En dag var jag ute och tränade bara Lotis i skogen, hon fick hoppa över och krypa under stockar. När vi höll på där som bäst så blir hon lite upphetsad och skäller för detta är ju kul! Då hör jag skällande småhundar, och de kommer farande. Vi står inne i skogen en bra bit från stigen och farande mot oss kommer 10-12 småhundar. Det var massa pudlar och några schnauzrar, som kommer skällande. Vad gör man då, jag hinner fundera på om jag skall koppla Lotis eller inte. Jag beslutar mig för att inte göra det, jag vet ju inte hur aggressiva dessa hundar är.

Jag hinner också fundera på varför ingen ropar på hundarna, medan jag säger stanna och vad du är duktig till Lotis. Alla de små valsar nu runt oss och några kommer fram och luktar medan andra springer runt och stormskäller. Nu börjar någon ropa lite halvhjärtat borta från stigen som ligger 50-60 meter bort. Jag säger till Lotis att ligga ner och försöker få iväg hundarna genom att skrika och sparka mot dem (inte på vill inte ha en död liten hund). Nu ropas det lite mer från stigen och hundarna vänder tillbaka.

Jag stormar ut och skäller ut de fyra personerna som står där och försöker få ordning på sina hundar. Man går ju inte med hundar lösa om man inte har koll på dem, inte i min värld i alla fall. Men så får jag snabbt en inblick i deras, för de säger: men om din hund hade varit tyst hade våra hundar inte stuckit iväg. Verkligheten vrids nu till en konstig plats enligt min menig för det är tydligen mitt eller rättare sagt Lotis fel att de inte har koll på sina hundar. Detta säger jag naturligtvis, samt precis vad jag tycker om dessa människor som enligt min mening har hål i huvudet. Det är ju en mängd saker som kunnat hända: Lotis kunde ha blivit attackerad av de små hundarna för när de är så många kan de ju agera som en flock. Lotis kunde ha känt sig trängd och försvarat sig, och hon kunde då ha skadat en av de små allvarligt. Men som tur var hände inget av det, mycket beroende på att Lotis är en mycket trygg hund.

Vad är det med alla dessa människor som alltid skyller det som händer på andra?

Nu har jag flugit en del den sista tiden och jag slås av liknelsen av boskapstransporter.

Boskap packar vi ihop i trånga utrymmen och fraktar så snabbt vi kan till en destination. Ofta när boskap skall slaktas, fast där slutade liknelsen snabbt. För jag känner mig inte redo för slakt. Jag känner mig mycket vital, för jag har fått en ny tjänst här på Telia.

Men till detta med transporter, naturligtvis finns det en skillnad på flygturerna och boskapstransporter, men de är ganska små. Det skall gå snabbt och man vill ha in så många som möjligt så snabbt som möjligt. Jag har flugit med två olika bolag och det är bara en liten skillnad dem emellan. SAS där får man en egen stol bokad, och man får köpa tilltugg om man vill ha till väl tilltagna priser. På Malmö Aviation så strömmar man in som resenärer i en buss och slår sig ner på första bästa lediga plats, men här får man lite tilltugg. Jag tycker att det lilla man får att äta är ett smart drag. Då är man så upptagen att man tycker att resan känns mycket kortare.

Jag förstår att de måste ha in så mycket folk som möjligt för att klara sig på de små marginaler som ett flygbolag lever på, men det är så likt flygbussar som man kommer.

Jag utnyttjar flygtiden till att läsa böcker det är så skönt att försvinna bort i någon annans värld ett tag. Just nu är det en deckare, kul!

Jag har funderat en del på hur man tänker när man går ut och tävlar första gången. Vad skall hunden kunna? Skall den kanske klara en bana om den har tur eller skall den ha chans att vinna?

Vissa verkar bestämma att när hunden är 18 månader så skall man tävla oavsett om hunden är färdig eller inte. Men varför skall man ha så brottom? Sedan är det de som går kurs och för vissa så skall de ut och tävla efter förtsättningskursen. Det är inte så ofta som fortsättare har tränat någon enstaka gång själva utan bara på kursen, vilket innebär att efter max 40 h träning så anses de tävlingsklara.

På 40 h så undrar jag om man verkligen kan alla hinder ens. För mina hundar tar bara slalom mer än det. Sedan är det handling som behövs och information om hur en tävling går till.

För en som tränar i mellan och som har ett mål så kan det räcka med två kurser, men då måste man få rätt vägledning under kurserna.

Jag tycker att man först skall ha småtävlingar i kursen, en klass 1 bana som görs på tid som har byten och alla hinder. En annan tävling man kan göra är att utmana en annan kurs på den egna klubben eller från en annan klubb. Om man utmanar en kurs på egna klubben som kommit längre kan man ge handikapp annars går det bra att utmana en kurs som har gått lika länge. Eller så har man en liten kvällstävling där man bjuder in de man vill och ber en annan person ta fram en bana och döma. Då får de på kursen en fingervisning om hur långt de kommit och vad som krävs innan de prövar vingarna på andra klubbars tävlingar.

Själv har jag målet att innan någon av mina hundar skall ut och tävla så skall de ha möjlighet att vinna första loppet, sedan om det inte blir så är ointressant. Mina hundar skall kunna: alla hindren, ha bra fart, och kunna bakombyte och framförbyte. Jaha säger ni kanske då – men du har ju tävlat redan, detta säger du väl inte till dina kursare. De som frågar tycker jag skall gå ut på inofficiella tävlingar först, men inte förrän de kan hindren, grundläggande handling samt att de skall ha drag framåt.

Just drag framåt ser jag att det är många som inte har och det är ju en av de viktigaste delarna för att klara av att träna ett bakombyte. Jag tycker personligen att bakombyten är det enkla bytet, meden jag har ett helsike att hinna med framförbytena. Men om man har svårt att hinna med framförbyten tycker jag att man har lyckats, för då har man klarat att ge hunden det drag på hindren som krävs. Nåja om man själv har lite fart i benen vill säga annars är det svårt att hinna med något byte.

Jag har funderat på detta med rätten att skaffa barn, först tänkte jag som så att alla skall ha rätt att skaffa barn om de vill och då så många de vill. Funderingarna kom upp efter att ha diskuterat med en fyrabarnsmor som tyckte att jag måste ha ett syskon till Jonas. Hon ansåg att inget barn skall behöva växa upp ensam och att de barn som växer upp ensamma inte kan hantera en massa situationer. Jag tror inte på det hon sa, t.ex är Jonas givmild och kan dela med sig av sina saker, vilket hon sa att ensamma barn inte kunde lära sig. Jag tror att hur barnen blir oavsett om de är en eller flera beror på hur de blir uppfostrade och hur mycket andra barn de träffar.

Sedan har jag funderat på dessa som inte kan få barn som då naturligt lider mycket och vissa av dem testar t.ex provrörsbefruktning och hormonbehandling. Medan andra tar och adopterar barn som annars hade fått det mycket sämre. Jag har ett par vänner som adopterade från barnhem i Rumänien, de barnen har det naturligtvis mycket bättre här och ingen vet vilket liv de hade gått tillmötes om de inte hade blivit adopterade.

Om man tittar på hundar istället så finns det i många fall där en tik och en hane inte har passat ihop, det har inte blivit några valpar eller så har de inte blivit friska. Men med en annan hane så har tiken producerat fina friska valpar och likadant med hanen. Jag tror att det finns liknande historier att berätta om oss människor. Där ett par inte kunnat få barn medan med en annan man så har det tagit sig med en gång. Jag är övertygad om att det i de fallen inte är fel på någon av individerna, men naturen sätter stopp för att de inte passar ihop fysiskt.

Med hundar är det ju lätt då kan vi människor bestämma oss för att ta en annan hane. För vi har inte vad jag vet börjat med hormonbehandling och provrörsbefruktning. Men däremot använder vi oss av konstgjord befruktning vilket gör det lättare att hitta en hane som har intressanta linjer utan att behöva resa runt halva världen med tiken.

Tänk om vi människor hade gjort planerade barn för att det skall bli bra idrottsmän eller forskare – men vänta lite nu sådana experiment har ju redan gjorts och av personer som nu anses mer eller mindre galna.

Undrar om det finns mer eller mindre galna uppfödare av hundar också? Den världen är lite outforskad för min del men man nås ju av en del kostiga rykten ibland. Som att det fuskas med röntgenplåtar, paras med andra hanar än de på pappren osv. Jag hoppas att det är osanna rykten och att de som är seriösa uppfödare dominerar.

Fixa är yngst och nu när alla löper händer följande: Lotis är på Sussie och juckar och Sussie på Fixa. Fixa ligger ibland helt stilla på golvet och Sussie tar då helt sonika och tvättar henne och sedan så sätter hon på henne. Fixa förstår minst av den här "leken". Hon ser mest lidande ut, och vet inte om hon får göra likadant som de andra två. Det är ju tur att hon inte också håller på för det räcker med de två porrdrottningarna som vi har. Tro nu inte att vi låter dem hålla på hur som hellst, vi säger till men de är lite för heta för att bry sig om oss just nu.

Vilken tur att vi inte har en hane här också han hade nog varit smått galen vid det här laget.

Vinet som Magne köpte igår räcker till idag också. Så idag skall vi försöka oss på ett nytt matrecept:

Texas wings

2 st vitlöksklyftor

4 msk soja

1 msk sambal oelek eller annan het chiliröra

1 msk chilipulver

1,5 dl cola

1,2 kg kycklingvingar

salt

Så här gör du:
1. Starta ugnen på 200 grader.
2. Pressa vitlöksklyftorna och lägg i en stor plastpåse. Häll i sojan, sambal oeleken, chilipulvret och colan.
3. Lägg i kycklingvingarna och blanda runt ordentligt. Det räcker med att de blir nedsmetade med marinaden men du kan också förbereda och låta dem ligga i dubbla påsar (för säkerhets skull) i kylen över natt.
4. Lägg ut kycklingvingarna i en stor långpanna. De ska rymmas i ett lager. Salta dem försiktigt och stek 25 minuter i ugnen.
5. Vrid upp värmen till 275 grader och brassa på ytterligare ett par minuter så att de får fin färg. Kolla noga! Cola + soja = lätt vidbränt.

Jag kände för att äta med fingrarna och detta blir bra.

Jag uppdaterar sedan och berättar hur det var.

Jag trodde att detta skulle vara starkt i och med att det var så mycket chili, men det var jättegott! Vi bytte Colan mot Pepsi max för det var det vi hade hemma. Men sensation! Vi hällde i all marinaden i pannan och hade den som sås på tallriken sedan- smakade jättebra!

Min underbara man hade varit på systemet och köpt lite vin. Så vi startade kvällen med att städa upp lite, de fyrbenta fäller så damsuga var ett måste.

Magne hade som vanligt hittat vin som jag gillar, har dricker inte gärna vin själv men tycks veta precis vad jag vill ha.

Jag lagade tigerräkorna och sedan hade vi en mysig hemmakväll. Jonas älskar de räkorna, för jag lämnar lite skal kvar så att man kan äta det som plockmat.

Idag skall vi fira hemma, jag skriver mer om det nästa vecka när allt är officiellt. Vi tänkte äta lite gott och dricka lite vin, så nu skall jag gå hem.

16 råa tigerräkor, utan skal

2 msk rapsolja

2 tsk garam masala

1 gul lök, finhackad

2 vitlöksklyftor, finhackade

1 msk färsk ingefära, finhackad

2-3 chili, urkärnade och hackade

2,5 dl vatten

1 msk fisksås

1 liten burk kokosmjölk (165 ml)

2-3 krm salt

4 portioner jasminris

Tina räkorna. Fräs olja och garam masala ca 2 minuter i en stor stekpanna under omrörning. Rör ner lök, vitlök, ingefära och chili och fräs ytterligare ett par minuter.

Tillsätt vatten och fisksås och koka upp. Lägg ner tigerräkorna och koka på svag värme 4-5 minuter. Tillsätt kokosmjölken och värm. Smaka av med salt.

Servera grytan med ris och lite koriander.

Detta kan jag varmt rekommendera och det bästa var att Jonas tycker att det var gott och kul.

Jag gillar att laga mat, det skall vara gott annars är det inte kul att äta. Sedan vill jag att det skall vara relativt lätta recept som ser ut att vara avancerade när man serverat dem - det är kul.

Jag älskar att exprimentera med kryddor och prova nya recept. Men har med tiden hittat några absoluta favoriter en av dem skall ni få här:

Salamifylld fläskfilé

1 fläskfilé, 500-600 g
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
smör
50 g salami i tunna skivor
6-7 st marinerade, soltorkade tomater
2 dl vispgrädde (vi tar Milda minimat)
2 msk tomatpuré

Sätt ugnen på 225°. Salta och peppra köttet. Bryn filén i smör i en het stekpanna. Skär djupa skåror i köttet med ca 1 cm mellanrum. Lägg en vikt salamiskiva och en bit tomat i varje skåra. Lägg köttet i en ugnssäker form. Vispa ihop grädde och tomatpuré och häll det i formen. Stek i mitten av ugnen ca 20 min. Servera med smörfräst spenat och kokt pasta eller klyftpotatis.