Idag tittade jag på roliga klipp.

Björn Gustafsson: http://www.blandadeklipp.se/videos/Roliga_klipp/Parlamentet_-_Bj%25F6rn_Gustafsson_hittar_en_p%25E5se

Eller varför inte:

http://www.blandadeklipp.se/videos/Roliga_klipp/HippHipp_-_Hejaklacken

Dave är också kul:

http://www.blandadeklipp.se/videos/Roliga_klipp/Dave_Chappelle_-_Fifteen

Finsk disko kan du bara inte missa:

http://www.blandadeklipp.se/videos/Roliga_klipp/Finsk_disco_dancing

Mensvärk som tar henne till Tyra Banks show i USA:

http://www.blandadeklipp.se/videos/Roliga_klipp/Nattliv_-_mensv%25E4rk

Bara så kul - mycket nöje!

Jag tittar på den omröstning som jag just nu har i övre högra hörnet, och inte en enda har kryssat i att utseendet är viktigt. Vilket egentligen är lite underligt, det finns så många kennlar som främst avlar för att få fram vackra hundar. Men det är kanske mycket förstagångs hundägare som väljer ras efter utseende.

Men jag tror ändå att det är mycket ögat som är med när vi väljer ras, för vi väljer ofta en ras som passar oss utseendemässigt och när det kommer till att välja i kullen så väljer man ofta den som passar som individ.

Om jag skulle beskriva Magne genom hans 2 hundar:

Syns - sticker ut i en grupp

Social

Högljudd

Snabb

Lättlärd

Temperamentsfull

O, ni som känner honom vet hur väl det stämmer in!

Men ibland blir det inte alltid helt rätt, som när en försiktig kvinna har fått tag i ett riktigt rivjärn till terrier tex.

Hur mycket ansvar har kennlarna eller uppfödarna att para ihop rätt ägare med rätt hund? Jag tycker att de har jättestort ansvar för att se till att rätt person får rätt individ. Jag tycker ibland att de också skall neka en person att köpa om de märker att detta inte blir bra. Men hur kan man då avgöra det? Tja, har man intensiva, envisa hundar som kräver en stark person som är konsekvent, så måste man klargöra att så är det. 

Det är också här jag blir lite tveksam till blandrasaveln – hur vet de som föder upp blandraser vad det blir för en individ? När man korsar lilla gulliga Vera med lika gulliga Bosse, och inte tänker på vilka raser som är i individerna.

Men det är inte bara blandrasuppfödarna som bör tänka efter utan det finns många så kallade seriösa kennlar som bara säljer hundar. De tänker inte på hur ägaren skall klara av hunden, har inte uppföljning, utbildning eller hjälp att erbjuda. Visst har ägaren ansvar, men det förutsätter att de får reda på vad de köper.

Ja Åsa du har så rätt - vilken hundras har inte med hur möten mellan hundar går. Jag håller helt med - ägaren, föraren, tränaren är den som skall ha lärt hunden att inte göra utfall.

Ja Camilla, jag håller också med - klart att man inte helt plötsligt skall lita på att man har lydnad på sin lösa hund när det inte fungerat tidigare. Eller som en sa till mig - jag tränar på att hon skall lyda när det finns andra hundar i närheten. Men hallå, du skall inte träna på min hund, svarade jag då - gå en kurs! Vi är inte försäksobjekt för det att vi har hundar som är någorlunda uppfostrade.

En annan sak är det om någon med hunden i koppel kommer fram och frågar om det gör något att de tränar nära - kontrollerade former, helt OK för min del. Men inte något utan att fgråga först - artighet! Och det är just det respekt och artighet som jag tror gör att ett hundmöte fungerar eller inte fungerar. En hund som har blivit lärd att visa respekt för andra hundar, och som inte tror att alla andra hundar utgör ett hot, de klarar av bra hundmöten.

Men till roligare saker - jag har varit i Stockholm i 2 dagar på möte. Vi har diskuterat allt möjligt skoj. Vi har ätit på en libanesisk restaurang och haft lite teambildning. Kul!

Nu på tåget hem, så längtar jag så oerhört mycket efter min familj! Min underbare man och min lika underbare son.

Jag skulle vilja vara nybörjare i något igen och börja att lära mig något nytt. Den där processen är så kul, när man förstår mer och mer och riktigt känner hur kul det är att bli bättre på något. Men vad skall man välja då? Någon som har ett förslag? Finns det någon ny kul, billig sak att prova? Ja inte menar jag hitta nyckel under täcket utan nyckel, eller långdistanslöpning. Men det kanske finns andra saker som man kan hitta på?

Vem var det föresten som sa: Krama varandra i trafiken?

Tänker på Camillas inlägg på sin blogg om vilka konstiga omkörningar och våghalsiga val vissa trafikanter gör. Camillas blogg kan ni läsa under länkar.

Jag länktar efter fredagsmys, ett glas vin och en go kram av mina pojkar. Hoppas att Magne har planerat något trevligt för kvällen! Men jag har fortfarande 2 timmar kvar på resan till Göteborg, och sedan skall jag vidare till Lerum... Magne, Jonas, suck vad långt borta ni är!

Jag har efterhand uppdagat att fler och fler stora hundar får problem med ouppfostrade småhundar.

Själv har jag fått ett par problem. Sussie tror inte att alla små hundar är hundar. Hon gör inget men stirrar intensivt och kryper närmare och närmare och slickar sig om munnen. Det rör sig främst om dvärgraser som för henne är ett mysterium. Värst är det om de bärs av matte/husse då måste det vara något fel på dem.

Alla våra hundar tycker däremot illa om de små ouppfostrade hundarna som de tvingas gå förbi. De som är stora skall uppföra sig, men många små som de går förbi skäller, morrar och gör utfall.

Jag tycker faktiskt att det är en större andel otrevliga småhundar än stora hundar. Jag tycker inte devisen: det gör inget de är ju små, håller längre. Se till att uppfostra även småhundar!

Jag vet till och med ett par stora hundar som har blivit riktigt rädda för småhundar för att de har blivit påflugna så många gånger. De drar i kopplet och vill åt andra hållet när de ser små hundar.

Visserligen ger inte en liten hund riktigt stora bitskador på en stor hund, men de kan göra riktigt stora skador på psyket även på en stor hund.

Vad händer sedan med en stor hund som är rädd för små hundar? En rädd hund attakerar ofta för att slippa bli attakerad. En stor hund som biter en liten =  risk för STORA skador.

Igår kommenterade Carina att jag glömde att prata om small hundar som också har problem med tex gungan och höga hopphinder för att de är små.

Jag skriver naturligtvis om det jag ser, i och med att inte en endaste smallhund har tränats upp av oss så skriver jag automatiskt om det jag ser mest - largehundar. Jag tävlar med largehundar, jag tränar 3 largehundar och då är ju frågan om jag bryr mig om hur läget är för small och medium?

Det är många som har largehundar som inte ens ser åt de små, för i deras värld är det inte värda att ödsla tid på. Men hur kan det vara i det Aldenska resisenset? Diskuterar vi någonsinn problem och lösningar för små hundar? Anser vi att det är värt att slösa tid på dem?

För mig är en Aussie en perfekt hund, lagom stor har arbetslust, vaktinstinkt och är en jäkligt bra kamrat. Som det känns nu så kan jag inte tänka mig en annan ras. Är till och med så biten att vi föder upp dem och är mycket stolt över de valpar som nu är unghundar.

Jonas vill ha en hund och om det blir så kommer han inte att få en stor hund utan han kommer att få dras med en liten, av någon ras som inte är bestämt än. Men från det till att tycka att det är värt att skaffa en själv och lägga tid på träning och uppfostran det är långt.

För mig finns bara en ras och bara en storlek, som det är nu. När det kommer till att träna andra så är det en helt annan sak. Där lägger vi utsatt tid på de som lagt tid och pengar på att gå kurs. Vi ser på ekipage inte ras. För även om jag i förra inlägget skrev att vissa raser hade mått bra av att gå i en lägre klass, så är det en generell iaktagelse, det finns alltid individuella undantag.

För jag säger som Gudrun en gång skrev har de fyra ben och svans så kan de springa! Nu kanske jag vill revidera detta med svansen då det ofta är så att Aussie saknar svans. Men en hund med fyra ben, kan springa och hoppa och har man tränat bra och fått upp motivationen för träning på hunden så skall i min värld alla klara att springa agility med bra fart och utan några tidsfel.

Men detta med motivationen kräver en medveten träning från det att man får hem valpen. Träning på att göra saker med föraren och att vilja göra saker snabbt och sedan även att klara att göra saker självständigt, för en hund med självförtroende är snabbare än de utan. Dessutom är det oftare de hundar som inte har bra självförtroende som attakerar andra hundar eller människor, för att de vill skrämma iväg dem.

Nu tror jag att ni har räknat ut min inställning om små hundar - eller?

Jag har inga problem med små hundar och det är många olika individer jag gillar, men att sedan välja en ras som passar i vårt hushåll? Ja det är svårare, Aussie är stora hundar med massa instinkter och fel liten hund klarar inte den intensiva flock som vi redan har.

Sedan att ödsla tid eller inte på små hundar? Tja, jag skriver mest om det jag ser. Jag vet att det finns små lätta hundar som har svårt med tung gunga. Men ofta beror det mer på att de inte springer upp på gungan med hög fart, för med hjälp av farten så trycks gungan ner fortare. Jag har inget medlidande med en liten hund som inte har motivation och fart, detta för att jag då tycker att de är dåligt grundtränade. En träning som jag tycker börjar från dag 1. Men undantag finns säkert, när jag ser en liten snabb 3 kg pappis ha problem med gungan trotts riktigt hög fart, då skall jag skriva om det.

Jag har en liten fundering - storlekarna på hundarna, kontra raser och förmågan att hoppa med flyt över hindren kontra de storlekslasser vi har.

Ja, jag funderar inte för egen del, mina hundar klarar höjderna på grund av sin fysik. Men Lotis som är 48 cm hög hoppar nästan alltid på 65 cm hinder. Det gör att hon hoppar på hinder som är 35 % över hennes egen höjd. Rättvist eller ej? Tja hon är i samma klass som stora BC, tervar och liknande hundar. Men hon hade ju inga problem så varför tar jag upp det? Hon hoppar ju lätt över vårt staket som ligger på 1 m, och tar sig en promenad. Det har hon gjort 2 ggr. Så det kanske är dax att komma till saken och inte bara skapa utfyllnadstext? Men se det kanske finns en liten poäng även här och då återkommer jag med det.

Jo det finns andra hundar som inte har lika lätt att hoppa hinderhöjden 65, det fins de som ligger på gränsen de är runt 43 cm, men det finns också de som ligger närmare 50 som har klara svårigheter med hinderhöjden. Vi märker det på vissa raser speciellt, de är korta i ryggen så de får inget flyt över hindren. De taxerar, tar småhopp framför hindren innan de tar sats för att nästan göra ett fyrfora hopp över hindret. Denna olämpliga hinderteknik, gör att de inte tycker att det går lätt som en plätt och inte går det fort heller. På träning brukar vi då sänka hindren för att hunden skall få känna glädje och springa av sig. Oj vad en del tycker att det är olämpligt, för då lär de sig inte att hoppa rätt höjd. Men vår idé är att hunden först tycker att det är kul och börja få fart, så får man träna fysik vid sidan om och sedan när det går avsevärt fortare så börjar man ta något enstaka högt hinder. Men att man för dessa hundar alltid ser till att de mycket ofta får rusa av sig på låg höjd. och känna att det är lätt och går snabbt.

Men hur var det nu med Lotis 48 cm kontra 65 cm hopphöjd? Ja det som ofta händer för henne är att hon river med svansen i svängar. Tja ofta är väl att ta i men så pass mycket att det är irriterande. Är det så att man använder 55 eller 60 cm så river hon inte alls lika mycket vilket gör att vi konstaterar att det endå är en ansrängning att hela tiden hoppa högt för vår lilla princessa. Men är det då så att de som är högre än Lotis har en fördel, ja helt klart. Men det är också så att om det är väldigt lågt så går det fortare och då river hunden lättare.

Jag tycker att domarna borde få mandat att inte bara titta på hundens höjd utan även på deras hoppförmåga. För det är många ´raser som passat mycket bättre i medium, för att de då mår bättre av att hoppa lägre så att de slipper använda en så ansträngande hoppteknik. Tja visst till viss del går det att träna bort dålig hoppteknik, men de hundar som är för fyrkantiga har svårare att få flyt över huindren. Jag kan ta ett exempel: Softcoated Weaten Terrier. Hur många av den rasen har ni sett som inte taxerar framför varje hinder? Hade de fått gå i medium (de som idag är Large) så hade vi nog sett en hel del snabbare och gladere hundar av den rasen. Men det finns naturligtvis fler raser som inte mår bra av att hamna i Large.

Finns det då några som skulle vilja vara i Large om man fått välja? Ja det tror jag, de som inte har en nackdel av att vara där. De som endå går tillräckligt fort för att ta placeringar tex.

Jag hoppas i alla fall att domarna får göra lite andra bedömningar i framtiden så att det gäller att vara human och sätta hunden i rätt storlek beroende på dess förmåga.