Igår kommenterade Carina att jag glömde att prata om small hundar som också har problem med tex gungan och höga hopphinder för att de är små.

Jag skriver naturligtvis om det jag ser, i och med att inte en endaste smallhund har tränats upp av oss så skriver jag automatiskt om det jag ser mest - largehundar. Jag tävlar med largehundar, jag tränar 3 largehundar och då är ju frågan om jag bryr mig om hur läget är för small och medium?

Det är många som har largehundar som inte ens ser åt de små, för i deras värld är det inte värda att ödsla tid på. Men hur kan det vara i det Aldenska resisenset? Diskuterar vi någonsinn problem och lösningar för små hundar? Anser vi att det är värt att slösa tid på dem?

För mig är en Aussie en perfekt hund, lagom stor har arbetslust, vaktinstinkt och är en jäkligt bra kamrat. Som det känns nu så kan jag inte tänka mig en annan ras. Är till och med så biten att vi föder upp dem och är mycket stolt över de valpar som nu är unghundar.

Jonas vill ha en hund och om det blir så kommer han inte att få en stor hund utan han kommer att få dras med en liten, av någon ras som inte är bestämt än. Men från det till att tycka att det är värt att skaffa en själv och lägga tid på träning och uppfostran det är långt.

För mig finns bara en ras och bara en storlek, som det är nu. När det kommer till att träna andra så är det en helt annan sak. Där lägger vi utsatt tid på de som lagt tid och pengar på att gå kurs. Vi ser på ekipage inte ras. För även om jag i förra inlägget skrev att vissa raser hade mått bra av att gå i en lägre klass, så är det en generell iaktagelse, det finns alltid individuella undantag.

För jag säger som Gudrun en gång skrev har de fyra ben och svans så kan de springa! Nu kanske jag vill revidera detta med svansen då det ofta är så att Aussie saknar svans. Men en hund med fyra ben, kan springa och hoppa och har man tränat bra och fått upp motivationen för träning på hunden så skall i min värld alla klara att springa agility med bra fart och utan några tidsfel.

Men detta med motivationen kräver en medveten träning från det att man får hem valpen. Träning på att göra saker med föraren och att vilja göra saker snabbt och sedan även att klara att göra saker självständigt, för en hund med självförtroende är snabbare än de utan. Dessutom är det oftare de hundar som inte har bra självförtroende som attakerar andra hundar eller människor, för att de vill skrämma iväg dem.

Nu tror jag att ni har räknat ut min inställning om små hundar - eller?

Jag har inga problem med små hundar och det är många olika individer jag gillar, men att sedan välja en ras som passar i vårt hushåll? Ja det är svårare, Aussie är stora hundar med massa instinkter och fel liten hund klarar inte den intensiva flock som vi redan har.

Sedan att ödsla tid eller inte på små hundar? Tja, jag skriver mest om det jag ser. Jag vet att det finns små lätta hundar som har svårt med tung gunga. Men ofta beror det mer på att de inte springer upp på gungan med hög fart, för med hjälp av farten så trycks gungan ner fortare. Jag har inget medlidande med en liten hund som inte har motivation och fart, detta för att jag då tycker att de är dåligt grundtränade. En träning som jag tycker börjar från dag 1. Men undantag finns säkert, när jag ser en liten snabb 3 kg pappis ha problem med gungan trotts riktigt hög fart, då skall jag skriva om det.