Klubbarnas och distriktens roll för agilityns utveckling är viktig och väldiskuterad.

Klubbar som har en lång tradition av bruks och lydnad, har inte alltid ett öppet sinne för en nymodighet som agility eller freestyle. Men det kanske inte är så konstigt. I klubbarna samlas en mängd olika personer som har ett gemensamt intresse: hundar. Det är inte naturligt så att alla de passar ihop. Jag träffar ofta människor inom hundvärlden som jag tycker är duktiga, erfarna och trevliga, men för den skull har vi inte samma åsikter.

Är det då lättare att starta en egen klubb? Tja det är inte heller helt lätt att starta upp något nytt. Det kan ibland vara bättre att ta och ”stå ut” i beskydd av en erfaren klubb. Det är ju alltid så att man kan påverka så att det blir bättre och bättre. På årsmöten kan man förbereda så att de beslut som man vill ha igenom går igenom. Detta genom att samla de som har samma åsikt, dessutom skall man lämna in sin punkt i god tid så att det blir en beslutspunkt. Vill man att agilityn skall vara en egen sektor med egen ekonomi och självstyre så lämnar men in det som ett förslag. Så kanske man tycker att det skall vara men jag tror att det är många agilitysektorer ute i landet som hela tiden måste se till att dra sina förslag genom styrelsen. För att de skall nappa på ett sådant förslag så får man se till att en del av pengarna som dras in t.ex 20 % skall in till klubben för att vara med och betala sådant som underhåll av planer, klubbstuga osv.

Men det finns klubbar där allt fungerar jättebra, där det är agilityfolk i styrelsen och där alla hjälps åt. Ett sådant exempel är Halmstad, där hjälper bruksfolk till på agilitytävlingar och tvärt om. Nu tror jag inte att allt är smärtfritt i Halmstad, men de har agilityn som en integrerad del i klubben och det är inget vi och dom. Detta tycker jag är det man skall sträva mot.

När man vill ha bort en vi och dom känslan så kanske det är så att man måste börja själva. Det kanske blir lättare om man som agilitymänniska kommer och säger: jag kan hjälpa till på er tävling. Jag kan hjälpa till att lägga spår, vara skrivare på lydnadstävling osv. Skapa en relation och sedan kan man föreslå att de som man hjälpt i sin tur hjälper till. Nu är det naturligtvis inte alltid som detta hjälper, men det är värt att prova.

En annan möjlighet att få bort detta med vi och dom, är att utmana, om man kommer i en diskussion om att det är ”lek med hund” så kan man utmana: jaha om det är lek med hund så kan väl du lätt klara av agility? Skall vi slå vad, jag och min hund gör en bruksövning och du med din köra en agilitybana? Eller kanske till och med varandras hundar… Eller erbjud på möten att ni skall göra ett utbyte: på lydnads/brukskurser kan de få agilityprovapå och på agilitykurser får de en bruks/lydnadsprovapå. Detta för att öka utbytet.

Det går att arbeta bort detta med vi och dom, men det krävs arbete, list och fiffighet. För om det inte går på ett sätt så kan man prova ett annat. Men om man inte vill arbeta bort det så kan man utnyttja det och skapa en ny klubb, så får man arbeta upp klubben så att den blir precis som man vill ha den.