För att agilityn skall komma vidare behöver vi instruktörer som gör ett bra jobb. Detta för att de som börjar gå kurser skall komma ut och tävla. Sedan behövs klubbar med bra funktionärer för att de nya tävlande skall vilja fortsätta tävla. Men den yttersta makten för att en ny tävlande skall få det riktiga suget är att banorna som domarna gör känns möjliga att klara av.

Klubbarna

Klubbar har jättestor del i hur en tävlande mår av tävlandet, det arrangemang de har och hur bra det och funktionärerna är, har mycket att göra med om en tävlande vill fortsätta. Sedan är det klubben/tävlingsledaren som väljer ut de domare som de vill ha. Sedan skall då de domarna ha tid/vilja ta uppdraget. Och där är det naturligtvis så att valet klubben/tävlingsledaren gör beror på en mängd saker, men den som jag tror är huvudsaken för en klubb/tävlingsledare är att de väljer de domare som är lätta att samarbeta med i första hand (när de har lite erfarenhet). Personkemin skall stämma mellan funktionärerna och domaren. Sedan är det säkert så att vissa klubbar/tävlingsledare inte kan välja och vraka, för jag tror att det naturligt blir så att vissa arrangemang får en viss status. Med det menar jag att en klubb som har ett rykte om sig att ha ett bra arrangemang med duktiga funktionärer som får mycket tävlande naturligt får lättare att välja domare. Är dessutom klubben/tävlingsledaren ute i riktigt god tid så får de ännu enklare att få tag i den typ av domare de vill ha.

Instruktörerna

Instruktörerna är jätteviktiga för att de tävlande skall lyckas på tävling, förutom att de skall lära ut hinder och teknik så är det regler och vad som händer på tävling som är viktigt. Dessutom kan en instruktör ta sig tid att gå in på tävlingspsykologi för att underlätta ännu mer för sina elever. Det är ofta som jag som funktionär har fått hjälpa en ny tävlande tillrätta som inte har haft en aning om regler eller andra saker som händer på en tävling. Sedan kan man då tycka att detta är en tävlandes ensak att ta reda på. Men om instruktören har kunskapen så är det ju lätt att lägga in det i kursen. Värre är det ju med de instruktörer som aldrig har tävlat, där tvivlar jag personligen på att de lämpar sig att vara instruktör. Men detta är för att jag tycker att agilityn är en tävlingsgren och då skall en instruktör ha även sådan kunskap. För det jag tänker är att de som går kurs för en instruktör som inte tävlat själv, hur kan de förbereda en elev för tävling? Det finns säkert undantag, de som alltid är med och ser och lär. Men personligen hade jag haft svårt att ta på mig att vara instruktör för något som jag inte själv har testat hela vägen.

Domarna

Jag har inte en vendetta mot domare, men jag vill att alla skall veta vilken makt en domare har och hur viktiga de är. Domaren har makten att välja sina uppdrag bland de förfrågningar de får. De har makt genom att de banor de gör påverkar alla tävlande, men också klubben de dömer på. För de domare som klubben väljer och hur banorna är färgar hela tävlingen.

Sedan har de makten under den tävlandes lopp, de bedömer allt den tävlande och hunden gör. Dessutom kan vi tävlande inte protestera mot ett domslut utan det är helt upp till domaren att bedöma om ekipaget har gjort fel eller rätt. Det är till och med så att det är endast det domaren ser som skall bedömas som reglerna är idag.

Domarnas arbete

Jag är helt säker på att ingen domare medvetet använder sin makt på något felaktigt sätt. Utan att de gör sitt bästa i alla lägen, de ritar en bana som de tycker kan vara rolig, utmanande och nyskapande. De mäter banan på det sätt de blivit lärda och det skiljer sig naturligtvis från domare till domare. Men det man kan se är att det är olika koefficienter i agilityklass och hoppklass men det är då uträknat att det skall vara så eftersom balanshindren är både längre och tar mer tid än de övriga hindren. Hade alla domarna medvetet mätt hela hundens väg i agilityklass, dvs över balanshindren så borde det ju vara samma koefficient i agility 3 som i hopp 3 dvs 4.1 m/s. Domarnas arbete diskuterar de på domarkonferenser, vilket är tur det är ju ett sätt att de skall komma närmare varandra och att deras arbete skall bli så likt det går. Men samtidigt är det viktigt att domarna får utveckla sin individualitet, för annars så kommer vi inte att få någon fortsatt utveckling inom agilityn.