Idag började agilityn på My-Dog. Halva dagen så styrdes tävlingen av en i mina ögon underbar inropare. Hon styrde med en järnhand över agilityplanen, alla behandlades lika. Hon var vänlig mot de som uppförde sig bra och skällde på de som inte dök upp i tid eller som bara antog att hon skulle veta vem det är. En person gick aldrig fram till henne utan stod bara bredvid och antog att hon hade koll.

Jag är lika förvånad varje gång när jag märker att vissa som har varit med i landslag och/eller på SM tror att alla vet vem de är. Det finns många tävlingar där det inte är agilityfanatiker som är inropare utan det kan vara en helt vanlig person som tränar någon annan kul hundsport. Jag själv är fortfarande förvånad när folk säger att – hej Paula jag har bockat av dig. Och så har jag ingen aning vem den personen är – då antar jag alltid automatiskt att han/hon inte vet vem jag är heller. Men det är många många som vet vem jag är märker jag och jag som i vanliga fall har svårt att komma ihåg namn står där och fattar inte vem, vad eller när.

Men tillbaka till Underbara Inroparen, hon som är smärt och snygg och tävlar i klass 2, ställer naturligtvis upp när hemmaklubben har stor inomhustävling. När jag ser henne förvånas jag alltid över hur snygg en tvåbarnsmor kan vara. Ja jag är lite avundsjuk, men det tycker jag är sunt i detta läge för jag kan säga till henne att jag tycker att hon är snygg. Johanna tycker att hon inte har så mycket till bröst men rasande snygg häck. Men Johanna tycker ju att allt annat än D kupa är litet så jag hade inte fäst mig så mycket vi det.

Jag tror att vi säger det för lite till varandra  -> vad snygg du är. Vilka vackra ögon du har - > vad de byxorna sitter snyggt på dig. Vad den tröjan framhäver dina snygga bröst – men nej nu kanske jag går för långt. Det är ju som att säga vad snygga byxor de framhäver ditt skrev och du ser väldigt potent ut… Njä det blir ju inte så bra – vill ju inte bli anklagad för sexuella trakasserier. Men undrar om en man hade tyckt det, att det var sexuella trakasserier alltså… Jag tror faktiskt att de skulle gilla att se just potent ut! Men potenta kvinnor finns det? Är det de med bröst, höfter och häck? För det har ju alltid ansetts som barnafödandets signatur – och vad är mer potent än barnafödande jag bara frågar. När jag slår upp ordet potent står det följande: samlagsduglig, avlingsduglig, manbar, viril. Avlingsduglig får mig dock att tänka på hästar – där synar man ju både det ena och andra på stoet innan man köper det för att det skall vara just avlingsdugligt.

Så till alla potenta kvinnor vi kanske skall använda ordet manbar istället som enligt ordlistan betyder, färdigutvecklad och giftasvuxen. Men det är inget bra ord – kompetent gillar jag bättre som är skicklig, duglig sedan om det är i sängen man menar ja det tror jag ingen kan avgöra bara med hjälp av höfter eller skrev.

Klass 2 har i agilityn blivit en klass som just nu lever på undantag. Senaste agilitytävlingen som innehöll klass två, i de södra delarna av Sverige vill säga, den var i september. Nu har Varberg strukit klass 2 för de har bara en bana och på andra klubbar dröjer det tills det är en klass 2 igen. De som har klass 2 hundar gillar inte den utvecklingen.

Det borde vara lättare att ansöka om de klasser som arrangeras sällan som klass 2 och lag. Vill man ha en liten tävling så kan man ansöka om klass 2 x 2 tex, men hur länge då? För om det är få klass 2 tävlingar så kommer antalet tävlande i den klassen öka regält, för pinnar tas i klass 1. Pinnar tas även om det inte är snabba hundar som tar dem utan hundar med styrfart, som klarar att ta sig runt banorna. För det har varit många svårta klass 1 banor år 2007, vi får se vad 2008 bär med sig?

Får jag önska så inser de domare som bygger svåra banor i klass 1 att det inte gynnar sporten, för en tajt bana med många fällor i klass 1 får ofta upp de hundar som har styrfart inte de som springer. Sedan tajtas idealtiden ytterligare i klass 2 och de som bara hade styrfart i klass 1 blir efter om de inte har hittat gaspedalen på sin hund. För att hitta gaspedalen efter en debut är faktiskt svårt. Det är mycket lättare att träna in hindren med fart från början och sedan bibehålla farten i klasserna.

Så kära domare tänk på sporten och gynna de hundar som kan springa i klass 1!

De hundarna mognar sedan med träning och de bibehåller förhoppningsvis farten även i klass 2 och klass 3. Men just det att bibehålla farten är inte så lätt, för när man börjar att träna svårt med sin hund så brukar man sänka farten för att kunna handtera svårigheterna. Men att svänga med fart och belöna farten i svängen är det som inte är lätt, lär man hunden att accelerera i svängen så kommer man långt mycket långt!

Jag hoppas att det också blir lite mer flytiga banor i klass 3, detta för när man ser vad vi presterade på VM, så behöver våra klass 3 ekipage träna på snabba banor. För jag tycker att det verkar som om många länder har kommit förbi Sverige i handling i fart. För VM barnorna var flytiga men inte jättesvåra, det var banor som jag hade velat springa. I sommar har det varit banor som jag inte har velat springa med Sussie för jag hade bara blivit frustrerad. Jag vill ha banor där man kan välja på bakom eller framförbyte, inte banor som bara gynnar framförbyten.

Kära domare bygg banor som främjar farten i klass 3, för att Sverige skall lyckas bättre utomlands också.

För om vi hela tiden har skitsvåra banor i klass 3 så tränar vi inte på handling i toppfart, utan det är de hundar med styrfart som klarar sig igenom banorna. Jag gillar hundar som springer jättefort, och där banorna främjar just det. Kontroll i hög fart!!!

Jag skall avsluta detta med att säga att visst har det funnits flytiga banor även 2007, men tyvärr var de inte majoriteten. Och det gör att jag undrar hur utvecklingen blir 2008. Jag hoppas att det är många domare som vågar bryta trenden och som inser att fart är en svårighet i sig, man behöver inte överträffa sig själv i antal svåra svängar - inte heller i onaturliga vägar för hunden, för hundarna behöver få flytiga banor för att hålla ett långt agilityliv.

Vi tränade på de banorna jag la upp igår samt dessa två nedan.

Vi vill alltid avsluta lätt så därför den relativt lätta banan.

Banorna jag la upp igår var svåra och hundarna regält taggade.

Så det skenades iväg en hel del innan det blev rätt till att börja med.

Tack hjärtat för en bra träning - vi får göra det igen snart!

Imorgon skall vi träna på dessa banorna, innomhus på matta. Vi tänkte finslipa lite inför My-Dog.

Idag har vi träffat Camilla för att se på "hennes" Jurassic Park. Vi gick en lång promenad med glada hundar och kom fram till ett högt staket. Vi gick in trotts att Camilla sa att de sett konstiga djur där igår. Väl inne såg vi inga djur men väl ett torp, vi funderade då på om detta område inte kunde passa till att förvara sinnesslöa som de gjorde på Västra Mark. Här kunde de råda sig själva och fortplanta sig - men NEJ det var ju inte tanken på Västra Mark där steriliserades de ju.

1934 antar Sverige en lag där tvångssterilisering kunde göras utan samtycke. 1941 skärptes lagen och fler föll inom ramen för de som kunde tvångssteriliseras. Tyskland hade stort inflytande vilket gjorde att de kvinnor som kunde hamna i en bidragssituation kunde bli steriliserade. Det kallas rashygieniska argumet!!! Det är först 1975 som lagen avskaffas, då har ungefär 63 000 människor steriliseras av dessa är 20-30 000 st tvångssterilisteringar. Det var inte bara kvinnor som steriliserades men av de 63 000 var ungefär 90% kvinnor, och det berodde bland annat på att män inte syntes på samma sätt för de födde inte oönskade barn. Men det var även så att om det i ett äktenskap inte skulle komma fler barn så steriliserades oftast kvinnan, även om det var enklare och mindre riskfyllt att göra det på mannen. En annan orsak till att det var flest kvinnor som steriliserades var att abort var endast tillåtet i samband med sterilisering, preventivmedlen som fanns var inte speciellt pålitliga.

Det är omkring 1 200 st som har fått ersättning från staten, men ersättningsbeslutet kom inte förrän 1999 så det är många som blev tvingade eller övertalade som inte kunde få någon ersättning. Ersättningen blev 175 000 kr, vilket verkar mycket lite i mina öron för att bli av med möjligheten att skaffa barn.

En annan sak som användes ofta på 1900-talets första hälft är lobotomi, metoden användes ofta på 30-40-talet. Det var först på 1970-talet som man slutade med denna metoden och mer och mer gick över till psykofarmaka, men då hade över 9 000 personer lobotomerats. Lobotomi utfördes som behandlingsmetod på mentalt sjuka personer, den ansågs mycket framgångsrik eftersom patienterna blev lätthanterliga och apatiska. De patienterna hade tidigare främst legat fastspända i sina sängar. Efter lobotomeringen (om  de överlevde) så tvångssteriliserades de, för de kunde ju inte släppas ut i samhället och producera fler!

Det var en läkare (Egas Moniz) från Portugal som uppfann metoden och han fick även nobelpriset 1949. Senare så utvecklades andra metoder, en metod var att använda en ishacka och banka in den i övre delen av ögat, men den resulterade ofta i att patienten fick massiva hjärnskador och avled.

Det finns en organisation som kallar sig Maskrosbarn där får de osynliga och glömda barnen stöd. De glömda barnen kallas de som har föräldrar som är missbrukare och de osynliga barnen kallas de som har föräldrar som är psykiskt sjuka. Jag tycker det är skönt att det finns organisationer som stöder dessa barn, de har det inte lätt men många av dem är just maskrosbarn. De som klarar sig i alla fall, trotts många motgångar så tar de sig fram i världen och skapar sig en tillvaro som är bra eller till och med mycket bra.

Maskrosor de är vackra, starka och älskas av för få personer.

Det är en stor majoritet som vill att jag skall ha mer banor och handling - så här kommer lite mer av den varan.

Handling för mig är inte att det skall vara snyggt utan effektivt, jag vill hitta bästa sättet för mig att snabbast möjligt få Sussie runt banan. De medel jag har då är att hon skall ta varje enskilt hinder så snabbt som möjligt och jag vill också att det skall vara självständigt. Ett snabbt slalom där jag kan springa förbi och placera mig är guld värt, detsamma med balansen men där har jag lyckats få den så snabb att jag inte har en chans att springa ikapp. Sedan tränar jag in saker nära och även längre ifrån, ett exempel på det är slalomingångar och svängar. Snäva svängar har varit jättesvårt att träna in med Sussie för hon ville inte svänga, hon ville springa rakt fram. Men med boll i handen så svängde hon runt hinderfångaren, så jag byggde vidare på det: Stegvis släppa bollen så att hon svängde på ett bra sätt. Det blev ett mycket positivt sätt att träna. Jag har tränat just så, positivt med stark förstärkning och det gör att hon älskar att träna och springer mellan hindren. För det tråkigaste att se är hundar som lunkar mellan hindren, när man vet att de kan springa - motivation! Det finns många sätt att träna motivation - kommer till det i ett annat blogginlägg.

Här kommer årets första hoppbana. Det är mycket viktigt hur man placerar sig och i vissa fall är det bra om hunden får en lite "sämre" sväng för att få en bra ingång till nästa hinder.

Kommer ni på var det är viktigt att placera sig rätt och var det kan vara bra med en lite sämre sväng?