jag Petra och Johanna och de hängde på, ja och om man röker kan man doppa filtret i alkohol så får man också en skön effekt…Ja ni kan väl tänka er resten…

Fluktarens största intresse verkar vara att veta mycket om oss i agilityvärlden, men vi märkte efter att tag att det var mycket som hon inte visste. Hon följer flera bloggar och vet det mesta som händer. Men som sagt var det lite som hon inte visste och när vi började diskutera de olika bloggarna så insåg vi att hon hade ingen aning vem Johanna egentligen var. Men tydligen detta att Johanna egentligen dök upp först i somras hade hon missat totalt trotts att hon följer både min och Gudruns blogg. När vi satt där och berättade om Johanna som uppfattar sig som Camillas syster och som med blonderat hår tog sig in i Gudruns blogg i somras. Då såg man hur det tändes ett ljus i Fluktarens ögon och hon sa JAHA, nu förstår jag.

Men hur är denna Petra då? Jo Petra var lite lågmäld denna helg vilket inte är speciellt vanligt, Petra kom igång och Johanna och Petra är och förblir ett radarpar att räkna med. Petra var inte helt Ok fysiskt och dessutom var hon oroligt för sin skadade hund. Men efter lite kamratskap kom också hon igång och vi hade en mycket trevlig helg. God mat, trevligt sällskap och många avslöjanden, ja så bra det bara kan bli.

Men jag måste varna er för Fluktaren  - när som helst dyker hon upp och fluktar i blogg efter blogg. Men hon lämnare inte ett spår efter sig. Inte en kommentar har hon vågat sig på ännu, men hon har i alla fall vågat avslöja sig för Gudrun – på ett mer avancerat sätt och nu för oss på Orust. Men undrar vad denna rädsla för att skriva kommer från? För hon har verkligen talets gåva och vilket smittsamt skratt sedan!

Idag var jag i Stockholm, upp medan det var mörkt och iväg med Jonas. Sedan taxi till flyget och så upp och iväg.

Det tar ungefär 45 min i luften och då är det så skönt att ha en bra bok att läsa, tiden flyger bokstavligt iväg och så landar man igen.

Så försvinner hela dagen i möten och intressanta frågeställningar, det är skönt att träffa kollegorna och se dem inte bara höra deras röst i luren.

Sedan åker man hem när mörkret har fallit, och kommer tillbaka till familjen.

Hundarna hoppar och Sussie sjunger sin vanliga välkomstsång (auuuu).

Jag pustar ut några minuter och tar sedan och går ut och går i höstmörkret. Det är så skönt att gå så att svetten rinner ut med ryggen när man har suttit ner hela dagen.

Hundarna springer och är så lyckliga, hade det varit snö och inte höstrusk så hade det bara varit att traska in när man kommer hem. Men nu får man med sig ett lass med grus, en riktigt tråkig bisak med denna gråa dystra tid. Men det tänker man inte på när man går i mörkter och myser med tre sköna fyrbenta som springer och är glada.

Men det finns så mysiga saker med det mörka, när man sitter hemma och tänder stearinljus och myser med nära och kära. Att äta pepparkakor med ädelost på tub och bara må bra. Prova det om ni inte gjort det, ummm.

Om man hade haft en öppen spis så hade lyckan varit fullkomlig. Tänk en brasa, brinnande stearinljus och en lugn och skön kväll med familjen, och med hundar som varit ute och är nöljda för kvällen.

Livet är faktiskt härligt även om det är mörkt när man åker hemmifrån och sedan även när man kommer hem!

Jag har funderat länge på vad den svenska avundsjukan kan resultera i.

Gudrun och Camilla skriver en agilitybok och avundsjuka personer tror direkt att de tjänar en hacka av det. Men själva avundsjukan består säkert också i att även de hade önskat att de kunde skriva en bok för att få en liten sidoinkomst, för det är just det som det är en sidoinkomst. Inget man bli rik på men man kanske kan unna sig en fin middag. Jag tycker istället vi skall vara jätteglada för att det finns personer som kan tänka sig att lägga ner så mycket tid på att skriva en bok för att instruktörerna skall bli bättre. Om de får någon krona för det så tycker jag de är värda varenda en.

Men är man då avundsjuk på Liza Marklund, Jan Gilliou och de andra som har lyckats skriva böcker som har sålt i hundra tusentals exemplar. Nej det tror jag inte det är först när man har en relation till dem. Så jag tror att både Liza och Jan har haft avundsjuka personer som har varit på dem. Sedan är det de som blir maniska och förföljer kända personer. Vissa för att de verkligen tycker om dem och andra för att de inte tycker om dem.

Men vilka vågar bli en kändis? Både Liza och Jan är personer som gillar att synas och som har sin sak som de är mycket bra på. Det finns ju även de som bara är kända för att vara kända eller kända för att vara rika. Men handen på hjärtat är det något som du vill? Jag kan förstå avundsjuka mot kända personer om man själv vill bli berömd, men sedan kan det ju vara så att man inser att man inte har kapaciteten/psyket för ett kändisskap. För det kommer ju fler frestelser med tillgång till fester med sprit och eventuellt även knark, men också detta med att folk kommer att försöka utnyttja ens ställning som kändis. Kändisar blir lurade, baktalade, hatade och älskade men är det verkligen värt det?

När det går bra för någon och de snabbt tar sig upp i klasserna så är det många som inte gillar detta. Man skall vara lite lagom duktig annars får man höra att man bara har ett elittänkande och inte tänker på alla. Men det är väl tur att det finns sådana som har ett elittänkande – för tänk om vi inte hade ett elittänkanden inom andra sporter. Ingen Ingemar Stenmark, Anja Pärsson, Magdalena Forsberg eller Kristian Olsson! Vi har ju bra individualister i Sverige, inte bara bra gruppsporter. De individualisterna drar många gånger en sport framåt och det mycket på egen drivkraft. Men där är nog avundsjukan – den som inte har egen drivkraft och kunnande att komma till eliten avundas detta. Men jag förstår det inte – det är väl bättre att dra nytta av de som har den, titta och lära av dem.

Avundsjuka kan också tas sig följande uttryck: ryktesspridning. Jag fick höra en kvinnas resonemang för ett tag sedan som skrämde mig. Hon bor i ett finare villaområde i Göteborg och där bor mest barnfamiljer. Så flyttade det in en ensamstående man, och då ansåg hon att han måste vara pedofil, så hon spred ut i området att han var det. Varför har en ensamstående man råd med en villa i deras område? Men tänk om han inte är pedofil? Det är nog till och med så att det är mycket liten sannolikhet att han är det. Det kan vara så att han precis har skiljt sig, hans fru/make kan ha dött. Han kanske är en rik man som gillar att bo för sig själv. Han kan vara många saker utan att ha dragning till pedofili. Jag sa detta till kvinnan som ändå tyckte att det mest logiska är att han är pedofil. Jag tyckte att det är väl bättre och prata med honom, och fråga vad han gör på arbetstiden och vart han kommer ifrån, för att få en bild av honom. Jag har också barn så jag förstår att man vill skydda sina barn från pedofiler, men att basera det på ett antagande. Från ett sådant rykte till förföljelse är steget inte långt tyvärr.

Men sedan anledningen till avundsjuka är ju egentligen trevlig, den man är avundsjuk på har något som man själv vill ha. Så om någon är avundsjuk på mig så är det ju egentligen en komplimang. Men det beror ju på hur den avundsjuke visar det, blir det genom ryktesspridning och ständigt elaka kommentarer så är det ju ingen som vill ha det.

Men det finns så gullig avundsjuka att man bara blir varm inombords, är det dessutom presenterat på ett lika gulligt sätt så blir man så glad. Jag blev glad häromdagen när en person på jobbet sa att hon ville byta huvud med mig för jag verkade ha så mycket i mitt. Eller när frisören säger att hon vill ha mitt hår för det är så fint.

När man får höra att ja men det är väl enkelt för dig att få upp en hund i klasserna, ni kan ju det där.

Eller när man får just den hunden man vill ha för att man är klassad som en bra valpköpare, och man får höra sådant att ja hon är ju bäst i kullen.

Det är bra saker som man kan få höra och det är saker som värmer. Det är skönt att höra att man är bra på saker och att höra att man har saker som andra vill ha.

Om ni tänker efter så är det säkert likadant för er. Ni får höra att vad du är bra på att läsa in fakta, hur många böcker har du läst egentligen. Vilka kontakter hade du för att få tag i den hunden? Vilken fin bil du har – vad kostade den?

Har ni någon kul berättelse om avundsjuka som ni kan dela med er?

Det var länge sedan som jag la in ett inlägg i bloggen nu, jag har inte kommit på ett bra ämne.

Visst kan jag skriva om mitt liv eller om saker som händer i världen – men det är så många som gör så det känns inte helt som min grej. Klart att jag kommer att skriva roliga saker som händer eller om jag blir upprörd över något speciellt.

Jag funderade på om jag skulle blogga om den svåra banan i Varberg och vad jag tycker om domare som inte kan vad för svårigheter det skall vara i klass 1. Men det har jag redan gjort – så det är inget kul.

Sedan hade jag ju kunnat skriva löpmeter om domarkonferensen men jag var inte där och är inte domare så jag är tyst om mina åsikter om den helgen.

Jag undrar lite vad som har hänt med bloggen fundera, jag saknar att läsa den. Men jag kommer inte in på den hemifrån. Hoppas att allt är bra med Gudrun och Camilla!

Men till dagens ämne: vad får man inte skriva om?

Jag tycker att man i sin blogg kan skriva ganska mycket och vara öppen och ärlig om man vill det. Vad vill man då läsa om  - eller inte läsa om?

Jag vill läsa intressanta resonemang eller intressanta saker om bloggaren.

Men om en blogg blir för negativ eller resonemangen blir för ointelligenta då kommer jag inte tillbaka och läser om och om igen. Är det dessutom dålig svenska är det jobbigt att läsa.

Men är det några ämnen som är tabu?

Tja för vissa är det säkert så att om man är för tävlings eller elitinriktad så är det inte alltid bra resonemang, då är det en del diskussioner som har utbrutit. Om man säger att klass 1 är för långsamma och har dålig handling dvs generaliserar kan man säkert få många personer att se rött. Jag tycker det är intressant ibland att höra när vissa säger att: min hund går så snabbt så jag fick rådet att dämpa honom. För mig är det saker man inte får säga till någon – att dämpa hunden! Berätta istället hur man kan ha nytta av farten och hur man kan styra hunden. Sedan är det de som tycker att den egna hunden är jättesnabb men i samma mening berättar att de får tidsfel i klass 1. För mig är det två saker som inte går ihop, motsatser för mig om det inte är så att hunden är helt ostyrig och gör långa långa rundor mellan hindren. Men så var inte fallet. Men det finns verkligen personer som inte kan se att det behövs mer fart – ja vad gör man då om man håller kurs för dem. Gör det man ”inte skall” visar med en egen hund, funkar inte det får de ta en bana med en av våra hundar, för att få en känsla av hur det är att springa med en snabb hund. Ja det låter ganska självgott, men jag vet att det finns snabbare hundar än våra – ja – men de har bra tider och ofta mycket bra tider.

Skryt är det då tillåtet i en blogg – ja visst men för mycket av det är inte kul att läsa.

Men hur är det då men dessa saker: homosexualitet, sexuella läggningar, barnuppfostran, rasism, politik och så vidare? Ja homosexualitet kan man skriva om, det har jag gjort och en del så det dröjer innan det blir mer.

Sexuella läggningar är också OK, det är till och med ganska kul.

Barnuppfostran, ja då tände det till hos vissa – man får inte skriva vad som helst då får man mothugg. Jag skrev att det inte är kul med ouppfostrade barn, och tydligen är det en del barn som verkar vara ouppfostrade i omvärldens ögon som har en diagnos. Hum, jag tror att detta kan vara ett bloggämne för de som kan mer om det – jag kan ingenting om de diagnoser som dessa barn har. Men jag ser många barn som anses helt normala där föräldrar inte ens gör ett försök att se till att de uppför sig – det tycker jag inte om. Så att detta är en öm punkt för vissa är mycket tydligt av de kommentarer som blev. Fick nått mail också men jag förstår detta, det är inte lätt att vara förälder till barn som har svårt att anpassa sig socialt.

Det är lite av en dold rasism i Sverige – är du inte normal så är pekfingret framme. Ända tills man är så udda att man tillhör en viss grupp människor.

Ja där kom vi till rasismen – är det ok att blogga om? Tja för min del beror det mycket på hur man gör. Skall man vara neutral så måste man ta fram båda sidor av rasism och om man vill framhäva att utlänningar är sämre och mer kriminella så får man stå för sina åsikter. Tja får man då skämta om rasism – jag vet inte riktigt om man får det? Jag tror att man hade fått många upprörda då – fast det beror på hur man gör.

Men det är som om jag som är mörkhårig hade börjat skriva här att jag tror att den och den gör si eller så för att han/hon är blond. Ja det kan vara diskriminering, men även det beror på hur man gör.

Glömde politik - ja om politik och politiker hade jag gärna skrivit om, men då vill jag vara mer insatt i de olika partierna för att göra det. Jag kan ha åsikter om hur jag skulle vilja att det var, men för att ha en solid uppfattning vill jag basera det på fakta. Jag fick höra när jag var ung att jag borde bli politiker - men det undrar jag om jag skulle vilja. Men samtidigt är man ju lite av den varan både till vardags och på jobbet.

Nu skall jag titta på Harry Potter och fundera på om jag kan få till något inlägg som skulle ge mig lite upprörda kommentarer.

Jag kan väl få lite hjälp?

Vad skulle få dig att skriva upprörda kommentarer i min blogg?