Enligt oss är Jonas underbar, väluppfostrad och mycket intelligent. Det roliga är att det finns andra som tycker det också, och det är inte bara välmenande släktingar. Jonas kan uppföra sig på restaurang, han är artig och vänlig (oftast). Men så har han blivit uppfostrad av oss som hade tränat på hundarna innan. Nog för att det är lättare att uppfostra hundar, de tjatar inte och är inte lika bra på motargument som ett barn.

 

Jag hade stora tvivel om att skaffa barn innan vi fick Jonas – jag hatade nämligen vissa typer av ungar. De som inte satt still på restauranger och pillar, hoppar och förstör samtidigt som de skriker. Men så kom jag på att det är ju föräldrarna till den sortens ungar som jag inte gillar – de som inte kan uppfostra sina barn. Det sorgliga är att det är så många – fast om man ser på hur många som är dåliga på att uppfostra sina hundar så blir man inte förvånad.

 

Jag tror inte på fri barnuppfostran och inte på fri hunduppfostran heller för den delen. I vilka flockar som helst i djurvärlden så ser man att det sker någon form av uppfostran. Om inte annat så blir de uppätna av andra djur om de gör fel. Jag tror att om föräldrar har en för fri uppfostran så kommer barnen ha svårt att anpassa sig senare i livet, för till slut så kan inte föräldrar och släkt dämpa fallen längre.

 

Jag har fortfarande svårt för de föräldrar som inte har ordning på sina ungar och som låter dem föra oväsen och störa andra. Detta gör att vi föräldrar som har ordning på våra barn får svårt på vissa restauranger, där de redan kommer in tror att nu blir det jobbigt och man får dålig service. Det innebär att som förälder så väljer man restauranger där man blir bemött bra. Tja det är ju logiskt, men det finns de ställen som vi återkommer till gång på gång för de ger det lilla extra. Vi har en favorit restaurang här i Göteborg där Jonas alltid får en specialdricka, ägaren han pratar och skämtar med honom och oss. Han ger Jonas glass som efterrätt om han har ätit bra. Servicen är toppen och dessutom är den italienska maten underbar!

 

Jag som inte under min uppväxt var överförtjust i barn skulle aldrig i mitt liv byta bort min underbara kille, men när jag ser många andra ungar har jag tänkt på både trollungar och bortbytingar. För det finns ungar som jag inte vill att Jonas skall umgås med för han blir mycket jobbig då. De har ju nämligen en stark tendens att härma andra de små – det de ser det gör de inte det man säger: så otroligt sant!

 

Nu kan jag väl inte säga att Jonas alltid gör allt perfekt och att han aldrig har stört någon för det hade varit att ljuga, men det är en avsevärd skillnad på honom och vissa andra. Men jag ser fler väluppfostrade barn bland de som också har väluppfostrade hundar. Men jag tror att de har tjuvtränat innan.

En av de saker som Jonas gjort som jag blev mållös av var när vi åkte tåg från Göteborg till Sundsvall. Han hittade någon som gillade att sjunga barnvisor, tja det var ju inte så förvånande han är ju mycket social och pratar med de flesta. Men i samma sällskap satt en rundmagad man och Jonas tittade på honom och sa: du är rätt tjock va. Hela gruppen brast i skratt, och kvinnan som hade sjungit med Jonas sa att det är väl av barn man får höra sanningen. Jag tror att den mannen tyckte att Jonas var en sådan unge som stör på tåget.