Klubbarnas och distriktens roll för agilityns utveckling är viktig och väldiskuterad.

Klubbar som har en lång tradition av bruks och lydnad, har inte alltid ett öppet sinne för en nymodighet som agility eller freestyle. Men det kanske inte är så konstigt. I klubbarna samlas en mängd olika personer som har ett gemensamt intresse: hundar. Det är inte naturligt så att alla de passar ihop. Jag träffar ofta människor inom hundvärlden som jag tycker är duktiga, erfarna och trevliga, men för den skull har vi inte samma åsikter.

Är det då lättare att starta en egen klubb? Tja det är inte heller helt lätt att starta upp något nytt. Det kan ibland vara bättre att ta och ”stå ut” i beskydd av en erfaren klubb. Det är ju alltid så att man kan påverka så att det blir bättre och bättre. På årsmöten kan man förbereda så att de beslut som man vill ha igenom går igenom. Detta genom att samla de som har samma åsikt, dessutom skall man lämna in sin punkt i god tid så att det blir en beslutspunkt. Vill man att agilityn skall vara en egen sektor med egen ekonomi och självstyre så lämnar men in det som ett förslag. Så kanske man tycker att det skall vara men jag tror att det är många agilitysektorer ute i landet som hela tiden måste se till att dra sina förslag genom styrelsen. För att de skall nappa på ett sådant förslag så får man se till att en del av pengarna som dras in t.ex 20 % skall in till klubben för att vara med och betala sådant som underhåll av planer, klubbstuga osv.

Men det finns klubbar där allt fungerar jättebra, där det är agilityfolk i styrelsen och där alla hjälps åt. Ett sådant exempel är Halmstad, där hjälper bruksfolk till på agilitytävlingar och tvärt om. Nu tror jag inte att allt är smärtfritt i Halmstad, men de har agilityn som en integrerad del i klubben och det är inget vi och dom. Detta tycker jag är det man skall sträva mot.

När man vill ha bort en vi och dom känslan så kanske det är så att man måste börja själva. Det kanske blir lättare om man som agilitymänniska kommer och säger: jag kan hjälpa till på er tävling. Jag kan hjälpa till att lägga spår, vara skrivare på lydnadstävling osv. Skapa en relation och sedan kan man föreslå att de som man hjälpt i sin tur hjälper till. Nu är det naturligtvis inte alltid som detta hjälper, men det är värt att prova.

En annan möjlighet att få bort detta med vi och dom, är att utmana, om man kommer i en diskussion om att det är ”lek med hund” så kan man utmana: jaha om det är lek med hund så kan väl du lätt klara av agility? Skall vi slå vad, jag och min hund gör en bruksövning och du med din köra en agilitybana? Eller kanske till och med varandras hundar… Eller erbjud på möten att ni skall göra ett utbyte: på lydnads/brukskurser kan de få agilityprovapå och på agilitykurser får de en bruks/lydnadsprovapå. Detta för att öka utbytet.

Det går att arbeta bort detta med vi och dom, men det krävs arbete, list och fiffighet. För om det inte går på ett sätt så kan man prova ett annat. Men om man inte vill arbeta bort det så kan man utnyttja det och skapa en ny klubb, så får man arbeta upp klubben så att den blir precis som man vill ha den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter ett tungt år är det så skönt att det snart är slut.   Det började med att Lotis vår underbara lotis akut fick tas bort. Sedan har 2 andra tikar i uppfödningen fått lämna in pga skador. Det är tungt.   Men nu kan vi se fram emot 2012 m...

Efter ytterligare ett sent återbud har vi en tik till salu.   Hon är mycket trevlig och busig, det är High life här hemma på kvällarna när de stora busar med henne.   Men till rätt köpare är hon till salu.     ...

  Vackraste Lotis vandrar på smärtfria höjder och springer i skuggornas dal, där solen alltid lyser och hon får göra som hon vill.   Hon finns i våra hjärtan för alltid!!! ...

Nu har de fått springa lösa i trädgården med de stora hundarna och de förstår språket bra så alla är lugna. Lotis tyckte dock att de var lite för många nära hennes lugna idyll under hennes träd. Men som ni ser här så gick även det bra.     Tja ib...

Idag har valparna fått springa fritt på gräset och det var kul sa de.   Så här såg de ut då:                   Sedan var vi taskiga och stängde in dem i en kompostgallerhage - de är bra på att rymma, behövs bara en liten glipa så gl...