Idag är det kvavt, hög luftfuktighet och 25 grader i skuggan. Tropisk värme.

Jag läste en uppsats igår om Genusmedvetenhet, och insåg att jag var nog ganska medveten men också att jag blev mer nyfiken. Det jag blev nyfiken på de normer som finns i arbetslivet. Vad som gör att vissa kvinnor lyckats bli chefer och vissa inte. Det är ju inte bara det att en kvinna är nöjd med sitt jobb och inte strävar uppåt. Utan det är också en massa andra faktorer som påverkar. Till exempel att det på arbetsplatsen finns en miljö där en kvinna uppmuntras att söka högre poster dvs att det känns att det finns en möjlighet till avancemang.

Sedan var det en intressant frågeställning också – har någon någonsin sagt: han är dålig chef för att han är man? Knappast, men jag har faktiskt tänkt det vid ett par tillfällen: Han är för mycket man för att vara en bra chef. Det jag menar då är att den personen är för bufflig inte tillräckligt förstående och har svårt att se helheten, dvs är bra på vissa delar och inte allt.

Gör det att jag har en kvinnlig chef som norm – ja jag tror det, här på Telia är det mycket kvinnliga chefer och de flesta är mycket bra. De dåliga chefer jag har haft har varit män.

Med det menar jag inte att män generellt är dåliga chefer absolut inte!

Den sämsta chef jag har haft var en urtyp och som tur var sällsynt, arten kallas nog Skravelkorp:

Han ljög hur lätt som helst, även om jag hade tagit reda på sanningen så hade han inga problem med att ljuga mig rätt i ansiktet. Han hade fru och barn, men också älskarinnor i olika städer. Han tog lätt företagets pengar och spelade på hästar, för att han var ”säker på att vinna”. Han var bra på att få in projekt till företaget att jobba med, men mycket sämre på att se till att vi fick betalt för det jobb som var gjort.

En annan art är Hoppmesen:

Den chefen vågar inte ta egna beslut, är rädd för de andra med makt, som bara hoppas att allt skall ordna sig utan att just de behöver ta ett beslut. För att ta ett eget beslut innebär att de kan få stå till svars för beslutet och det är ju mycket obehagligt.

Sedan har vi Visstpipan:

Denna chef säger att ja det ordnar jag, när det sedan skall närma sig att det skall vara klart så har de inte fått besked från den och den. Papper och beslut måst tas därifrån och det är ingenting som de kan påverka. Dessutom kan de vara svåra att få tag på när de börjar tycka att det börjar bli obehagligt nära att de behöver göra något själva.